Nu vill över 40 procent av reservisterna att Finland går med i Nato nu eller inom några år. För ett år sedan var motsvarande antal 30 procent.

Reservistförbundet frågade sina medlemmar om Nato-stödet i början av månaden. På medlemsundersökningen svarade över 3 000 reservister.

Andelen reservister som ställer sig negativa till ett finländskt Natomedlemskap är nu 19 procent, då den för ett år sedan var 23,5 procent.

I undersökningen fick reservisterna också svara på hur de tycker att Finland borde reagera på händelserna i Ukraina. Över 35 procent anser att Finland bör verka som en del av EU, men drygt 18 procent anser att Finland bör förhandla direkt med Ryssland.

Medlemsundersökningen genomfördes i elektronisk form i början av månaden. Över 3 200 reservister deltog. Reservistförbundet har kring 36 000 medlemmar.

– Området blir helt annorlunda än det varit tidigare. Det här är ett stort steg framåt för brigaden.

Vi befinner oss i försvarets båthamn i Syndalen, där kommodor Olavi Jantunen, brigadkommendör för Nylands brigad, berättar om den tremiljonerssatsning som stöper om hela området.

Tillsammans med kaptenlöjtnant Mikael Jensén som är chef för sjötransportplutonen visar han runt i hamnen som får rejäla byggnader och vars infrastruktur helt förnyas.

Vi bär alla reflexväst och hjälm, precis som alla beväringar och stamanställda som rör sig här. Det handlar ändå inte om stridshjälmar, utan om helt vanliga skyddshjälmar som används till exempel vid byggen.

Området är nämligen en verklig byggplats just nu, välfrekventerad av lastbilar, maskiner och olika entreprenörer. Arbetet inleddes i höstas och ska vara färdigt strax efter midsommar.

– Jag är imponerad av hur snabbt allt gått, säger Olavi Jantunen.

Kontor och utbildning

Brigaden har använt hamnen i två decennier men den har saknat ändamålsenliga utrymmen för verksamheten. Mycket har lösts med baracker, berättar Mikael Jensén.

Den 400 kvadratmeter stora byggnad som tagit form endast ett stenkast från hamnbassängen fyller därmed ett stort behov. Här kommer det att finnas några övernattningsrum, tvättrum, ett litet kök för de anställda, kontorsrum och en kombinerad mat- och utbildningssal.

– Byggnaden värms med bergvärme, säger Jensén och berättar att systemet kan användas sommartid för att kyla ner huset.

Tidvis kommer här att vistas rätt många personer samtidigt, förklarar han. I hamnen jobbar normalt ett dussin personer och därtill är ett 30-tal värnpliktiga stationerade här dagtid. Antalet varierar beroende på årstid och vilken fas utbildningen befinner sig i.

Bättre infrastruktur

Den cirka tre hektar stora hamnen, som även omfattar bland annat en stor båthall, har nu omgärdats med ett stängsel. Ett sådant fanns inte tidigare.

Vägarna har förbättrats och detsamma gäller elnätet i hamnen.

– Vi är nu också anslutna till det kommunala vatten- och avloppssystemet, säger Jensén.

Även Syndalens lägerområde som ligger strax norr om hamnen hör nu till stadens vatten- och reningsnät.

I hamnen har bunkringsfaciliteterna förbättrats så att de nu hör till de modernast i hela landet. Om det vittnar de nya mackarna och utrustningen för tömningen av septiktankar på kajen.

Nya båtar anländer

Med tanke på de nya båtarna i Jehu-klassen som snart ska tas i bruk ska också rampen för sjösättning och upptagning förnyas.

De var egentligen de här nya stridsbåtarna som satte fart på hela projektet att förnya Syndalshamnen, berättar Jantunen. Planerna har länge funnits med på listan, men de måste forcera då de nya båtarna nu börjar bli klara.

De kräver sitt i underhåll, och det skulle den gamla hamnen inte räckt till för.

Jurmo-båtarna, Uisko-båtarna och de helt öppna G-båtarna som nu har hamnen som bas utrangeras inte av nykomlingarna, utan blir kvar i användning.

Jurmo-båtarna kommer stegvis att genomgå en livstidsförlängning, då bland annat mycket av tekniken förnyas.

I aktiv användning – bland annat för utbildningen – har Nylands brigad i dag 16 Jurmo-båtar, 4 Uisko-båtar och 8 G-båtar.

