Riksdagen förde i går kväll en "aktuell debatt om nordiskt samarbete inom säkerhets- och försvarspolitiken".
Det där med aktuell kan diskuteras, det var i januari som diskussionen gick riktigt het. Då föreslog Sveriges utrikesminister Carl Bildt och försvarsminister Karin Enström djupare militärt samarbete med Finland, bland annat att man borde äga försvarsmateriel tillsammans.
Försvarsminister Carl Haglund (SFP) nappade på idén och konstaterade att arrangemanget skulle förutsätta ett statsfördrag mellan länderna, rentav någon form av försvarsallians. Det fick landets högsta ledning att slå bakut på ett förutsägbart sätt. President Sauli Niinistö och statsminister Jyrki Katainen (Saml) ansåg att närmare samarbete är bra men att det varken är aktuellt eller nödvändigt att tala om en försvarsallians.
Lugnet lade sig och längre är vad de nordiska utrikesministrarna slog fast i april 2011 i den nordiska solidaritetsförklaringen har man inte kommit. I den sägs att samarbete tillämpas vid katastrofer, digitala angrepp och terrorangrepp.
Nordiska rådets generalsekreterare och tidigare försvarsministern Jan-Erik Enestamär besviken på den slätstrukna debatten. Han försökte i ett tal i maj provocera fram en ny diskussion om en försvarsallians mellan Sverige och Finland.
Enestam föreslog att Sverige och Finland inleder en gemensam försvarsplanering med målet att länderna sluter ett statsfördrag. Därmed skulle "den politiskt godkända solidaritetsdeklarationen juridiskt kodifieras".
– Deklarationen är ju bara ett politiskt avtal och jag tvivlar på att det materialiserar sig i en eventuell krissituation, säger Enestam.
När det smäller är det bara en juridisk förbindelse som gäller och eftersom ett Natomedlemskap inte är aktuellt, EU inte har kapacitet och de nordiska Natoländerna inte kan gå så långt som krävs för ett statsfördrag återstår Finland och Sverige, lyder Enestams resonemang.
Reaktionerna uteblev, förutom ett fåtal svenska forskare som menade att förslaget är bra men att bara en del av problemen löses eftersom det inte blir en särskilt stark allians. I båda länderna har ju försvarets trovärdighet ifrågasatts.
Skulle en allians ge tillräcklig trovärdighet?
– Åtminstone skulle vi vara trovärdigare än i dag.
Men utan Norges attackplan inte tillräckligt trovärdiga?
– Med dem skulle kapaciteten nog vara tillräcklig, men jag har räknat bort (Natoländerna) Norge och Danmark som inte kan gå så långt som krävs i en gemensam försvarsplanering.