Honnör för hantverket

Erik Erroll förevisar en finurligt konstruerad gammal stol, som genom ett enkelt handgrepp förvandlas till en liten köksstege. Sådana här stolar kunde som nytillverkade ha en god åtgång på marknaden, säger Erroll.

Han stryker den skrangliga stolen med handen och vrider försiktigt på den. Köksmöbeln har kanske 70, 80 år på nacken och är i skriande behov av restaurering. Erroll har ändå i första hand lånat den som modell och idéexemplar för eventuell nyproduktion.
Projektet kan bli verklighet – om tiden hinner till. Erik Erroll har nämligen ganska mycket jobb på gång inom bygg- och renoveringsbranschen, där han fungerar som egenföretagare, hjälpkarl och alltiallo. Han kallar sig diversearbetare.
– På mitt visitkort står det snickare men jag gör nästan vad som helst inom byggnation.

Ny examen

Erik Erroll har sakta men säkert etablerat sig i branschen, där han sedan år 2011 opererar med en egen firma.
– Jag har fått ett mycket gott bemötande.

Yrkesmässigt rör sig 57-åringen på förhållandevis ny mark. Det är för endast några år sedan som han utexaminerades som snickare från Axxells vuxenutbildning.

För många VN-läsare är Erik Erroll mera känd som militär. Bakom sig har han en lång karriär inom försvaret, och det militära är fortfarande en viktig del av hans identitet.
– Inte kan man radera 30 år av ens liv, säger översten i avsked.

Åldersgräns

Den direkta orsaken till att Erik Erroll sadlat om hittas i åldersgränserna inom försvarsmakten. För Errolls åldersgrupp gäller 55 år som en övre gräns för anställning. När taket nås är det dags att stiga åt sidan. Undantaget är generaler som får jobba tills de är 60.

Som överste stod Erroll ett pinnhål under den kategorin.
– Jag trivdes jättebra. Om jag skulle ha fått fortsätta till 60 tror jag att jag hade stannat.

Erroll lämnade den militära banan när han var 52. Han jobbade då på Försvarshögskolan i Helsingfors, vilket innebar rätt mycket pendlande från hemmet i Ekenäs. Han kunde ha blivit kvar på Försvarshögskolan som fri forskare, men allting har sin tid, säger han.

Tanken på att växla in på ett praktiskt yrke började gro.
– Det tog något år att fundera ut vad jag ska börja med, säger Erroll och berättar att han övervägde olika alternativ, bland annat att bli murare.

Snickarutbildningen på Axxell i Karis drog ändå det längsta strået. Den tog knappt två år, varefter Erroll steg in på arbetsmarknaden igen på heltid.
– Jag kom in i branschen via ett lämpligt jobb, tack vare en gammal vän.

Erik Erroll tycker det är spännande att arbeta med olika material, färger och även åsikter, som kan omge ett projekt.
– Som ny måste man fundera extra noga på allt, och det är intressant. Man måste ha rätt känsla för materialet.

Vad gör du helst?
– Allra mest tycker jag om att jobba med gamla hus och traditionellt byggande.
Att jobba med händerna är helt annorlunda än skrivbordsjobb, men känslan när man får något färdigt är ändå densamma, konstaterar Erroll som även har en bakgrund som akademiker.

Två spår

Efter studentexamen på 1970-talet sökte sig Erik Erroll till Åbo Akademi för att studera statskunskap. Två år fick han uppskov från militärtjänsten, som han slutligen inledde 1978 i Dragsvik.
Här fick han smak för jobb inom armén, ett val som ingalunda var självklart. Men de goda erfarenheter han fick som beväring kryddade med utsikterna att få ett intressant jobb efter en treårig utbildning fick honom att haka på Kadettskolan.
– Ett mål som jag ställde upp var att komma till Nylands brigad.

Det blev totalt 14 år i två olika etapper vid truppförbandet i Ekenäs, där han slutade som stabschef.
Men hans oavslutade utbildning vid ÅA skavde allt värre för var år som gick. Han ville inte lämna studierna halvgjorda.
– Dem slutförde jag i slutet av 1980-talet. Jag läste vid sidan av arbetet.
– Det var en väldigt allmänbildande utbildning som jag haft mycket nytta av.

I utlandet

Efter sin tid i Dragsvik och med examen från Försvarshögskolan började Erroll jobba på huvudstaben, och sedan följde en treårsperiod i Sverige som försvarsattaché vid den finländska ambassaden där. Under den tiden bodde hela familjen i Stockholm.
Slutligen fick han kommendering som chef för Strategiska institutionen vid Försvarshögskolan.
– Det var relevanta och viktiga frågor som vi behandlade där.

Erroll berömmer arbetsgemenskapen, som bestod av civila och militärer, doktorer och forskare, unga och gamla.
– Det var mycket inspirerande, som det brukar bli då man blandar folk.

Erik Erroll talar med hängivelse om sitt tidigare jobb och diskuterar gärna olika frågor som har med försvaret att göra.
Men snabbt lyckas han koppla på en entusiastisk utläggning över sitt praktiska arbete med färger och material av allehanda slag.
– Jag tycker om att ha olika roller. Jag trivs utmärkt som diversearbetare.

Cancer

För ett tag sedan fick Erik Erroll en ovälkommen överraskning. Cancer hittades i hans vänstra öga. Cancern är nu botad, men som en följd av den är han nu nästan blind på det drabbade ögat. Därmed har han ingen stereosyn, vilket han i sitt jobb får kompensera med andra metoder.

För att kunna driva sin verksamhet hyr Erroll in sig i Magnus Fagerströms snickeri i Karis. Målet är att utvidga rörelsen så att den i framtiden också omfattar disponenttjänster.
– Jag kommer nog att jobba i tio femton är ännu, bara hälsan håller.