Brigaden har cirka 85 båtar av nämnda klasser sammanlagt, men merparten är i långtidsförvaring på landbacken i marinens olika hamnar.

Goda satsningar

Det är det västnyländska företaget Toivo Ajalin som är huvudentreprenör för arbetet i Syndalshamnen. Byggnaderna ägs av Senatsfastigheter. Försvaret är endast hyresgäst, precis som i alla garnisoner.

Olavi Jantunen darrar ändå inte på manschetten då han säger att investeringarna i Syndalen stärker Nylands brigads ställning inom garnisonsnätet. Det gör också de satsningar som görs och gjorts på kasernerna ett och två i Dragsvik.

– Alla investeringar är bra för brigadens framtid.

Inom EU har Ukraina inte blivit en försvarspolitisk fråga eftersom EU inte har något gemensamt försvar. Av EU:s 28 medlemsländer hör 22 till Nato och man har inte ansett det vettigt att bygga upp ett parallellt system.

EU har under krisen i Ukraina i stället koncentrerat sig på sina traditionellt starka områden som att öka sitt politiska och ekonomiska samarbete med Ukraina. Men då försvarsministrarna samlas i Luxemburg i dag kommer de ändå att diskutera hur situationen i Ukraina påverkar EU:s försvarssamarbete.

På grund av den ekonomiska krisen och nedskärningar i försvarsbudgeterna har EU-länderna under den senaste tiden försökt stärka samarbetet bland annat i försvarsanskaffningarna.
Finland representeras av försvarsminister Carl Haglund (SFP).

I år tar marinen i bruk de första båtarna i U700-klassen, som tillverkas av Marine Alutech i Bjärnå i Salo. Totalt tolv stycken har beställts och de sista blir färdiga år 2017.

De 19 meter långa stridsbåtarna har en marschhastighet på cirka 35 knop, men kan utan full last komma upp till över 40 knop. Mycket riktigt har klassen även döpts till "Jehu".

– De blir våra snabbaste båtar, säger brigadkommendör Olavi Jantunen.

En stor del av båtarna kommer att stationeras i Syndalshamnen och troligen kommer också Obbnäs och Sveaborg att bli hemhamn för en del.

Bestyckade

Båtarna kommer att ha en vapenstation med ett tyngre och ett lättare maskingevär.

Eldgivningen kan styras med fjärrkontroll från styrhytten och den är också gyrostabiliserad, vilket betyder att den bättre håller sitt mål även i hård sjögång.

Det är också möjligt att bestycka båtarna med manuellt bemannade maskingevär och en kustmissil var.

Båten är gjord i aluminium och de delar där manskapet befinner sig är försedda med keramiskt pansar som ger ett ballistiskt skydd.

– Man kan också skapa ett övertryck i båten, vilket ger ett skydd mot kemikalier och stridsgaser, säger Mikael Jensén som är chef för sjötransportplutonen.

Klarar av mycket

Jehun är med andra ord en riktig stridsbåt. Men den kan också användas till mycket annat. Den är registrerad för 32 personer och har sittplatser för 25 krigare, vilket betyder att den också lämpar sig för transport av manskap.

Ett par av båtarna får ambulansutrustning, varför de kommer att lämpa sig för sjuktransporter. Båtarna får också värmekamera, vilket är ett värdefullt verktyg till exempel då man letar efter personer som fallit överbord.

Det här är utrustning som kan användas även i civila räddningsoperationer, om försvaret ombes bistå med hjälp, säger Jantunen.

Båtarna har två stycken 900 hästkrafters dieselmaskiner och de drivs med vattenjet. Besättningen består av minst fyra personer.

VN berättade i går att stuveriföretaget Port Acts saga är all.
Företaget som verkat i Lappvik på Hangö udd sedan 1987 upphör med sin verksamhet i september, då Rautaruukki slutar föra ut sina stålprodukter via hamnen där. Resultatet är att 17 personer sägs upp.
Ännu i januari såg det förhållandevis bra ut med ökade transportmängder, men nu söker Rautaruukki nya vägar för utskeppningen. Det enda positiva från västnyländsk horisont är att hamnen i Hangö är ett av de alternativ som bolaget nu tittar närmare på, men också om trafiken styrs dit betyder det inte tiotalet nyanställda stuvare i Hangö.

