Riksdagen förde i går kväll en "aktuell debatt om nordiskt samarbete inom säkerhets- och försvarspolitiken".

Det där med aktuell kan diskuteras, det var i januari som diskussionen gick riktigt het. Då föreslog Sveriges utrikesminister Carl Bildt och försvarsminister Karin Enström djupare militärt samarbete med Finland, bland annat att man borde äga försvarsmateriel tillsammans.

Försvarsminister Carl Haglund (SFP) nappade på idén och konstaterade att arrangemanget skulle förutsätta ett statsfördrag mellan länderna, rentav någon form av försvarsallians. Det fick landets högsta ledning att slå bakut på ett förutsägbart sätt. President Sauli Niinistö och statsminister Jyrki Katainen (Saml) ansåg att närmare samarbete är bra men att det varken är aktuellt eller nödvändigt att tala om en försvarsallians.

Lugnet lade sig och längre är vad de nordiska utrikesministrarna slog fast i april 2011 i den nordiska solidaritetsförklaringen har man inte kommit. I den sägs att samarbete tillämpas vid katastrofer, digitala angrepp och terrorangrepp.

Nordiska rådets generalsekreterare och tidigare försvarsministern Jan-Erik Enestamär besviken på den slätstrukna debatten. Han försökte i ett tal i maj provocera fram en ny diskussion om en försvarsallians mellan Sverige och Finland.

Enestam föreslog att Sverige och Finland inleder en gemensam försvarsplanering med målet att länderna sluter ett statsfördrag. Därmed skulle "den politiskt godkända solidaritetsdeklarationen juridiskt kodifieras".

– Deklarationen är ju bara ett politiskt avtal och jag tvivlar på att det materialiserar sig i en eventuell krissituation, säger Enestam.

När det smäller är det bara en juridisk förbindelse som gäller och eftersom ett Natomedlemskap inte är aktuellt, EU inte har kapacitet och de nordiska Natoländerna inte kan gå så långt som krävs för ett statsfördrag återstår Finland och Sverige, lyder Enestams resonemang.

Reaktionerna uteblev, förutom ett fåtal svenska forskare som menade att förslaget är bra men att bara en del av problemen löses eftersom det inte blir en särskilt stark allians. I båda länderna har ju försvarets trovärdighet ifrågasatts.

Skulle en allians ge tillräcklig trovärdighet?

– Åtminstone skulle vi vara trovärdigare än i dag.

Men utan Norges attackplan inte tillräckligt trovärdiga?

– Med dem skulle kapaciteten nog vara tillräcklig, men jag har räknat bort (Natoländerna) Norge och Danmark som inte kan gå så långt som krävs i en gemensam försvarsplanering.

Helsingin Sanomat skrev tidigare i veckan om soldater som skadats i krishanteringsuppdrag och som känt sig orättvist behandlade när det gällde ersättningar från statskontoret. Vissa hade enligt artikeln inte fått några ersättningar.

– Försvarsministeriet har redan 2011 uppmanat Social- och hälsovårdsministeriet att ändra på lagen för att möjliggöra sakliga ersättningar, säger Haglund till FNB.

Haglund säger att han talat med social- och hälsovårdsminister Paula Risikko (Saml) om frågan och att hon lovat ta tag i saken.

Läget i Syrien är enligt Haglund mer bekymmersamt än på länge. Ryssland fortsätter att leverera vapen till den syriska regimen och Frankrike och Storbritannien överväger att leverera vapen till oppositionen. Haglund ser en risk för att kriget sprider sig till fler länder och i värsta fall utvecklas till ett storskaligt krig med många involverade parter. Han hoppas att de planerade förhandlingarna i Geneve ska leda till en lösning.

Om västerländerna inleder en militär operation i Syrien är Finland inte med, säger Haglund. Men Finland skulle kunna bidra med sakkunnighjälp för analys av platser där kemiska vapen misstänks ha använts.

– En FN-ledd operation vore förstås en annan sak.

 Utrustningen, bland annat skarpa skott, lösa skott och övningsgranater, hör inte hemma där den hittades. Marinen uppger att fallet avslöjades på lördagen då beväringarna i Kotka skulle på läger. Ett paket med 30 lösa skott föll då ut ur en ryggsäck. Det ledde till att hela enhetens stugor undersöktes.

