Halonen drar en lans för svenskan

President Tarja Halonenär vid det här laget van vid att fira födelsedag och julafton samma dag. För ett barn är det inte så lätt när de viktiga dagarna sammanfaller och hon kommenterar med glimten i ögat när Hbl undrar hur lilla Tarja upplevde det.

– Föräldrarna borde kanske tänka efter när de sätter i gång processen.

Sin sjuttionde födelsedag och julafton firar Halonen med sina allra närmaste och framtidsplanen är klar.

– Att leva vidare.

Konkret handlar det om att fortsätta med förtroendeuppdrag och annan medborgaraktivitet och uttala sig när hon anser det angeläget. Att ställa upp i politiska val ingår där­emot inte i planen.

När Halonen lämnade presidentämbetet levde Finland i efterdyningarna av Sannfinländarnas skräll­seger i riksdagsvalet 2011 med polarisering av åsikterna och hatretorik mot minoriteter. Det är inte särskilt mycket bättre i dag.

– Det är normalt att ha aggressioner men man har en skyldighet att behärska sig, påpekar Halonen.

Vad kan man göra åt att den tysta majoriteten inte reagerar på övertrampen?

– Politiker ska inte vara som fladdermöss som flyger enligt ljudet. Begreppet tyst majoritet missbrukas ofta. I vårt samhälle har vi en tradition av att vara tysta. Det är vårt sätt. Beträffande hatretorik och förtal av minoriteter kanske den tysta majoriteten inte alltid märker att nu skulle det vara dags att reagera. Man borde vara mer lyhörd.

Nu reagerar man först när något värre händer, som när svenskspråkiga mordhotas?

– Ja, då reagerar vi nog snabbt men efter ett tag blir det tyst igen.

Vad kunde man göra för att det inte ska behöva gå så långt?

– Jag vill inte vara pessimist, men det har alltid varit så att man vill hitta en syndabock om någonting går snett för att kunna säga att det är "deras" fel.

Under åren som republikens president talade Halonen ofta för svenskan. Hon passar på att göra det nu också.

– När det gäller finlandssvenskarna bör vi minnas att vi, svensk- och finskspråkiga, skapade vår demokrati tillsammans. När finlandssvenskarnas andel minskar måste systemen förändras, men det kan inte vara fråga om att säga att nu ska ni börja tala finska.

Och den så kallade "tvångssvenskan"?

– Det är nu bara så att det inte enbart ska vara lek, sång och plättstekning att gå i skola. Det kan inte alltid vara kul. Skolan är en resa till framtiden och då är det viktigt att man också koncentrerar sig på annat än det som känns roligt och som man är bra på.

– Vi bör hålla kvar den obligatoriska skolsvenskan. Jag är inte för ett system som gör att man kan vara lite latare.

Även om allt inte kan kännas kul betonar Halonen vikten av att svenskan görs mer tillgänglig. Här kunde enligt henne tvåspråkiga skolor spela en viss roll.

– Varför inte, men om vi inför det måste vi noga följa med hur det funge­rar.

Halonen varnar för en inställning där minoriteter känner sig pressade att uppföra sig på ett sätt som passar majoriteten.

– Finlandssvenskarna ska inte behöva känna att deras uppgift är att se till att de finskspråkiga tycker att svenska är kul. Inte heller andra minoriteten bör känna ett tvång att behaga majoriteten. En romsk vän till mig påpekade att feta och omusikaliska romer naturligtvis ska ha samma rättigheter som andra romer.

Minoriteter är trängda i hela Europa just nu. Ska vi vara oroade över utvecklingen?

– Det ska vi. Vi bör känna oro för demokratin och mänskliga rättigheter. Det är viktigt att påpeka att de som får majoritet i val också bör ta ansvar för minoritetens välbefinnande.

Som tidigare överbefälhavare och ledare för utrikespolitiken följer Halonen noga med den återuppväckta diskussionen om EU:s säkerhets- och försvarspolitik. Samarbete är bra, men viktigt är också att fundera över hur samarbetet ser ut.

– Vi ska åtminstone inte bygga upp någonting som riktar sig mot någon, betonar hon.

Utrikespolitiken är än i dag något som EU:s medlemsstater var för sig beslutar om. För Finland betyder det att presidenten har huvudrollen, något som enligt Halonen är oklart för en del.

– Det är egentligen inget fel på systemet. Felet sitter i vissa människors huvud. Ändå är samarbete mellan regeringen och presidenten viktigt, särskilt i oväntade situationer.

Har presidenten med grundlagsändringarna blivit en outnyttjad resurs?

– I viss mån är det så. Det här kan jag säga, som är den enda som har erfarenhet av både det gamla och det nya systemet.

Om det finländska försvaret säger många politiker, bland dem försvarsminister Carl Haglund, att man måste se över hela försvarskonceptet om inte försvaret får mer pengar.

– Jag litar på att politikerna kan avgöra den här saken och konstaterar att en folkomröstning om Nato-medlemskap ordnas om saken blir aktuell.

I Sverige förs just nu en livlig försvarsdebatt.

– Åtminstone för (utrikesminister) Carl Bildt en debatt. Jag tänker inte spekulera i Sveriges försvarslösningar och vad de kan ha för följder.

Tolv år som president är en lång tid, borde presidentperioden förkortas?

– Tja, måste man då sitta två perioder om det känns tungt? Vem har sagt att det ska vara lätt?