Onsdagens televiserade frågestund med Vladimir Putin gav den ryska presidenten ett ypperligt tillfälle att befästa sin version av händelserna i Ukraina och prisas av sina nya undersåtar.
Samtidigt startade ett toppmöte i Genève mellan EU, USA, Ryssland och Ukraina, med samma brännande frågor på agendan. Förhoppningarna inför mötet var inte höga.
Den som följde med diskussionerna både i Moskva och Genève kunde bevittna två vitt skilda stämningar – i Ryssland rådde en samstämmig vision om situationen och utvecklingen, medan Genèvemötet framstod som pliktskyldigt, vilset och handlingsförlamat.
I bakgrunden verkar Rysslands och västs oförenliga världssyner på Ukrainas status som nation och det stora geopolitiska schackspelet mellan USA (Nato) och Ryssland – ett spel som i Putins ögon aldrig upphörde efter kal-la krigets slut. Där väst ser dagens stater som administrativa konstruktioner för en stabil världsekonomi, talar Putin om en nations legitimitet och identitet via dess politiska historia och etniska traditioner.
Styrkeförhållandena i propagandakampen kunde eventuellt ha varit annorlunda om väst bättre förvaltat sin moraliska auktoritet. Putins version av verkligheten reflekterar dessvärre den religiöst motiverade manifest destiny-politik som George W Bush utövade, och som inför hela världen urholkade USA:s moraliska trovärdighet.
Följden av att Genèvemötet sannolikt havererar lär inte bli mer än ytterligare skärpta sanktioner. Man kan nästan höra Putin gäspa.