Lappvik, som lever i skuggan av FN-steels konkurs för snart två år sedan, blir i alla händelser en stor arbetsgivare fattigare.
För tre veckor sedan stod det klart att metallföretaget Tammet i Ekenäs säger upp 28 personer. Konkurserna och nedskärningarna fortsätter i Västnyland, liksom i resten av landet. I går meddelade Stockmann att över 300 jobb är hotade vid företaget.

VN kunde i går också bjuda på godare nyheter, till exempel artikeln om förbättringen av försvarets hamn i Syndalen. Det var ursprungligen tänkt att den skulle lyftas fram med fet rubrik på tidningens förstasida, som en god nyhet om ett projekt som ger både sysselsättning och viss framtidstro.
Gärna flaggar tidningen med positiva rubriker, men den här gången körde nyheten om Port Act förbi. Symptomatiskt för tiden är att sådant hänt många gånger förr.

Tremiljonerssatsningen i Syndalen är i alla händelser verklighet och innebär att den lilla hamnen där får moderna byggnader och en förbättrad infrastruktur i stället för baracker och oändamålsenliga lösningar.
Just nu är området en byggarbetsplats, med ett västnyländskt företag som huvudentreprenör. Projektet innebär alltså en lokal injektion.
Men det har också vidare betydelse. Hamnen lyder under Nylands brigad, vars kommendör Olavi Jantunen utan att tveka säger att satsningen stärker hela truppförbandet.

Minst lika stor betydelse för garnisonens framtid i Ekenäs har den pågående renoveringen av kasern ett, vars sluträkning väntas landa på cirka sex miljoner euro.
Kasern två – den andra av de stora logementbyggnaderna i Dragsvik – renoverades grundligt för några år sedan. År 2007 piffades matsalsbyggnaden upp för totalt 800 000 euro.

Det är med andra ord stora summor som plöjts ner i byggnadsbeståndet i Dragsvik under de senaste åren. Om man tänker rationellt så borde det gynna Nylands brigads position inom försvarets garnisonsnät. Det i sin tur har betydelse för hela regionen, eftersom brigaden är en stor arbetsgivare.

Däremot går satsningarna inte alls enligt ritningarna hos dem som vill stänga hela garnisonen.
Den sannfinländska riksdagsmannen Jussi Niinistö, tillika ordförande för riksdagens försvarsutskott, hör till dem som sportat med att stämpla garnisonen i Ekenäs som obehövlig. Under ett besök i Västnyland i fjol konstaterade han att Nylands brigad "utan vidare är i skottgluggen" ifall försvaret igen måste se över sin verksamhet på grund av krympande försvarsanslag.

Att flytta truppförbandet till ett annat garnisonsområde, till exempel Obbnäs, skulle i varje fall vara en märkvärdig satsning rent ekonomiskt. Dels skulle investeringarna i Ekenäs mer eller mindre gå till spillo (vem behöver ett tomt garnisonsområde?), dels skulle det krävas en rejäl utvidgning på det nya stället för att ta emot hela styrkan från Dragsvik.

I gårdagens VN tonar brigadkommendör Jantunen ner Ukraina-krisens betydelse för oss i Finland. Han säger att finländarna inte ska behöva bekymra sig över det spända läget som uppstått.
I samma tidning uttalar sig också Sam Perlo-Freeman som är chef för fredsforskningsinstitutet Sipri i Stockholm. Han säger klokt att västländerna inte ska dras med i en kapprustning på grund av den rådande situationen, och han varnar för att panikreaktioner nu kan få negativa följder.

Ändå aktualiserar den pågående krisen diskussionen om försvarsanslagen även hos oss. Just nu är det knappast rätt läge att ytterligare dra åt svångremmen kring försvarsmakten, än mindre att stänga befintliga garnisoner.

Onsdagens televiserade frågestund med Vladimir Putin gav den ryska presidenten ett ypperligt tillfälle att befästa sin version av händelserna i Ukraina och prisas av sina nya undersåtar. 

Samtidigt startade ett toppmöte i Genève mellan EU, USA, Ryssland och Ukraina, med samma brännande frågor på agendan. Förhoppningarna inför mötet var inte höga.

Den som följde med diskussionerna både i Moskva och Genève kunde bevittna två vitt skilda stämningar – i Ryssland rådde en samstämmig vision om situationen och utvecklingen, medan Genèvemötet framstod som pliktskyldigt, vilset och handlingsförlamat.

