I den färskaste undersökningen (december 2013) som Planeringskommissionen för försvarsinformation (Pfi) låtit göra är stödet för allmän värnplikt för män fortfarande starkt, 68 procent eller två tredjedelar. Men samtidigt kan man notera en liten nedgång från 2012.
Samtidigt har stödet för både en mer selektiv beväringstjänst, det vill säga en modell där inte hela årskullen kallas in, och en yrkesarmé ökat inom alla partier, utom Sannfinländarna. Stödet för ökad selektivitet var störst inom SDP och Centern. Den totala ökningen var ändå mindre för en mer selektiv modell än för en övergång till en yrkesarmé. Det sistnämnda alternativet stöds nu av 25 procent av finländarna mot 17 procent i fjol och är något större än för en mer selektiv modell.
Men Pfi:s frågor ställs inte i relation till kostnaden. Enligt den så kallade Siilasmaarapporten från september 2010 skulle en 60 000 man stark yrkesarmé bli mellan 2 och 4 miljoner euro dyrare än det nuvarande systemet.
Intressant att notera är den stora enighet som råder hos oss när det gäller uppfattningen om att allmän värnplikt är ett billigare system än till exempel det insatsbaserade system Sverige gick in för när man 2009 slopade det gamla systemet.
Där kom man till motsatt svar vilket man kanske kan förklara med att motivationen för att göra sin värnplikt varit större i Finland än i Sverige, vilket i sin tur kan förklaras av historiska skäl. Det ligger alltid politik i vad man vill peka på som ett bättre alternativ.
Sedan är det en annan fråga om Sverige har uppnått vad man hoppades. För inte så länge sedan kom Riksrevisionen med besk kritik. Det saknas både personal och materiel för att det svenska försvaret skall kunna klara av de krav som ställs, enligt granskningen.
Beträffande det svenska försvarets grundutbildning lär antalet personer som trots ökad frivillighet att delta väljer att avbryta utbildningen vara så stort att det blir dyrare än man räknat med. Både detta och Riksrevisionens rapport har givit bland annat Socialdemokraterna (S) vatten på kvarn. De motsatte sig avskaffandet av den allmänna värnplikten.
För statsminister Fredrik Reinfeldt och regeringsalliansen blir det allt svårare att övertyga den stora allmänheten. Om ett knappt år är det riksdagsval och skillnaden i stödet för Reinfeldt och S-ledaren Stefan Löfven har minskat till 2 procentenheter.
Ett färgbyte i den politiska ledningen innebär inte automatiskt en ny försvarsreform. Men även utan denna måste Sverige göra någonting för att komma ifrån det nya modeordet enveckasförsvar.
Utvecklingen i Sverige bör ge också Finland en tankeställare. Medlemskap i en militärallians eller en försvarsunion mellan länder i EU eller Norden betyder inte mindre ansvar. Motivationen för den allmänna värnplikten och det rådande systemet kunde ytterligare förbättras genom att betona solidaritet.