De säkerhetspolitiska debatterna i Finland och Sverige har tinat upp i takt med att den politiska hettan i Ryssland tilltagit. Utspel som tidigare aldrig hade lämnat kabinetterna finner i dag vägar ut i offentligheten och det finns en beställning på öppenhet i försvarsfrågor.
Drabbande insikter om att varken Finland eller Sverige förfogar över en trovärdig krigsmakt, samtidigt som opinionen i bägge länder starkt motsätter sig Nato, har fått debattörer att föreslå olika militära samarbetsmodeller. Tanken dök åter upp i söndags i en sakkunnigartikel i Dagens Nyheter.
Ett försvarsfördrag mellan Finland och Sverige kunde ses som en naturlig och fullt möjlig följd av det militära samarbetet i fredstid, som försvarsministrarna Carl Haglund och Karin Enström enades om att utveckla vidare i början av maj.
Men en verklig militärpakt med försvarsgarantier, vilket till exempel Thorvald Stoltenberg föreslog 2009, skulle förutsätta statsfördrag som både Niinistö och Reinfeldt tagit avstånd från.
Försvarsexpertisen och den politiska eliten i både Finland och Sverige vet ändå att det bara är Nato som i en verklig krigssituation har muskler att stå emot Ryssland.
I det perspektivet framstår ett finsk-svenskt försvarsfördrag som ett ytterligare steg på den i kabinetterna för länge sedan utstakade vägen mot Atlantpakten.