När främmande länders flygplan kränker finländskt luftrum speglar det mänskligt sett samma harm och revirkick som i det lilla upprört människor på tusende sommarstugor: grannens vägrätt, spång och servitut för att ta sig ut i den stora världen.
Luftrumskränkningarna över Finska Viken och Östersjön sker i ett smalt spelutrymme av internationellt luftrum, som på sitt smalaste ställe är bara tolv kilometer brett. Med normala flyghastigheter går det att göra ett misstag, eller en övermodig manöver, på bara några tiotal sekunder.
Den moderna flygsäkerheten har skämt bort den civila flygtrafiken.
De allra flesta flygplan är utrustade med transpondrar som avger omfattande data om planet, i första hand till flygledare och andra plan, men också ända ut på sociala medier.
Flygplan har också antikollisionssystem, som koordinerat ger besättningarna på mötande plan stig- och respektive dykorder för att öka avstånden mellan dem.
Att då militär materiel susar genom luften utan detta blir då skrämmande. Det sker dessutom mitt i den rätt så omfattande flygtrafiken till och från Finland och genom tvärgående civil trafik mellan Nordamerika, Norden och Ryssland.
Professionella flygledare ser det mindre dramatiskt. Flygplan som rör sig "med släckta lyktor" på stadig höjd och kurs är bara ett av många tajta scenarier som uppstår i en flygledares jobb.
I deras vardag tar flygplan ibland inte i tid kontakt med rätt flygledning; hobbyflygare förirrar sig upp i högtrafikerat luftrum; flygledare som allt oftare inte flyger själva beställer ibland manövrer som tungt lastade trafikplan inte kan leverera.
Luftrumskränkningarna blir snarare därför just så allvarliga som man politiskt vill göra dem.
Att en finländsk Hornet dundrar ut med överljudsbangar som hörs över stora delar av södra Finland är viktigt för att visa både andra och vårt eget folk att vi har ett försvar som är vaket.
Det ger också vår statsledning ett utrymme att efteråt navigera i det politiska luftrummet med just sådana markeringar som politiskt är kloka; hittills har de haft en god acceptans bland finländarna.
Den relativt billiga ADS-B-transponderteknologin går att följa på hobby- och varmansprogram av typ Flightradar24. Det har också möjliggjort ett slags propagandakrigföring på sociala medier.
Man behöver inte bara flyga med släckta lyktor. Man kan också flyga med alla elektroniska lanternor påslagna.
När president Putin nyligen besökte Karelen följde hans flygande kommunikationscentral med, det ena av federationens två topputrustade Tupolev 204-plan. Då cirklade det över Ladoga i flera timmar – med alla transpondrar i världen påslagna – till fröjd för flygnördar och sociala medier, som ett hot för andra.
Den som vill flyga ut en konvoj av militärplan genom över Finska Viken kan alltså välja att göra det med släckta lyktor, avslagen transponder och radiotystnad.
Det andra alternativet är att göra det öppet, förkunna det över alla skannbara radiofrekvenser, ha transponderflaggspelet i topp och få sin konvoj delad över sociala medier i så gott som realtid. I det rådande, spända läget skulle också det uppfattas som en styrkeuppvisning och en provokation.