Det är rätt av Finland och flera andra OSSE-länder att kräva bättre kontroll av gränsen mellan Ukraina och Ryssland. Det sker i stöd av överenskommelsen som parterna skrev på i Minsk i september. Men även utan en överenskommelse står kravet på stadig grund. Det är oacceptabelt att ett suveränt lands gränser kränks.
Man kan förstås vara pragmatisk och medge att Krim inte kommer att återbördas till Ukraina. Men östra Ukraina är inte detsamma som Krim. Sedan är det en annan sak att polariseringen mellan väst och Ryssland också har stärkts i området. En plausibel förklaring är att det har skett inte bara med Rysslands tysta stöd utan genom betydligt aktivare metoder.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, har ett värdigt arv att förvalta: Säkerhet och samarbete. De är grundpelare i en filosofi som fick ett brett stöd långt innan Sovjetunionen föll samman och innan Europas karta ritades om.
Demokrati verkar för närvarande inte vara ett särskilt bra marknadsföringskoncept. Men säkerhet och samarbete borde vara det.
Fast Ukraina för det mesta behandlas som ett problem på grund av utbredd korruption, svag samhällsstruktur och en katastrofal ekonomi är det inte bara Ukrainas nya regering och parlament som bör synas i sömmarna.
Sättet att hantera kriget i Ukraina är i allra högsta grad ett test för omvärlden, inklusive Ryssland. Rysslands handlande kan inte i det oändliga (bort)förklaras med att omvärlden struntat i Rysslands intressen eller med att Ryssland "bara" moderniserar sin armé.
Vid det här laget torde det stå klart för alla och envar att a) Ryssland måste beaktas och b) att den ryska armén inte bara är uppdaterad utan helt moderniserad, och det gäller både försvarskonceptet och själva utrustningen.
Ryssland behöver alltså inte fortsätta på sin krigiska linje i östra Ukraina för att budskapet ska gå hem. Det är dags att känna sig så stor att man inte jämnt och ständigt behöver spänna den militära muskeln för att imponera. Det finns plats för att visa genuint statsmannaskap.
President Vladimir Putin brukar göra sin entré inför tv-kamerorna genom dörrar som verkar vara tre gånger så höga som han. Som statsman ter han sig faktiskt inte särskilt stor. Å andra sidan finns det tillräckligt med luft ovanför hans huvud för att han kunde växa.
Någon meter till kunde han få bara genom att på sitt håll se till att gränsen mellan Ukraina och Ryssland inte läcker som ett såll. Ett sätt att hantera det är att släppa fram OSSE:s observatörer. Ryssland står ju självt inom OSSE.
Inte utanför.
Finlands politiska ledning har i det stora hela hanterat Ukrainakrisen och balansgången mellan sina förpliktelser i egenskap av EU-medlem och sin ställning som Rysslands granne bra.
Visst finns det frågetecken som kring Fennovoima och isbrytarsamarbetet i detta läge. Av någon anledning vill man inte ens diskutera den säkerhetspolitiska aspekten, lika lite som man ville göra det när gasledningen Nord Stream drogs.
Mycket av dramatiken kunde undvikas om man sansat och öppet erkände att det finns en säkerhetspolitisk dimension också i ekonomiska beslut, även om man inte nödvändigtvis betraktar detta som ett hot.
Trots att Ukraina säkert kommer att finnas med i toppen på Finlands utrikespolitiska agenda ännu länge finns det plats också för annat.
Stora förhoppningar ställs på det militära samarbetet mellan Finland och Sverige. Den utredning som för närvarande bereds i bägge länderna blir färdig i slutet av januari och innehåller förhoppningsvis konkreta förslag till hur utvecklingen kunde gå vidare. Tidigare har man fattat beslut om att Finland deltar i den EU-beredskapsstyrka som leds av Sverige.
Finland vill också delta i ytterligare den av EU:s snabbinsatsstyrkor 2016 som leds av Storbritannien. Ett beslut finns ännu inte, men ambitionen är logisk med tanke på att Finland hör till de länder inom EU som vill utveckla den gemensamma europeiska försvarspolitiken.
Hur Ryssland skulle ställa sig till exempelvis ett statsfördrag mellan Finland och Sverige om ömsesidiga militära garantier har det inte sagt men troligt är att det inte skulle ses med blida ögon av Moskva så länge kriget i Ukraina pågår.