Finland och Sverige har betonat vikten av övningar tillsammans med andra länder, i synnerhet efter att man kom överens om att den militära krishanteringsoperationen i Afghanistan avslutas 2014. Det har motiverats med att det är viktigt att den internationella kompatibiliteten ska kunna bevaras.
Finländska Hornetplan har också deltagit i luftövervakningsoperationen på Island under ett par vecka i fjol. Det motiverades med att Island är medlem i den nordiska familjen och att det är naturligt att man är med. Denna syn på saken stöddes starkt av också republikens president Sauli Niinistö.
I bägge fallen har argumentationen följt de riktlinjer som dragits upp i den säkerhetspolitiska redogörelsen. Luftövervakningen över Island motiverades helt riktigt av också av att Sverige ville vara med.
Det nordiska samarbetet lyfts gärna fram, också för att man i Finland med stora fanfarer har talat om sensationella utspel när det gäller att ytterligare integrera försvarssamarbetet med Sverige. Förvisso sades det från början klart ut att det uttryckligen handlar om samarbete i fredstid men sådana "detaljer" tappas lätt bort när förhoppningarna om ökad säkerhet tar fart på gräsrotsnivå.
Annorlunda kan man inte tolka de höga stödsiffrorna för ett nordiskt försvarssamarbete i så gott som varje opinionsundersökning som görs om folkets stöd för olika allianser.
Men där verkar gränsen gå, skarpt och oöverkomligt. Estland, Lettland och Litauen är medlemmar av EU men ingår även i det nordisk-baltiska samarbetet. De är medlemmar av Nato, men det är Norge, Danmark och Island också.
En av de största frågorna när beslutet om luftövervakningen på Island skulle tas var farhågorna om att det kunde bli aktuellt med en liknande operation också i Estland.
Till det sade den politiska ledningen i Finland entydigt och enhälligt nej – åtminstone utifrån det som man har kunnat utläsa av kommentarerna.
Nu verkar det som om Finlands intresse att öva tillsammans med Nato och försiktigheten på grund av Ryssland när det gäller övningar i EU-landet Estland har hamnat på kollisionskurs, hur än statsminister Alexander Stubb (Saml) än ansträngde sig för att tona ner saken i går .
Det stöder vad två svenska säkerhetspolitiska experter skrev i en kommentar i Dagens Nyheter i fjol: Ett statsfördrag mellan Sverige och Finland om ömsesidigt militärt stöd är knappast möjligt. Det exempel för sina tvivel som de nämner i kommentaren är just Estland. Men då talar de inte om övningar utan om militära angrepp. Sverige har förbundit sig till hjälp, men vad skulle Finland göra i en sådan situation, frågade de i sin kommentar.
Om en övning orsakar så kalla fötter som flygövningen i Estland tycks göra, gör det inte saken bättre.
Finlands situation är svår – svår, inte utmanande – på grund av vårt geopolitiska läge. Den långa gränsen med vårt östra grannland ska man se som Paasikivi gjorde: det är tur att den finns. Och bevaras.
Så kommer vi till frågan hur detta bäst låter sig göras. Enligt Helsingin Sanomat råder det oenighet inom den högsta utrikespolitiska ledningen. President Sauli Niinistö och utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) vill begränsa flygövningarna mer än Stubb och försvarsminister Carl Haglund (SFP). Stubb dementerade det, men medgav att saken diskuteras.
Åtminstone bland tjänstemän har i synnerhet presidentens försiktighet väckt förvåning.
Finland har länge övat tillsammans med både Estland och amerikaner, med Estland minst en gång per år.
Vad är plötsligt annorlunda?
Svaret är självklart. Rysslands budskap om att Finland bör hålla sig utanför allt som kan tänkas uppfattas som en militär allians har gått hem. Det är dags att äntligen sluta upp med att tala om den ryska upprustningen som en modernisering av en föråldrad försvarsapparat. Det handlar om maktpolitik.
Hela Finlands regering står bakom beslutet att inte söka medlemskap i Nato. Men frågan är om detta längre räcker för Moskva.
Det är ju val i april och Kreml vill säkert röja undan alla tvivel om var gränsen för det acceptabla går – och kanske dra dem ännu snävare. Till exempel vid övningar.
Men också Finland måste dra gränser. För sin trovärdighets skull.