– Under undersökningen påträffades ytterligare 17 lösa skott, två övningsgranater, två lösa ljusalarm och 9 skarpa stormgevärsskott hos ett tjugotal män, säger befälhavaren Juha-AnteroPuistola.

Fallet utreds som stölder och tjänstgöringsbrott.

Finlands relationer till militäralliansen Nato är frågan framför andra för de finländare som är intresserade av utrikespolitiken. Militäralliansen var det ämne som nämndes flest gånger i de cirka tre hundra frågor och kommenterar som medborgare på förhand skickat inför den utrikes- och säkerhetspolitiska diskussionen i Gullranda.

– Även riktningen för Finlands utrikespolitik samt förhållandet till Europeiska unionen intresserade många, sade president Sauli Niinistö på presskonferensen i anslutning till evenemanget i presidentens sommarresidens.

Det var presidenten som stod bakom evenemanget som fortsätter på måndag. Då ska ett hundratal finländska experter inom utrikespolitik diskutera i arbetsgrupper.

– De är exempelvis utrikespolitiska forskare eller sådana som är insatta i utrikespolitik, journalister och politiskt folk. Målet är att skapa en uppfattning om världen som står i snabb förändring och försöka hitta en plats för lilla Finland i den intensiva utvecklingen.

Niinistö drömmer inte om att diskussionsevenemanget ska uppnå några stora lösningar eller visioner. Men han hoppas på en konstruktiv attityd framför allt i frågor som delar åsikterna: såsom den alltid aktuella frågan om Finland och Nato.

– Kanske vi alla kan lära oss något om vi argumenterar ordentlig och också lyssnar på motparten.

Annan utgångspunkt i Sverige
Presidenten påminde om att utgångspunkten för Natodebatten är en annan i Sverige än i Finland.

– I Sverige har man gjort en stor förändring då man avstod från den allmänna värnplikten. Det har lett till frågor om vad som nu ska hända, sade Niinistö.

Förutom Nato, EU och Ryssland fick världsekonomin också uppmärksamhet när experterna diskuterade.

– Allt som har med pengar att göra är inte finanspolitik utan också utrikes- och maktpolitik. Västvärldens pengar har styrt när man tänker på den nya tidens historia fram tills i dag.

Niinistö tillade att strukturerna i världspolitiken och framtidsutsikterna har ändrats mycket snabbt. Och när saker och ting ändras, bör Finland hänga med i svängarna.

– Under de senaste femton åren har en förbryllande ändring ägt rum: det är inte längre västvärldens pengar som styr. Det här är djupgående maktpolitik.

Diskussionen som arrangerades i samarbete med Utrikespolitiska institutet kan mycket väl bli ett bestående evenemang.

– Om det finns intresse och saker att diskutera så fortsätter vi regelbundet. Evenemanget kunde arrangeras vartannat eller varje år. 

En rad finlandssvenskar finns bland de cirka hundra inbjudna gästerna: bland annat Vänsterungas ordförande Li Andersson, Hbl:s ledarskribent Yrsa Grüne, försvarsminister Carl Haglund (SFP), Amnesty Internationals verksamhetsledare Frank Johansson, Europaminister Alexander Stubb (SAML) och Nordea Banks styrelseordförande Björn Wahlroos.

Det är Officerstidningen som i ett färskt nummer avslöjar att alla försvarets artilleripjäser för närvarande byggs om av brittiska företaget BAE (tidigare svenska Bofors). Den ursprungliga planen var att försvaret skulle stå utan pjäser i högst sex månader, men nu ligger returleveransen av färska pjäser två år efter planen.

– Internationellt är signaleffekten av att vi är ett land utan artilleripjäser större än vi kanske tror. Speciellt eftersom vi tidigare har varit ett land med gott rykte inom artillerikretsar. Nu tappar vi den fördelen. Vi har varit utan vettiga pjäser i två år, säger Anders Callert, chef för artilleriregementet A9 i Boden, till Officerstidningen.

Det är Haubits 77B som nu byggs om och moderniseras. Det finns visserligen en haubits kvar upptsälld i en hall, men den är belagd med skjutförbud. Sverige har i dag två artilleribataljoner.

