Den ryska flottans agerande mot forskningsfartyget Aranda i början av augusti respektive september framstår som trakasserier som känns både obegripliga och obehagliga. Även om trafiksäkerhetsverket Trafi efter en snabbutredning bedömer att det inte uppstod farliga situationer var särskilt händelserna i september väldigt ovanliga. De svenska forskarna ombord uppfattade dem också som hotfulla. Kapten Satu af Ursin berättar att något liknande aldrig har inträffat henne men att hon inte blev rädd.
Trafi har kommit till att inte heller sjöfartsreglerna har kränkts. Om det hade varit fara på färden borde kaptenen ha rapporterat till den närmaste staten. Att testa fartyg och u-båtar på internationellt vatten är tillåtet bara man varnar andra om eventuella farliga områden.
Miljöcentralen har beslutat att sänka tröskeln för när man informerar andra myndigheter. Det är klokt för nu uppstod – än en gång – ett informationsvakuum.
För allmänheten är det särskilt viktigt att i dagens läge kunna lita på att myndigheterna varken avdramatiserar eller dramatiserar.
Major Tommi Lappalainen bedömde i Yles morgon-tv i går att den ryska militären vill visa sina muskler. Det verkar som en trovärdig förklaring. Händelserna visar i vilket spänningsfält Östersjön befinner sig.