Den slutrapport en parlamentarisk grupp nyligen presenterade är konkret och fokuserar uttryckligen på försvaret och dess behov.
Det betyder inte att den är lösryckt ur sitt större sammanhang, de säkerhetspolitiska redogörelserna 1997-2012. Men fördelen i jämförelse med de breda redogörelserna är att man på 25 sidor får en betydligt bättre överblick över de utmaningar som väntar.
Om någon förväntar sig ställningstaganden eller ens resonemang kring frågan om Finland borde ingå i en militär allians eller spekulationer kring en möjlig tidtabell för detta blir personen ifråga besviken.
Ambitionen förefaller att ha varit att utreda och redogöra för fakta. De konsekvenser detta leder till faller på de politiska beslutsfattarnas axlar. På så sätt har man på ett konstruktivt sätt hållit isär beslutsunderlag och beslut. Den här rapporten är ett beslutsunderlag.
Det är lätt att hålla med om att "det främsta målet för det militära försvaret är att skapa en rätt dimensionerad förebyggande tröskel mot användningen av militära maktmedel och hot om detta", som det heter i rapporten.
Den krigstida styrkan och avvärjningsförmågan är dimensionerad för omvärlden och uppdragen, heter det vidare. Därmed är man inne på det som kallas förmågorna – ett register som bland annat omspänner tidig förvarning, lednings- och lägesbildsystem, informationsoperationer och cyberförsvar.
Betydelsen av de internationella nätverken – Natostyrkan NRF, EU-styrkan EUBG och det nordiska försvarssamarbetet betonas. Bara Vänsterförbundets representanter ville skjuta till medel till försvaret genom att minska på Finlands deltagande inte bara i Natoledda krishanteringsoperationer utan också i övningar samt i EU:s snabbinsatsstyrka EUBG.
Den svenske militärexperten Lars Gyllenhaal skriver i en artikel om hur en grupp ur US Army Special Forces våren 2013 var i Lappland för att delta i vinterutbildning tillsammans med finländska förband som består av fallskärmsjägare och specialjägare som i Sverige motsvaras av operatörerna vid Särskilda operationsgruppen SOG. Tillsammans med marinens attackdykare bildar specialjägarna "Den yppersta eliten" av Finlands väpnade styrkor, enligt Gyllenhaal.
Gemensamma övningar av detta slag är exempel på den interoperabilitet och den strävan att nätverka som är naturlig och nödvändig för ett litet västeuropeiskt land som står utanför en militärallians men inom en politisk värdegemenskap.
Färdigheter som man skaffar genom bred internationell samverkan är ingen från det nationella försvaret isolerad företeelse utan en del av en relevant utbildning, också det en del av försvarsförmågan.
Vänsterns förslag stupar därför på sin egen orimlighet om Finland vill hålla kvar ett trovärdigt nationellt territorialförsvar utanför militära allianser.
Det handlar alltid om pengar när försvaret kommer på tal. När man söker den rätta dimension i förhållande till omvärlden som behövs för att avskräcka eventuella försök att testa vad Finland klarar av måste man tyvärr konstatera att Finland inte kan ge avkall på att förnya sitt militära materiel. Inte nog med detta, nya förmågor måste också skapas.
I en insändare i Kouvolan Sanomat fanns nyligen denna analys (7.10): "När Nato nu härskar över Finska vikens södra kust är vägen över Finland Rysslands lättaste väg till Östersjön och Kaliningrad, dit Ryssland inte har landsförbindelse. Den militära betydelsen av Åland ökar eftersom en stark makt som skulle besitta Åland kunde kontrollera norra Östersjön med sitt flyg och sin flotta". Skribent är Sannfinländaren Jouni Suninen.
Man kan naturligtvis avfärda dylika opinionsyttringar som skrämselpropaganda av en Natomedlemskapsivrare och hänvisa till Ålands ställning som demilitariserat område. Beklagligt nog har erfarenheten visat att internationella avtal inte har den tyngd de förväntas ha.
Det har blivit allt svårare att identifiera när ett krig har startat för att inte tala om svårigheten att förutse när det kommer att inledas. Det ställer stora krav på utbildning och materiel för att beredskapen ska täcka både det snabba och oförutsedda och ett längre uthållighetsperspektiv, inklusive försörjningen.
Allt detta ingår i den rätta dimensionen.