Avsaknaden av artilleripjäser är den senaste uppgiften i raden av nyheter som är mindre smickrande för den svenska försvarsmakten.

Tidigare i år har Svenska Dagbladet bland annat avslöjat att det svenska försvaret bara räknar med hålla ut i högst en vecka om landet attackeras och att ryska bombplan fick öva attacker mot svenska mål utan att luftvapnet skickade upp Jas-plan för att markera.

Försvarsministeriet har verifierat uppgifterna om att Max Arhippainen blir Försvarsministeriets kommunikationsdirektör. Han tar över efter Jyrki Iivonen som går i pension.

Han tillträder tjänsten den första september och den sträcker sig ända till 31 augusti 2018.

Arhippainen har varit direktör vid Finlands Pälsdjursuppfödares förbund sedan år 2011. Under åren 2009-2010 var han sakkunnigsekreterare för en arbetsgrupp vid statsrådets kansli som utvärderade ekonomiska rådets verksamhet. Åren 2002-2008 var han ansvarig chefredaktör och år 2008 verkställande direktör för Hufvudstadsbladet. Åren 1992-2002 var Arhippainen nationalekonom vid Pellervo ekonomiska forskningsinstitut.

Tjänsten som kommunikationsdirektör vid försvarsministeriet söktes av 38 personer.

Enligt Helsingin Sanomats uppgifter är det många stora namn som sökte tjänsten. Bland annat president Tarja Halonens presschef Maria Romantschuk. Även andra från mediebranschen sökte tjänsten. Där ibland Jyri Rantala och Mika Mäkeläinen från Yle.

Mjölö, Russarö, Gyltö, Utö, Örö ... Kyrkogårdsö, Kirkonmaa, i Kotka skärgård är det sista i raden av kustfort som kapitulerar inför fienden, i detta fall statens reformplaner.

– Det känns vemodigt, säger kaptenlöjtnant Mika Salminen, som i egenskap av chef för kustfortet är den som halar flaggan i dag.

Han har precis avslutat den sista lektionen för årets kontingent.

– Det har varit en bra årskull, så det känns trevligt att åka härifrån med goda resultat.

För beväringarna på Kyrkogårdsö har dagarna före hemförlovningen handlat om att packa ihop inte bara sina egna saker, utan hela kasernen. Allt ska bort.

– Vi har tömt våra klädskåp och fört ut dem på gården i en stor hög. Och alla ska bära ut sin egen säng, de sista nätterna sover vi på madrasser, säger officersaspirant AleksiYrtti.

Både han och korpral LauriAnttilaär nöjda med sitt val av Kyrkogårdsö som tjänstgöringsplats.

– Det är litet och annorlunda här ute, men stämningen har varit bra, säger Anttila.

Någon egentlig kvällspermisson har beväringarna inte eftersom sista båten till fastlandet går klockan 16.

– Jag ville utmana mig själv och de sade att utbildningen var hård här ute. Och vi har fått se ön från alla vinklar, säger Yrtti.

Hur känns det att vara de sista beväringarna på ön, Aleksi Yrtti?

– Det är synd att det tar slut. Här finns fina traditioner som borde föras vidare.

Egen öanda

Båtresan till fastlandet tar 40 minuter. En vacker sommardag är det ingen som klagar, men arbetsresan känns extra tung i vintermörkret då isläget ofta försvårar färden. Tidigare bodde de anställda ute på ön, men numera har de flesta bara övernattningslägenheter som de hyr.

– Det här är en fantastisk arbetsplats. Ännu på 80-talet bodde alla här med sina familjer och barnen gick i skola på Kyrkogårdsö, berättar löjtnant SamiWarjus som tjänstgjort på Rankö och Kyrkogårdsö sedan 1982.

Beväringarna var en del av bygemenskapen. Då den tidigare fortchefen en morgon inte hittade sina beväringar i kasernen fick han veta att frun satt dem i arbete i trädgården.

– Sådant hände hela tiden. Beväringarna hjälpte till med vedhuggning och gårdsarbete, säger Warjus.

