Försvaret fungerade klanderfritt och raskt, säger utskottet. Däremot vill det höra hur statsrådets situationscentral agerade när statsministern informerades om incidenterna.
Samlingspartiet har otur med textmeddelanden. Ilkka Kanervas oförmåga att låta bli att skicka mess till unga damer ledde till att han avpolletterades från utrikesministerposten – vilket ledde till att Alexander Stubbs politiska karriär gick spikrakt upp i den högsta divisionen. Om det i slutändan leder till att Stubb om ett par veckor blir partiordförande, och om det är bra eller illa för partiet klarnar i sinom tid.
Nu var det statsminister Jyrki Katainen som hade otur med messen.
Statsrådets situationscentral skickade ut ett textmeddelande om att de ryska flygplanen hade identifierats från luften. Men senare kom en korrigering, planen hade nog identifierats, men med hjälp av radarövervakning. Men Katainen läste aldrig det messet, utan sade två dagar senare till Ilta-Sanomat att Finlands jaktplan var på plats snabbt som ögat.
Katainen kan inte ha varit omedveten om att det var en gliring mot Sverige, vars flygvapen i fjol var påskledigt när ryska attackplan övade mot strategiska svenska områden. Åtminstone gick en del finländska kommentarer nu ut på att vi minsann är på alerten.
Det dröjde ända till den 31 maj tills Savon Sanomat, försvarsminister Carl Haglund och president Sauli Niinistö bekräftade att det var först tredje gången samma dag ett ryskt plan närmade sig Finland som Hornetplanet lyfte. Och först på måndagen, tio dagar efter sitt felaktiga uttalande, medgav Katainen att det hade blivit en miss i informationen.
Misstag händer, och situationscentralen korrigerade sina uppgifter. Men varför såg ingen till att statsministern var uppdaterad? Många visste om det verkliga läget, varför reagerade ingen när statsministern kom med osanningar i offentligheten?
Statsministern får inte vara felinformerad i så här känsliga frågor. Det hade ju blivit pinsamt ifall han hade hänvisat till händelsen i en diskussion med en bättre informerad motpart, till exempel Rysslands statsminister.
Det goda var att det var en ganska obetydlig incident som avslöjade en svag punkt i realtidsinformationen till statens ledning.
I mitten av 2000-talet valde Finland en tuffare strategi för att hantera de ryska luftrumskränkningarna som då hade nått en oacceptabel nivå. Finland beslöt att rapportera offentligt om varje kränkning. Strategin fungerade, kränkningarna så gott som upphörde.
Nu undrar försvarsutskottets ordförande Jussi Niinistö, Sannf, om det finns skäl att avstå från rapporteringen eftersom den är politiskt prestigeladdad. I det här fallet har Jussi Niinistö rätt, rapporteringen ledde till en finländsk prestigeförlust.
Men det räcker inte som orsak att ändra praxis, det är högst relevant för medborgarna att få veta om kränkningarna ökar eller minskar, och hur Finland reagerar. Den kränkande parten har ju möjlighet att analysera både den militära och den politiska responsen även om Finland håller allt hemligt.
Nu kunde både Ryssland och medborgarna se att Finland tyckte att två kränkningar inom loppet av en dryg timme var tillräckligt för att sända upp en Hornet för att förhindra en tredje.
Gränsbevakningen som har utrett händelserna säger att de orsakades av ett mänskligt misstag eller slarv eller missförstånd. Men skulle ryska piloter som flyger i den smala och välövervakade korridoren ovanför Finska viken slarva så här många gånger under samma kväll?
Och väjer de alltid norrut, aldrig söderut över Estlands Natoövervakade luftrum?
Försvarets svar på de här frågorna finns förstås bakom den största hemligstämpeln.
Det är lätt att ge incidenten en politisk dimension och sätta den i samband med den uppflammande Natodebatten. Men vilket skulle budskapet vara? Vill Ryssland på något sätt signalera att man inte gillar ett finländskt medlemskap i Nato är det knappast rätt metod att låta ett militärplan plötsligt gira trettio kilometer in över Finlands kust.