I bakgrunden verkar Rysslands och västs oförenliga världssyner på Ukrainas status som nation och det stora geopolitiska schackspelet mellan USA (Nato) och Ryssland – ett spel som i Putins ögon aldrig upphörde efter kal-la krigets slut. Där väst ser dagens stater som administrativa konstruktioner för en stabil världsekonomi, talar Putin om en nations legitimitet och identitet via dess politiska historia och etniska traditioner.

Styrkeförhållandena i propagandakampen kunde eventuellt ha varit annorlunda om väst bättre förvaltat sin moraliska auktoritet. Putins version av verkligheten reflekterar dessvärre den religiöst motiverade manifest destiny-politik som George W Bush utövade, och som inför hela världen urholkade USA:s moraliska trovärdighet. 

Följden av att Genèvemötet sannolikt havererar lär inte bli mer än ytterligare skärpta sanktioner. Man kan nästan höra Putin gäspa.

Enligt tidningen ska Finland och Nato i maj underteckna ett så kallat värdlandsavtal, i det kommer man överens om de praktiska arrangemangen vid undantagstillstånd.

EnligtFörsvarsministeriet förpliktar avtalet inte Finland till någonting och det är inte heller en garanti för att Nato vid behov hjälper Finland.

Jussi Niinistö (Sannf) som är ordförande för riksdagens försvarsutskott bedömer att avtalet inte förbättrar Finlands försvarsförmåga men att det kan höja tröskeln för en annan part att hota Finland.

I mitten av mars var det 22 procent som stödde ett medlemskap i en undersökning av Suomen Kuvalehti.

Det var Taloustutkimus som gjorde undersökningen för Iltalehti. Cirka 1 100 finländare deltog i den och felmarginalen är cirka 2,5 procentenheter i båda riktningarna.

Det svenska försvaret har blivit rejält utskällt de senaste åren. Försvarsförmågan är för dålig och man kan inte ens försvara landet i en vecka utan hjälp utifrån, har det hetat.

Samtidigt har regeringen fått skarp kritik för att ha sparat för mycket på försvaret.

Men nu är Alliansregeringen beredd att ge försvarsmakten mer pengar och resurser. I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver partiledarna för de fyra regeringspartierna att de vill stärka försvarsförmågan kraftigt "både på kort och på lång sikt" och på sikt öka anslagen till försvaret med 5,5 miljarder kronor (600 miljoner euro) årligen.

– Satsningarna innebär en stegvis förstärkning av försvarsanslagen fram till 2024 då ökningen uppgår till 5,5 miljarder kronor årligen, heter det i artikeln.

Regeringen öppnar bland annat för att "markera svensk närvaro i Östersjön och på Gotland". Det handlar om övningar och möjlighet till att temporärt ha baser för marinen och flygvapnet på Gotland. I dag finns inga stationära trupper på Gotland, vilket kritikerna anser är en total felbedömning.

Dessutom vill regeringen öka antalet stridsflygplan av typen Jas 39 E från 60 till 70 plan, tidigarelägga den planerade anskaffningen av luftvärn med medellång räckvidd och skaffa två nya ubåtar.

Satsningen ska ses mot bakgrund av det som hänt i Ukraina och Ryssland den senaste tiden. Debatten om det försvaret har gått på högvarv i Sverige en längre tid och har bara blivit livligare efter den ryska annekteringen av Krim.

Om löftet på ökade resurser blir verklighet är dock oklart. Det är riksdagsval i höst och just nu ser det ut som om Alliansregeringen får svårt att hålla sig kvar vid makten. Å andra sidan har också det största oppositionspartiet Socialdemokraterna talat för ökade försvarsanslag.

– Regeringen har haft rejäla problem med försvarsfrågan de senaste åren och det här är ett desperat försök att visa att man gör något, men egentligen gör man inget.

Enligt Neretnieks räcker regeringens nya pengar – 27 miljarder kronor på tio år – enbart till hälften av behoven för att klara av 2009 års försvarsbeslut, det vill säga för att nå dit man skulle före Ukrainakrisen.
– Sen kastar på man på några luftvärnsrobotar och tio Jasplan till för åtskilliga miljarder. Att åstadkomma att betala allt det med de här 27 miljarderna de närmaste åren är rena rappakaljan, säger Neretnieks.