Hogland vid horisonten

Samtidigt som marinen flyttar läggs den bemannade väderstationen ner. Kustvädret från "Kotka Rankö" har avlästs av beväringarna på ön sedan 2006 då stationen flyttade till Kyrkogårdsö från Rankö.

I dag är stationen bemannad av väderman JuhoNärekorpi. Med tre timmars mellanrum klättrar han upp i det 23 meter höga tornet vid kasernen och avläser sikt och iakttar väderfenomen. Rapporten skickas sedan vidare till Meteorologiska institutet för att läsas upp i radion.

– Vind cirka 6 meter i sekunden, klarblå himmel, säger Närekorpi då vi nått toppen av det svajande tornet.

Längs med kanterna på plattformen står kilometrarna till olika öar runtomkring, vilket hjälper vädermännen att bedöma avstånden.

– Sikten 32 kilometer, konstaterar Närekorpi och pekar på Hogland som ligger 32 kilometer rakt söderut.

Konturerna av den höga ön urskiljs tydligt vid horisonten.

– Under kriget skidade männen ofta här via på väg dit ut, berättar löjtnant Juha Valjus som följt med oss upp i tornet.

Ett minne från Hogland är kyrksilvret som förvarats på Kyrkogårdsö sedan september 1943. Efter dagens flagghalning överlämnas det officiellt till Obbnäs havskapell.

– Allt annat här ska brännas eller förstöras, säger Valjus.

Valjus är fältväbel på ön. Han får stanna på Kyrkogårdsö året ut eftersom han går i pension nästa år. Resten av stampersonalen flyttar till Obbnäs eller Fredrikshamn.

– Vi lämnar ingenting efter oss. Skyddsvallen vid skjutbanan jämnas ut, kanonerna togs bort förra året och alla stängsel rivs.

Vid huvudbryggan fick ryska bombplan under fortsättningskriget in en fullträff på öns minförråd som sprängdes i luften och spridde sjöminor över öns norra del. Minröjare har letat igenom området hela våren så inget farligt blir kvar för nästa ägare.

Vem som köper ön är oklart. Senatsfastigheter, som säljer bådeKyrkogårdsö och Rankö, har fått flera anbud på öarna.

– Vi har några potentiella köpare, men det krävs både försäljnings- och miljötillstånd innan en affär kan godkännas, säger försäljningschefen Asko Taskila.

Han gissar att affären kan slås fast i höst. Marinen ska lämna ön före årsskiftet, efter 64 år av verksamhet här ute. Vid huvudingången till kasernen har vicechefen hängt upp en lapp. "Den sista släcker lyset. 31.12.2013." När det sker har Finlands sista kustfort tystnat.

Oppositionspartiet Socialdemokraterna i Sverige säger nu ja till att Sverige deltar i Natos mest avancerade förband (Nato Response Force, NRF).

Det betyder i praktiken att Sverige går med i NRF, eftersom alla fyra partier i Alliansregeringen redan gett grönt ljus för ett svenskt deltagande. Regeringen har bara väntat på att Socialdemokraterna ska säga ja.

– Vi ser det här som ett sätt att få delta i en övningsverksamhet som är mer avancerad och komplex än vad vi kan göra bara inom den svenska försvarsmakten, säger Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson Peter Hultqvist.

Han motiverar beslutet med att svenska soldater behöver få övning av hög klass också efter att insatserna i Kosovo och Afghanistan klingar av.

Det här betyder att Sverige följer efter Finland, som varit med i NRF sedan 2008.

Samarbete över gränser

Sveriges NRF-deltagande kan också ha direkt betydelse för Nylands brigad. Fattar Sverige snabbt ett formellt beslut om NRF kan Nylands brigad få ett svenskt inslag i det NRF-kompani som brigaden ska ställa upp 2015.

Enligt ett tidigare beslut är det Nylands brigad som ska stå för den finländska NRF-truppen just år 2015. Det handlar om ett kustjägarkompani som ska stå i beredskap för NRF-uppdrag.

Enligt källor som Hbl talat med finns det möjligheter att Sverige ska hinna bidra med ett förband redan till 2015 och att det förbandet skulle vara svenska Amfibieregementet Amf 1. I så fall kunde de finska och svenska enheterna verka tillsammans i NRF.

