I december 2013 tillsattes en arbetsgrupp vid försvarsministeriet med uppdraget att undersöka de lagliga förutsättningarna för Finland att i framtiden bedriva underrättelseverksamhet utomlands – och på internet.
Gruppen som leddes av lagstiftningsdirektör Hanna Nordström lämnade förra veckan över sin rapport till försvarsminister Carl Haglund.
Läs hela rapporten här (på finska) eller sammandraget (på svenska).
Studio HBL arrangerade i tisdags en debatt kring rapporten mellan Hanna Nordström och Lars Wirzenius, vice ordförande för Electronic Frontier Finland. EFFI är en aktivistgrupp för medborgarnas digitala rättigheter och integritet på nätet.
Det är nämligen inte till alla delar oproblematiskt att ge försvarsmakten eller Skyddspolisen rättigheter för bevakning av medborgarnas digitala korrespondens.
Finland har hittills totalt saknat en lag om underrättelse, och både Nordström och Wirzenius välkomnade initiativet att slå fast myndighetes befogenheter i lag.
– Däremot är EFFI inte övertygade om att det ska göras så som föreslås i rapporten, säger Wirzenius.
EFFI:s ordförande Timo Karjalainen publicerade i måndags en blogg där han i fem punkter skjuter ner Nordströms rapport. Enligt Karjalainen är de föreslagna övervakningsåtgärderna ineffektiva för sitt främsta syfte att förhindra terrorism, vilket också Wirzenius understryker i Studio HBL.
– Den amerikanska signalspaningstjänsten NSA hävdade, efter Edward Snowdens avslöjanden om masspionage, att man med hjälp av nätövervakningen lyckats avstyra hela 42 terrordåd i USA. När påståendet granskades noggrannare föll antalet först till tre, sedan till noll.
– I Sverige påstår man att åtminstone två dåd kunnat hindras tack vare signalspaning, kontrade Nordström.
Finland har redan utsatts för cyberattacker både mot offentliga politiska instanser såsom utrikesministeriet i fjol och privata företag, som de finska bankerna under nyårshelgen. Wirzenius är ändå skeptisk till huruvida man med utökad nätövervakning skulle kunna förhindra dylika attacker.
– De kan utan problem planeras i hemlighet, och när de väl sätter igång hjälper ingen övervakning.
Enligt Wirzenius borde man, i stället för att satsa stora summor pengar på spionapparatur, utveckla den inhemska datasäkerheten och IT-infrastrukturen så att den kan funktionera också under illvilliga attacker. I en insändare i Helsingin Sanomat i dag (21.1) föreslår också professor Raimo Kantola vid Aaltouniversitetet att tillgången till kritiska onlinetjänster borde byggas om, "dyrare men säkrare".
Enligt Nordström är ändå risken för kränkningar av medborgarnas personliga dataskydd osannolika enligt den modell som rapporten föreslår.
– Övervakningsprocessen är väldigt långt automatiserad – en dator som söker känsliga ord och sammanhang, och det är först när något konkret misstänkt uppdagas som en människa kopplas in och får se efter vad korrespondensen gäller.
Nordström utgår också från att man kan lita på finländsk polis och tjänstemän att inte missbruka systemet. Det vill inte Wirzenius göra.
– Det är alltid farligt att ge utökade rättigheter till militär, polis och statliga institutioner. De är aldrig nöjda, utan kommer alltid att vilja ha mer.
Debatten om underrättelselagen har bara börjat. De folkvalda som i april väljs in i riksdag och regering för följande fyra år är de som kommer att besluta i ärendet.
Frågan om en finsk underrättelsetjänst och massövervakning kan bli en riksdagsvalsfråga.
