Knappt hade Moderaternas Anna Kinberg Batra tillträtt officiellt som partiledare i lördags förrän hon fick sin chans att ta upp de frågor som hon vill driva.
En av de tre hon nämnde var en utredning om vad ett Natomedlemskap kunde betyda för Sverige. Nato har funnits på Moderaternas agenda tidigare. Men på grund av den så kallade Decemberöverenskommelsen blev säkerhets- och försvarspolitiken uttryckligen ett av de områden där statsminister Stefan Löfvens regering och oppositionsalliansen ska söka blocköverskridande lösningar.
Kinberg Batras utspel kom dagen innan Folk och Försvar inledde sin årliga rikskonferens i Sälen i söndags. I ett säkerhetspolitiskt läge där spänningen i Östersjöområdet har stigit känns en diskussion om försvarsförmågan i relation till hot relevant.
Om en enig oppositionsallians ställer ett entydigt krav i riksdagen på en Natoutredning och regeringen säger nej hamnar regeringen i underläge eftersom den inte har majoritet i riksdagen. Detta kan förutom Natofrågan påverka andra försvarspolitiska beslut, på grund av att man kommit överens om att samarbeta.
Utrikesminister Margot Wallströms frustration är förståelig.
Nato är en politisk fråga, konstaterade Sveriges ÖB Sverker Göranson i Sälen i går. Detsamma gäller det integrerade försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige.
Göranson talade om att det finsk-svenska militära samarbetet handlar om att "bryta ny mark". Han uttryckte en förhoppning om att detta kan utvecklas också inom Nordefco, ramen för det nordiska försvarssamarbetet överlag.
Betydelsen av gemensamma militära övningar och informationsutbyte nämns gärna och ofta. Men kärnfrågan, möjligheten till ömsesidig hjälp i krig, förblir ändå obesvarad.
Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist uttryckte sig på ett sätt som visade att Sverige inte vill binda sig vid konkreta utfästelser. Det var visserligen ett svar på frågan om vad Sveriges solidaritetsförklaring i den förra försvarsberedningen betyder. Men Wallströms betoning av att samarbetet med Finland inte handlar om en försvarsallians tyder också på politisk försiktighet när det gäller att gå längre.
Det handlar också om pengar. Kritiken mot den svenska försvarsreformen 2009 har varit hård. Flera miljarder kronor saknas för att målen ska uppfyllas. Till detta har kommit krav på att stärka flygvapnet och marinen. Hultqvist vill också stärka Gotland militärt.
Än så länge handlar det om löften och om ambitioner att bygga upp ett nationellt försvar för Sverige på nytt. Men när regeringen kommer så långt att det är dags att bestämma varifrån pengarna ska tas – skolor, äldreomsorg eller hälsovård – blir det svårare.
Därför läggs det ner mycken energi på att betona samarbetet inom ramen för EU:s snabbinsatsstyrkor och FN-uppdrag.
Det handlar bland annat om att skicka finska och svenska militära utbildare till Irak för att bekämpa Islamiska staten IS. Men med tanke på att EU-styrkorna inte använts och på hur handlingsförlamat FN:s säkerhetsråd varit kan det dröja innan man kommit överens om mandatet.
Men undan Nato kommer man inte. En eventuell svensk utredning om ett Natomedlemskap, i synnerhet om Natomedlemskap förordas, påverkar också Finland, politiskt och ekonomiskt.