– Det är bara att tuta och köra. Det mesta finns klart, säger en källa till Hbl.

Nylands brigad och Amf 1 har haft ett intimt samarbete i över ett decennium. Ända sedan 2001 har man övat en gång per år tillsammans, förra gången så sent som i juni i Finska viken.

Också Peter Hultqvist säger att han hört om att det finns krafter som arbetar för ett NRF-samarbete mellan Nylands brigad och Amf 1, men vill inte sia om det kan bli verklighet.

– Jag vet att det arbetet har pågått, men vi får återkomma till det. Jag vill inte spekulera.

Ministrarna positiva

De ansvariga ministrarna ställer sig positiva till ett samarbete, även om varken försvarsminister Carl Haglund (SFP) eller hans svenska kollega Karin Enström (M) kan lova att det specifikt kommer att handla om just Nylands brigad och Amf 1.

– Det är en intressant tanke, säger Carl Haglund till Hbl om tanken på ett NRF-kompani från Nylands brigad och Amf 1.

– Möjligheten är inte utesluten. Det handlar ju om ett mångårigt gott samarbete. Det vore naturligt att utveckla det alternativet.

Samtidigt betonar Haglund att det är alltför tidigt att säga något definitivt. Dels är Sverige flera år efter Finland i sin NRF-tidtabell och dels ska svenskarna själva säga vad de vill satsa på.

Också Karin Enström säger att det är lite tidigt att slå fast detaljer i det här skedet. Hon betonar att man också måste lyssna på vilka planer försvarsmakten har.

Ett flertal nedskärningar inom försvaret kommer att göras. Bland annat omstruktureras regionalbyråerna som behandlar frågor om värnplikten och ordnar uppbåd. De minskar från nuvarande 13 till 12 från och med 2015.

Man koncentrerar också kustflottan och försvarets forskning. Målet är att effektivera verksamheten, skriver försvarsmakten i ett pressmeddelande.

Med nedskärningarna ska försvaret spara omkring 130 miljoner euro per år. Regeringen godkände dessa nedskärningar i samband med försvarsbeslutet i mars 2012.
 

VISBY Det hörs ett kraftigt muller i skyarna över Gotland. Sekunderna efteråt rusar två jaktplan på låg höjd över Visby.

Några timmar senare upprepar sig scenen vid sydspetsen av Gotland, vid undersköna Holmhällarna. Den här gången är det bara ett plan som viner förbi.

Tre stridsplan på en och samma dag? Hur går ihop det med ryktet som säger att Gotland ska vara helt utan försvar?

Nja, helt försvarslöst är Gotland inte, även om de mest kritiska säger att ön lämnats vind för våg. Ta till exempel generalmajor Karlis Neretnieks, före detta rektor för Försvarshögskolan och regementschef för Pansarregemente 18 i Visby. Så här dräpande är hans slutsats om dagens försvar av Gotland:

– Det är i praktiken obefintligt.

Borta är Neretnieks gamla P18, med bland annat 5 000 man. Det lades ner 2004.

Kvar finns Hemvärnet med en enda man som fast anställd, major Anders Eckerberg. Han är den som i dag ska försvara Gotland mot en eventuell fiende.

Fast i ärlighetens namn. Helt ensam är han inte. Till sin hjälp har han 450 frivilliga i Gotlands Hemvärn.

Dessutom finns den så kallade Gotlandsgruppen med sju anställda, som årligen utbildar ett antal soldater för försvarsmakten eller Hemvärnet.

Gotlands betydelse ökar

Anders Eckerberg sticker inte under stol med att Hemvärnet står sig ganska slätt om det hettar till på allvar.

– Mot en kvalificerad motståndare med en kvalificerad utrustning har vi inte en chans med hemvärnsförbandet.

Vad menar du med kvalificerad?

– Att de ha tillgång till indirekt eld, attackhelikoptrar, allt sådant som en modern armé har.

Det behövs ingen militärexpert för att inse det. Hemvärnet har automatkarbiner, kulsprutor och granatgevär, inga tunga vapen.

– Ett gammalt hederligt infanteriförband, säger Eckerberg, som bland annat har tjänstgjort i Afghanistan.

Vad gör ni om fienden kommer?

