– Några vänner undrade litet i början, men de har också alla accepterat att jag gör civiltjänst. De har insett att mitt värde som människa fortfarande är detsamma, oavsett om jag står i givakt eller byter färgpatroner i en kopieringsmaskin i Kvaba,
Jacob Latvala hör inte till dem som genast när kallelsen till uppbåd kom visste att han ville göra civiltjänst. I stället ryckte han in i Dragsvik i januari 2013.
Fyra veckor senare stod det klart för honom. Det här var inte vad han ville, det här kändes inte rätt.
– Det slog mig bara plötsligt ett veckoslut då jag var på permission att det militära beteendet inte passar mig. Visst är det bra att lära sig disciplin, men vilken nytta har jag i framtiden av att kunna använda vapen? När måste jag bädda min säng på 30 sekunder? När måste jag gå i takt med tjugo andra män? När det blir krig, kanske? När blir det krig?
– Frågorna snurrade i huvudet. Jag fick nästan lite ångest. Men jag samlade mitt mod, åkte tillbaka till Dragsvik efter permissionen och bad om att få sluta min militärtjänst och fortsätta som civiltjänstgörare. I dag har man rätt att byta till civiltjänst när man vill, man behöver ingen orsak.
Jacob hann med i den svenska kontingent som startade i mars vid Lappträsk utbildningscentral. Där gick han på utbildning i fyra veckor och därefter gällde det att hitta en arbetsplats att göra sin civiltjänst på.
– Jag hade ganska klart för mig att jag ville börja jobba i en skola. Jag hade till och med innan jag åkte in till armén funderat på att börja studera till klasslärare.
Rycker in där det behövs
På Kvarnbackens skola bestämde man sig för att ta emot Jacob som civiltjänstgörare, från höstterminen. Han har själv gått lågstadietiden i Kvarnbacken och bor alldeles intill.
– För oss var det ett stort plus att Jacob kunde bo hemma, säger rektor Anne Smolander. Arbetsgivaren ska stå för dagpenningen, en daglig måltidsersättning och dessutom för logi. När vi på det här sättet slapp utgifterna för boendet var det mycket lättare att tacka ja.
– Vi har fått en mångsidig hjälp. Jacob har mycket bra hand med våra elever med särskilda behov och har regelbundet tagit hand om eleverna när skolgångsbiträdena har haft lediga dagar.
– Han deltar i många musiktimmar där han är en riktig tilläggsresurs eftersom han själv spelar flera instrument, främst bas. Han är bra med datorer, han kan stödja eleverna i deras arbete och rycka in där det behövs.
När eleverna går till simhallen med en kvinnlig lärare kan Jacob ta hand om pojkarna och gå med dem i omklädningsrum och dusch.
– Automatiskt kan jag inte säga att vi tar emot civiltjänstgörare, säger Smolander. Det är ändå en kostnadsfråga och om läget i skolan är sådant att vi har plats för några hjälpande händer så måste vi hitta en person som passar in. Att jobba med barn är ansvarsfullt.
– Men i princip är jag positiv till civiltjänstgörare, förstås.
Mångsidig
När vi tittar in på sexornas musiklektion är det Jacob som greppar gitarren och visar eleverna hur man ska göra. Vi förflyttar oss vidare till slöjdsalen där han också är mycket efterlängtad.
– Det är svårt att få så mycket gjort här som ensam lärare, säger Carl-Henrik Wikstén. Här finns många farliga manicker och många barn.
– Nu när Jacob kom kan en del av eleverna få gjuta figurer i tenn, det här är annars ett arbetsskede som lätt faller bort eftersom det är så få i gången som kan jobba med det här och själva smältprocessen är farlig.
Bland elever med särskilda behov har Jacob blivit mycket populär.
– Det är kanske för att jag är yngre än de flesta lärarna och för att jag är man, tror Jacob. Många pojkar behöver mer kontakt med män för att få harmoni.
– Jag har följt med på de flesta lärarnas lektioner. Alla har sin egen stil, ingen bättre eller sämre, men sitt eget sätt att undervisa.
Fördomar
Vad var då det mest oväntade i skolmiljön?
– Det var nog hur varierande det här jobbet kan vara, säger Jacob. Varje dag och varje vecka skiljer sig från varandra.
– Det har varit mycket intressant och jag har känt mig behövd och uppskattad.
Jacob har nu sökt till klasslärarutbildningen i Vasa från hösten. Hans civiltjänstgöringsperiod tar slut i dag, men han får fortsätta vårterminen ut i Kvarnbackens skola som assistent.
– Det finns massor med fördomar mot civare, säger Jacob. De är 'homon', 'inga riktiga män' och allt det där. Men mina föräldrar hade inget emot att jag valde civiltjänst.
– Jag tycker att alla pojkar borde få mera information om civiltjänstgöring som ett alternativ till militärtjänstgöringen. Över 80 procent av de svenskspråkiga civarna i min grupp under utbildningsperioden hade avbrutit sin militärtjänst och den vägen valt civiltjänst. Jag tror också att dagens samhälle respekterar civare på ett annat sätt än för inte så länge sedan.
– Det sägs att i armén blir pojkar män. Här i Kvaba har jag blivit vuxen.