Han uppskattar att försvaret behöver 50–60 miljarder till det närmaste årtiondet enbart för att hålla sitt "materielberg" i gott skick – renovera 40 år gamla fordon, 20 år gamla stridsvagnar med mera – liksom en miljard mer per år för personal och övningar.

Neretnieks tror fortfarande att Gotland kan intas på sex timmar så länge svensk militär inte är där permanent.

– Fienden är väl inte så dum att den anfaller Gotland när någon är där och övar. 

Stockholm
I en intervju för Helsingin Sanomat i går lät försvarsminister Carl Haglund (SFP) förstå att Finland måste vara berett på att Sverige eventuellt ansöker om medlemskap i Nato efter höstens riksdagsval. Haglund tog i ett intervjusvar ställning till försvarsexperten Charly Salonius-

Pasternaks bedömning att Sverige snabbt kan komma att fatta ett Natobeslut efter valet.
– Hans tolkning är inte utesluten. Vi måste förbereda oss på det, sade Haglund.

Men det här är en bedömning som svenske statsministern Fredrik Reinfeldt inte delar.
– För mig och för den svenska debatten är inte frågan (om Nato) nära i tiden liggande, säger han i en kommentar till HBL.

Reinfeldt pekar på två skäl, motståndet mot Nato som finns i flera politiska partier och folkopinionen. Han påminner om att bara två av åtta partier i riksdagen är för en Natoanslutning.

– Dessutom har ju folkopinionen i Sverige fortsatt markerat en skepticism gentemot ett Natomedlemskap. Vi har dessutom hela tiden sagt att vi inte tänker göra några förändringar med mindre än att vi i så fall för den diskussionen med Finland. Och vi har inte tagit några initiativ för att göra det.

I en mätning som Svenska dagbladet presenterade i mars och som gjordes efter att krisen i Ukraina bröt ut var hälften av svenskarna emot en Natoanslutning, en ökning med tio procentenheter på ett år. Drygt 30 procent var för.

I dag är det bara två regeringspartier, Reinfeldts Moderaterna, och Folkpartiet som är för Nato. Det räcker inte för Reinfeldt.

– Jag har många gånger markerat att jag tycker att frågan är mer komplicerad än att den bara kan hänvisas till enskilda partiers ställningstagande. Jag tycker att det kräver ett brett stöd i riksdagen.

Ett Natomedlemskap kräver i praktiken att också det största oppositionspartiet Socialdemokraterna är med. Och inget tyder på att deras nej skulle ändras till ett ja, även om de skulle ta makten efter höstens riksdagsval.

"Ingen snabb Natoanslutning"

Visserligen har ett tredje regeringsparti, Kristdemokraterna, svängt i sin syn på Nato och stödjer en utredning om för- och nackdelar med ett medlemskap, men partiledaren Göran Hägglund tror ändå att vi talar om år innan en anslutning kan vara aktuell.
– Det hela förutsätter ju att vi får en förändrad syn bland de politiska partierna och att de känner att de har ett gensvar hos det svenska folket.

Inte heller Jan Björklund, partiledare för Folkpartiet, tror på ett beslut i den närmaste framtiden.
– Jag är ju för, och mitt parti är för ett medlemskap i Nato, men jag uppfattar att vi är rätt ensamma bland partierna i Sverige, så jag tror att prognosen för att så ska ske är ganska låg.

Måste folkopinionen vända först eller ska politikerna agera?
– För att gå med så måste naturligtvis opinionen vara för. Men opinion växer ju inte fram, utan som ledande politiker har man ju också ett ansvar för att bilda opinion. Det går inte bara att invänta opinionen.

Satsar miljarder
Natodebatten har gått het i Sverige den senaste tiden, särskilt efter att Ryssland annekterade Krim. Samtidigt har regeringen fått skarp kritik för att ha sparat för mycket på försvaret.

Men Rysslands agerande i Ukraina har fått regeringen att tänka om. Nu föreslår regeringen en stegvis ökning av resurserna till försvaret så att ökningen år 2024 är 5,5 miljarder kronor (600 miljoner euro). Bland annat vill regeringen se ökad militär närvaro på Gotland, fler Jas-plan och fler ubåtar.

– Vi upplever att den säkerhetspolitiska miljön har förändrats, säger Fredrik Reinfeldt.