– Vi försvarar oss så gott vi kan.

Säger Eckerberg, men påpekar i samma andetag att det i dag inte finns något direkt militärt hot mot Gotland.

Dessutom är det inte tänkt att Hemvärnet ensamt ska stå emot en eventuell fiende. De ska i första hand bädda för resten av försvaret. Hettar det till ska hjälp komma från fastlandet.

Det var avsaknaden av militära hot som ledde till att P18 och många andra förband i Sverige lades ner. Kalla kriget var över och när beslutet fattades såg de svenska politikerna en evig fred framför sig.

Alla militära resurser satsades på operationer i utlandet i stället.

Kvar ute i Östersjön låg Gotland militärt övergivet.

Få tänkte på historien.

På hur Gotland i sekler har varit så oerhört viktigt militärstrategiskt.

Och på att drömmen om evig fred så sällan slår in.

Men Karlis Neretnieks tar oss tillbaka till den krassa verkligheten. Och pekar på historien.

Han nämner till exempel Krimkriget på 1850-talet, då både engelsmännen och fransmännen använde Gotland som bas, bland annat för att meja ner Bomarsund på Åland. Och första världskriget, då både Tyskland och Ryssland ville ha sina baser på Gotland.

Inget säger att Gotlands betydelse skulle ha minskat sedan dess. Tvärtom säger Neretnieks.

– Nu när vapensystemen har fått ännu mera kapacitet och räckvidd har Gotlands betydelse för den som vill behärska Östersjön blivit mycket, mycket större än förr. Förr sköt kanonerna 20 kilometer, i dag skjuter man 400 kilometer med luftvärnsrobotar. Helt plötsligt har Gotlands betydelse ökat radikalt.

Lätt att låna Gotland

Karlis Neretnieks säger att det räcker med en titt på kartan för att förstå varför.

Han påpekar att de ryska S-400 luftvärnsrobotsystemen och Iskanderrobotarna har en räckvidd som täcker hela Baltikum, och ända ner över Warszawa.

Ska till exempel Nato försvara Baltikum mot Ryssland i en konflikt är den enda säkra vägen utom räckhåll för fiendens luftvärn att flyga via Sverige, med Gotland som en naturlig bas.

Omvänt kan sägas att om Ryssland vill säkra sin flank i väst för att kunna agera fritt i Baltikum är Gotland en utmärkt bas för ryska vapen och luftvärn.

Det här begriper naturligtvis också de ryska generalerna, säger Neretnieks.

– Det enklaste är att "låna" Gotland under tiden något pågår i Baltikum. Man lånar en månad eller två, och säger: Om ni svenskar låter bli att hjälpa Nato eller håller er neutrala så får ni igen Gotland senare.

Och att "låna" Gotland för den som vill är inte någon större ansträngning, enligt Neretnieks.

– Om någon skulle vilja ta Gotland så krävs det inte mycket resurser att göra det. Är det en hastigt uppblossande kris på några veckor, då kan inte Sverige försvara Gotland.

Är Gotland den viktigaste ön i Östersjön rent militärstrategiskt?

– Visst är den det. Utan tvivel.

14 stridsvagnar till ön

Men i de här termerna resonerar inte beslutsfattarna i Sverige.

Visst, i vinterns heta debatt i Sverige har en del ledande politiker, också inom regeringen, krävt en större satsning på försvaret och specifikt på Gotland, men några konkreta resultat syns inte.

Förutom de fjorton stridsvagnarna då, som enligt tidigare beslut ska vara på plats på Gotland före årets slut.

En åtgärd som Karlis Neretnieks fnyser åt.

– Fjorton stridsvagnar utan besättningar, det är ju bara löjligt.

Han har att jämföra med. När Neretnieks var chef över P18 hade han 5 000 man, 60 stridsvagnar, 100 pansarskyttefordon, en artilleribataljon och en komplett brigad att tillgå.

– Då funderade jag självfallet på hur jag kunde försvara Gotland. Den som hade velat "låna" Gotland då hade faktiskt fått satsa ganska mycket.

Men trots sin bitande kritik tycker Karlis Neretnieks att debatten har svängt.

