VN berättade i går att stuveriföretaget Port Acts saga är all.
Företaget som verkat i Lappvik på Hangö udd sedan 1987 upphör med sin verksamhet i september, då Rautaruukki slutar föra ut sina stålprodukter via hamnen där. Resultatet är att 17 personer sägs upp.
Ännu i januari såg det förhållandevis bra ut med ökade transportmängder, men nu söker Rautaruukki nya vägar för utskeppningen. Det enda positiva från västnyländsk horisont är att hamnen i Hangö är ett av de alternativ som bolaget nu tittar närmare på, men också om trafiken styrs dit betyder det inte tiotalet nyanställda stuvare i Hangö.
Lappvik, som lever i skuggan av FN-steels konkurs för snart två år sedan, blir i alla händelser en stor arbetsgivare fattigare.
För tre veckor sedan stod det klart att metallföretaget Tammet i Ekenäs säger upp 28 personer. Konkurserna och nedskärningarna fortsätter i Västnyland, liksom i resten av landet. I går meddelade Stockmann att över 300 jobb är hotade vid företaget.
VN kunde i går också bjuda på godare nyheter, till exempel artikeln om förbättringen av försvarets hamn i Syndalen. Det var ursprungligen tänkt att den skulle lyftas fram med fet rubrik på tidningens förstasida, som en god nyhet om ett projekt som ger både sysselsättning och viss framtidstro.
Gärna flaggar tidningen med positiva rubriker, men den här gången körde nyheten om Port Act förbi. Symptomatiskt för tiden är att sådant hänt många gånger förr.
Tremiljonerssatsningen i Syndalen är i alla händelser verklighet och innebär att den lilla hamnen där får moderna byggnader och en förbättrad infrastruktur i stället för baracker och oändamålsenliga lösningar.
Just nu är området en byggarbetsplats, med ett västnyländskt företag som huvudentreprenör. Projektet innebär alltså en lokal injektion.
Men det har också vidare betydelse. Hamnen lyder under Nylands brigad, vars kommendör Olavi Jantunen utan att tveka säger att satsningen stärker hela truppförbandet.
Minst lika stor betydelse för garnisonens framtid i Ekenäs har den pågående renoveringen av kasern ett, vars sluträkning väntas landa på cirka sex miljoner euro.
Kasern två – den andra av de stora logementbyggnaderna i Dragsvik – renoverades grundligt för några år sedan. År 2007 piffades matsalsbyggnaden upp för totalt 800 000 euro.
Det är med andra ord stora summor som plöjts ner i byggnadsbeståndet i Dragsvik under de senaste åren. Om man tänker rationellt så borde det gynna Nylands brigads position inom försvarets garnisonsnät. Det i sin tur har betydelse för hela regionen, eftersom brigaden är en stor arbetsgivare.
Däremot går satsningarna inte alls enligt ritningarna hos dem som vill stänga hela garnisonen.
Den sannfinländska riksdagsmannen Jussi Niinistö, tillika ordförande för riksdagens försvarsutskott, hör till dem som sportat med att stämpla garnisonen i Ekenäs som obehövlig. Under ett besök i Västnyland i fjol konstaterade han att Nylands brigad "utan vidare är i skottgluggen" ifall försvaret igen måste se över sin verksamhet på grund av krympande försvarsanslag.
Att flytta truppförbandet till ett annat garnisonsområde, till exempel Obbnäs, skulle i varje fall vara en märkvärdig satsning rent ekonomiskt. Dels skulle investeringarna i Ekenäs mer eller mindre gå till spillo (vem behöver ett tomt garnisonsområde?), dels skulle det krävas en rejäl utvidgning på det nya stället för att ta emot hela styrkan från Dragsvik.
I gårdagens VN tonar brigadkommendör Jantunen ner Ukraina-krisens betydelse för oss i Finland. Han säger att finländarna inte ska behöva bekymra sig över det spända läget som uppstått.
I samma tidning uttalar sig också Sam Perlo-Freeman som är chef för fredsforskningsinstitutet Sipri i Stockholm. Han säger klokt att västländerna inte ska dras med i en kapprustning på grund av den rådande situationen, och han varnar för att panikreaktioner nu kan få negativa följder.
Ändå aktualiserar den pågående krisen diskussionen om försvarsanslagen även hos oss. Just nu är det knappast rätt läge att ytterligare dra åt svångremmen kring försvarsmakten, än mindre att stänga befintliga garnisoner.