Men satsningen får kritik. En del bedömare menar att utspelet är valtaktik, där Alliansen vill peka på den splittring kring försvaret som finns inom de rödgröna. Och dessutom menar en del försvarsexperter att satsningen slår fel. För samtidigt som man satsar ska det också sparas.
– Är det bråttom borde man först häva regeringsbeslutet om att 500 miljoner kronor ska sparas fram till 2019, säger Jan Mörtberg, överste vid Försvarshögskolan, till SvD.

Fler plan och fler ubåtar
• Totalt vill regeringen öka anslagen till försvaret stegvis så att ökningen efter 2024 är 5,5 miljarder kronor årligen.

• Enligt förslaget ska flygvapnet få 70 stridsflygplan av typen Jas 39 E i stället för 60. Dessutom ska antalet flygtimmar öka.

• Den planerade anskaffningen av luftvärn med medellång räckvidd tidigareläggs.

• Två nya ubåtar ska anskaffas och tre ubåtar av Gotlandsklass moderniseras.

• Försvaret ska öva mer på Östersjön och på Gotland, där man också ska ha en ökad möjlighet till tillfälliga baser för marin och flyg.

• Finansieringen på kort sikt ska ske via besparingar på övriga håll, bland annat på minskade internationella militära satsningar.

– Några vänner undrade litet i början, men de har också alla accepterat att jag gör civiltjänst. De har insett att mitt värde som människa fortfarande är detsamma, oavsett om jag står i givakt eller byter färgpatroner i en kopieringsmaskin i Kvaba,
Jacob Latvala hör inte till dem som genast när kallelsen till uppbåd kom visste att han ville göra civiltjänst. I stället ryckte han in i Dragsvik i januari 2013.
Fyra veckor senare stod det klart för honom. Det här var inte vad han ville, det här kändes inte rätt.
– Det slog mig bara plötsligt ett veckoslut då jag var på permission att det militära beteendet inte passar mig. Visst är det bra att lära sig disciplin, men vilken nytta har jag i framtiden av att kunna använda vapen? När måste jag bädda min säng på 30 sekunder? När måste jag gå i takt med tjugo andra män? När det blir krig, kanske? När blir det krig?
– Frågorna snurrade i huvudet. Jag fick nästan lite ångest. Men jag samlade mitt mod, åkte tillbaka till Dragsvik efter permissionen och bad om att få sluta min militärtjänst och fortsätta som civiltjänstgörare. I dag har man rätt att byta till civiltjänst när man vill, man behöver ingen orsak.
Jacob hann med i den svenska kontingent som startade i mars vid Lappträsk utbildningscentral. Där gick han på utbildning i fyra veckor och därefter gällde det att hitta en arbetsplats att göra sin civiltjänst på.
– Jag hade ganska klart för mig att jag ville börja jobba i en skola. Jag hade till och med innan jag åkte in till armén funderat på att börja studera till klasslärare.
Rycker in där det behövs
På Kvarnbackens skola bestämde man sig för att ta emot Jacob som civiltjänstgörare, från höstterminen. Han har själv gått lågstadietiden i Kvarnbacken och bor alldeles intill.
– För oss var det ett stort plus att Jacob kunde bo hemma, säger rektor Anne Smolander. Arbetsgivaren ska stå för dagpenningen, en daglig måltidsersättning och dessutom för logi. När vi på det här sättet slapp utgifterna för boendet var det mycket lättare att tacka ja.
– Vi har fått en mångsidig hjälp. Jacob har mycket bra hand med våra elever med särskilda behov och har regelbundet tagit hand om eleverna när skolgångsbiträdena har haft lediga dagar.
– Han deltar i många musiktimmar där han är en riktig tilläggsresurs eftersom han själv spelar flera instrument, främst bas. Han är bra med datorer, han kan stödja eleverna i deras arbete och rycka in där det behövs.
När eleverna går till simhallen med en kvinnlig lärare kan Jacob ta hand om pojkarna och gå med dem i omklädningsrum och dusch.
– Automatiskt kan jag inte säga att vi tar emot civiltjänstgörare, säger Smolander. Det är ändå en kostnadsfråga och om läget i skolan är sådant att vi har plats för några hjälpande händer så måste vi hitta en person som passar in. Att jobba med barn är ansvarsfullt.
– Men i princip är jag positiv till civiltjänstgörare, förstås.
Mångsidig
När vi tittar in på sexornas musiklektion är det Jacob som greppar gitarren och visar eleverna hur man ska göra. Vi förflyttar oss vidare till slöjdsalen där han också är mycket efterlängtad.
– Det är svårt att få så mycket gjort här som ensam lärare, säger Carl-Henrik Wikstén. Här finns många farliga manicker och många barn.
– Nu när Jacob kom kan en del av eleverna få gjuta figurer i tenn, det här är annars ett arbetsskede som lätt faller bort eftersom det är så få i gången som kan jobba med det här och själva smältprocessen är farlig.
Bland elever med särskilda behov har Jacob blivit mycket populär.
– Det är kanske för att jag är yngre än de flesta lärarna och för att jag är man, tror Jacob. Många pojkar behöver mer kontakt med män för att få harmoni.
– Jag har följt med på de flesta lärarnas lektioner. Alla har sin egen stil, ingen bättre eller sämre, men sitt eget sätt att undervisa.
Fördomar
Vad var då det mest oväntade i skolmiljön?
– Det var nog hur varierande det här jobbet kan vara, säger Jacob. Varje dag och varje vecka skiljer sig från varandra.
– Det har varit mycket intressant och jag har känt mig behövd och uppskattad.
Jacob har nu sökt till klasslärarutbildningen i Vasa från hösten. Hans civiltjänstgöringsperiod tar slut i dag, men han får fortsätta vårterminen ut i Kvarnbackens skola som assistent.
– Det finns massor med fördomar mot civare, säger Jacob. De är 'homon', 'inga riktiga män' och allt det där. Men mina föräldrar hade inget emot att jag valde civiltjänst.
– Jag tycker att alla pojkar borde få mera information om civiltjänstgöring som ett alternativ till militärtjänstgöringen. Över 80 procent av de svenskspråkiga civarna i min grupp under utbildningsperioden hade avbrutit sin militärtjänst och den vägen valt civiltjänst. Jag tror också att dagens samhälle respekterar civare på ett annat sätt än för inte så länge sedan.
– Det sägs att i armén blir pojkar män. Här i Kvaba har jag blivit vuxen.
 