– Det har gått sakta, men jag tror att ögonöppnaren, det som initierade ett nytt sorts tänkande var Georgienkriget 2008.

Det fick enligt Neretnieks också svenska politiker att inse att det inte finns några garantier för en omvärld utan konflikter.

Men gotlänningarna kan ändå sova lugnt, försäkrar överbefälhavaren Sverker Göranson för Hbl. Han säger att den militära organisation som Sverige just nu bygger upp ska kunna försvara hela Sverige.

– I det omvärldsläge vi har nu är det en tillräcklig organisation och vi kan hantera Gotland också.

ÖB säger att allt materiel och all utrustning inte behöver finnas på plats.

– Det som ofta finns med i diskussionen är att det måste finnas grejer från början, men hela den konceptuella tanken med den organisation vi bygger är att kunna flytta resurser dit man vill ha dem. Speciellt flyg och marina resurser flyttar vi ju väldigt fort.

ÖB talar med små bokstäver om hot.

– I diskussionen som förts i Sverige refererar många till det som var under kalla kriget, men det är ju inte den världen som finns nu.

Nej, ingen säger att Sverige är direkt hotat.

Å andra sidan led det svenska försvaret en stor prestigeförlust när Svenska Dagbladet avslöjade att ryska bombplan i påskas fritt fick öva attacker mot svenska mål utan att några Jas-plan skickades upp för att möta dem.

På den idylliska gotländska landsbygden har ljudet efter jaktplanen för länge sedan klingat av.

Kvar finns bara den blåklara himlen.

Och en stilla bön.

Att det nu säkert var svenska plan vi såg.

Största delen av dem, 10 000 stycken, tjänstgör vid arméns truppförband. Resten fördelar sig mellan marinens och flygvapnets truppförband.

Av de värnpliktiga är 360 stycken kvinnor. De svenskspråkiga värnpliktiga gör sin värnplikt främst vid Nylands brigad. Dryga 250 av de värnpliktiga börjar i gränsbevakningsväsendets tjänst.

Största delen av dem, 10 000 stycken, tjänstgör vid arméns truppförband. Resten fördelar sig mellan marinens och flygvapnets truppförband.

Av de värnpliktiga är 360 stycken kvinnor. De svenskspråkiga värnpliktiga gör sin värnplikt främst vid Nylands brigad. Dryga 250 av de värnpliktiga börjar i gränsbevakningsväsendets tjänst. 

Marinens befälhavare konteramiral Veli-Jukka Pennala berättar att det 34-åriga fartyget har nått slutet av sin livscykel.

Om ingen köper fartyget kommer det antingen att bli ett museum eller så skrotas det. Pohjanmaa har främst använts för utbildning och övervakning av Finlands havsområde.

Yle var först med nyheten.

Förslaget finns nedskrivet i Lissabonfördraget som trädde i kraft 2009.

Inte heller Jussi Niinistö, ordförande för riksdagens försvarsutskott, ser ett gemensamt försvar som ett realistiskt alternativ.

Båda motiverar sin ståndpunkt med att 22 av EU:s 28 medlemsländer sedan början av juli tillhört militäralliansen Nato. Därför skulle det inte vara förnuftigt att bygga upp ett parallellt försvar i Europa.

Direktör Teija Tiilikainen på Utrikespolitiska institutet säger att EU:s gemensamma försvar konkurrerat med det av USA ledda Nato sedan 1950-talet. Enligt henne är den centrala frågan hur länge USA är beredd på att komma till undsättning.

Förslaget finns nedskrivet i Lissabonfördraget som trädde i kraft 2009.

Inte heller Jussi Niinistö, ordförande för riksdagens försvarsutskott, ser ett gemensamt försvar som ett realistiskt alternativ.

Båda motiverar sin ståndpunkt med att 22 av EU:s 28 medlemsländer sedan början av juli tillhört militäralliansen Nato. Därför skulle det inte vara förnuftigt att bygga upp ett parallellt försvar i Europa.

Direktör Teija Tiilikainen på Utrikespolitiska institutet säger att EU:s gemensamma försvar konkurrerat med det av USA ledda Nato sedan 1950-talet. Enligt henne är den centrala frågan hur länge USA är beredd på att komma till undsättning. (FNB)