Allt fler finländare är positiva till militärt samarbete, och allra mest positiva till militärt samarbete med Sverige. Det visar senast en undersökning som publicerats i veckan.
Att blickarna utåt och medvetenheten om försvarsförmågan lyfts är en följd av uppfattningen om hotbilden, säger försvarsminister Carl Haglund (SFP).
Men han varnar för att samarbetssnacket kan leda till en illusion om att förutsättningarna för Finlands försvar skulle ha förändrats.
– Illusion är ett bra ord för att beskriva det, säger Haglund.
– Själva kärnan har inte förändrats, att Finland är beroende av sitt eget självständiga försvar, och till syvende och sist måste räkna med att vi står ensamma. Man kan visserligen göra antaganden om vi kunde få militär hjälp i det fall att vi är en del av en större konflikt, men baserat på antaganden kan man inte dimensionera ett trovärdigt försvar.
"Lätt politisk flyktväg"
Han ser en tendens att inom politiken tala om försvarssamarbete för att gå där staketet är lägst och hålla avstånd till följdfrågorna.
Enligt försvarsministern är följdfrågorna i praktiken två. Vilka resurser som behövs för att vi ska klara oss med ett självständigt, trovärdigt försvar för det första, och för det andra frågan om att skaffa sig yttre säkerhetsgarantier.
– Jag skulle gärna gå vidare på Sverigespåret, eftersom man måste erkänna att det är uppenbart att Finland inte är moget för Natospåret. Detta trots att vi diskuterat mer än någonsin det senaste året, och de av oss med ett öppet sinne till Nato har försökt föra fram det. Ukraina är en tragisk påminnelse om att Europa inte är befriat från militära kriser. Det har funnits en underström av att tro att Europa är befriat från militära kriser sedan andra världskriget.
– Nu är vi tvungna att acceptera att militära medel ingår i Rysslands palett av åtgärder för att uppnå sina mål. Det har vi sett i Georgien och Ukraina, det kan man inte förbise i Europa.
Haglunds egen ordningsföljd skulle vara att gå vidare med att stärka det egna försvaret så att försvarsförmågan inte försämras då materiel föråldras, sedan att utveckla relationen till Sverige så att en försvarsallians blir möjlig, samt att i bakgrunden hålla Natodörren öppen.
Sverige i regeringsprogrammet?
– Jag skulle gärna se att kommande regeringsprogram innehåller en skrivning om Sverige. Vi kan inte ensidigt lägga upp en förlovningsannons utan att ha friat först, men det kunde handla om att åtminstone utreda en försvarsallians.
Sveriges överbefälhavare Sverker Göranson vill se en gemensam svensk-finsk marin försvarsledning på Östersjön 2023. "Absolut, men vi ska ta det stegvis", sade Göranson till Expressen.
– Det är roligt att han sa det, för det visar att det inom den svenska militärorganisationen finns en beredskap att gå vidare, säger Haglund.
– Belgien och Holland har slagit ihop sina sjöstridskrafter, och vi har en möjlighet att göra detsamma. Men Belgien och Holland är Natoländer, och mellan Sverige och oss skulle det kräva en bilateral försvarsallians. Om vi kan hålla uppe tempot med vilket vi fördjupat samarbetet hittills så är tidtabellen inte omöjlig, säger Haglund och hänvisar till att det på bara ett drygt år gått från idén om fördjupat konkret samarbete med Sverige till en handlingsplan i våras och en slutrapport i vinter.
Hittills har ländernas lagstiftning hindrat hjälp på varandras territorier, som till exempel under ubåtsjakten i Stockholm, men en lagändring som väntas till riksdagen nästa år röjer också det hindret.
– Men i sista hand är det ett politiskt beslut. Samarbete och beredskap kan byggas nedifrån upp inom försvarsmakten och ministerierna, men steget till en försvarsallians innebär ett politiskt beslut, säger Haglund som hoppas på en regeringsskrivning som åtminstone inte bromsar upp utvecklingen mot det som Göranson föreslår.
Haglund kastar också in flygvapnet i visionen.
– Med gemensam marin och gemensamt flygvapen vore vi jättestarka. Jag ser en enorm potential.
Finland satsade på 1990-talet på sitt flygvapen, och av både ekonomiska och historiska skäl har Finland inte ubåtar. Att satsa på ett inhemskt ubåtssystem ser Haglund inte som realistiskt, däremot är ubåtssystemet en del av den svenska marinen och skulle i en allians lyda under gemensamt befäl.
Kräver samkörd utrikespolitik
Bråttom är det ändå inte, anser Haglund. Det är många steg som ska tas och i rätt ordning.
– Det måste göras steg för steg. Ett steg är att det kräver en samordnad utrikespolitik mellan Finland och Sverige, eftersom det inte kan uppstå ett läge där det ena landet hamnar i konflikt.
Hur det blir med tempot under Sveriges nuvarande politiska läge, då nyval utlysts i mars, är ännu osäkert. Haglund anser ändå att det skett ett lyft i det svenska intresset för försvarssamarbete under den korta tid Löfvens regering suttit.
– På försvarsmaktsnivå och tjänstemannanivå går det förstås vidare. Det avstannar inte.