Över hälften av officerarna anser att Rysslands utrikespolitik har blivit aggressivare sedan Vladimir Putin igen blev president 2012.

Helsingin Sanomat genomförde en medlemsenkät om säkerhetspolitiken tillsammans med officersförbundet Upseeriliitto den 17–22 april. Drygt 2 000 personer – nästan hälften av medlemmarna – svarade på enkäten.

Över 40 procent anser att den politiska ledningen i Finland borde ha handlat mer bestämt i den ukrainska krisen. Händelserna i Ukraina har också ytterligare ökat officerskårens positiva inställning till Nato.

Det finns omkring 6 000 officerare i Finland.

Huvudfesten hålls i år i S:t Michel. Temat för i år är "Tacksamma emot framtiden".

Huvudfesten sänd direkt i TV1 klockan 13. 

Föreningen Kvinnornas beredskapsförbund ordnar en nationell övning på Nylands brigad i Dragsvik den 16–18 maj. Övningen, Helene 2014, består av kurser i säkerhet och beredskapskunskap. Kurserna består av både teoretiska och praktiska övningar. Syftet är att ge kvinnor beredskap att agera i vardagliga krissituationer.

Kurserna behandlar bland annat frågor som hur man ska agera vid en olycka, hur man klarar sig en natt ute i terrängen, försvarar sig i en hotfull situation på gatan, hur man förbereder sig för cyberhot och hur man kan förbättra trafiksäkerheten.

Övningen är öppen för alla finländska kvinnor. Hittills har cirka 300 personer förhandsanmält sig.

Övningen arrangeras av Försvarsutbildningsföreningen och leds av Heli Eräkorpi från Järvenpää.

Här kan du läsa mer om övningen (på finska): Helene 2014

Årets mönstring ordnas i finska Aleksis Kiven koulu den 21 augusti. På plats finns också representanter från kommunens uppsökande ungdomsverksamhet, som hjälper vilsna ungdomar.

För att nämnden ska fatta bra uppbådsbeslut var ett krav att kommunens representant måste komma bra överens med ungdomar och känna till deras ärenden.

Kaisla var tidigare ersättare åt Kristian von Essen som flyttade från orten i fjol.

Ida Schauman kommer från en politiskt aktiv familj och "tvingades" med i politiken redan som 14-åring av sin storasyster.

– Hon såg kanske något jag själv inte såg då, säger Schauman i Studio HBL.  

25-årige Schauman har en pol. kand från Åbo Akademi och siktar på att slutföra magistern "någon gång", men har trots allt redan hunnit bo flera år utomlands, bland annat i Italien, Storbritannien och Sverige där hon jobbat för lokala Folkpartiets valkampanj och som konsult och lobbare. 

– Man hinner med mycket då man inte har ro att sitta stilla, säger den nu före detta riksdagsassistenten till Thomas Blomqvist (SFP). 

Janne Strang intervjuade Ida Schauman i Studio HBL, och ville bland annat veta om det finns några släktband till notoriske Eugen Schauman. 

Se videointervjun genom att klicka på playknappen i bildrutan ovan!

Washington ()
Ryssland försöker sätta Natos mod på prov. Alliansens medlemmar måste därför öka försvarsutgifterna inför Moskvas utmaning, säger USA:s försvarsminister Chuck Hagel.
Nato-medlemmarna har svarat på Rysslands intervention i Ukraina med beslutsamhet. På sikt bör vi räkna med att Ryssland kommer att sätta alliansens syfte, uthållighet och beslutsamhet på prov, enligt Hagel.
Hagels pressekreterare avböjde att beskriva Ryssland som en fiende till USA.

Under rubriken "Försvara Sverige i Sverige är viktigast" i marsnumret av tidskriften Vårt försvar tar socialdemokraten Peter Hultqvist, ordförande i Sveriges riksdags försvarsutskott, klart ställning för att den svenska försvarspolitikens främsta uppgift är att försvara Sverige. Lite ettrigt avfärdar han alla tidigare påståenden om att försvaret av Sverige börjar i Afghanistan.
Det betyder inte att den borgerliga regeringsalliansens argument om sammankopplad internationell säkerhet varit fel. Snarare handlar det om att världen, inklusive vårt närområde, befinner sig i ständig förändring. Denna förändring är inte alltid förutsägbar.
Ukrainakrisen har redan lett till regeringens utfästelser om ökade anslag för det svenska försvaret.

För att förstå den tekniska och samhälleliga utveckling som påverkar sättet att föra krig måste man förstå kopplingen mellan krig, politik och strategi, skriver Tommy Jeppsson, chefredaktör för samma tidskrift och med en bakgrund som utbytesofficer vid Försvarshögskolan i Finland.
Målet är att ha ett försvar som är så trovärdigt att en eventuell angripare i det längsta drar sig för att se vad det tål. I en debattartikel i Svenska Dagbladet försvarade Sveriges ÖB Sverker Göranson skarpt Försvarsmaktens förmåga mot den kritik som bland annat Riksrevisionen kommit med. Försvarsmakten är inte kraftlös, enligt Göranson. Hans intresse är också svalt för att en total omläggning skulle ske igen, efter bara några år.

Det är uppenbart att president Sauli Niinistös tal i Sälen i vintras tog ordentligt skruv. Presidenten betonade varför Sveriges försvarsförmåga är viktig för Finland och sade att vi inte vill ha något säkerhetsvakuum där. Detta har ofta citerats och har säkert bidragit till att Finland och Sverige kom överens om att fördjupa sitt militära samarbete rent konkret. Detta konkreta samarbete lär vi få veta mer om inom kort.
Vad det finsk-svenska samarbetet åtminstone inte betyder är klart. Ett statsfördrag med ömsesidiga garantier i fall av konflikt eller krig är totalt uteslutet, det har den politiska ledningen i bägge länderna betonat upprepade gånger. Handräckning vid naturkatastrofer, övningar och utbyte av information är kompetenser man vill utveckla.

Men det går inte att bli kvitt känslan av att man här går lite som katten kring het gröt. En eventuell konflikt i vårt närområde skulle med stor sannolikhet inte gälla enbart Finland och/eller Sverige, utan vara en del av en större kris.
Återkallar man i minnet vad Jeppsson skriver om sambandet mellan krig, politik och strategi kan man i så fall ställa frågan var smärtgränsen går för två militärt icke-allierade länder som i flera år, kanske årtionden, samarbetat militärt och politiskt. Kan man då längre motivera att man drar sig ur en konflikt som i första hand berör bara den ena parten?
Det finns historiska exempel på dylikt. När det gäller Finland och Sverige är det svårt att föreställa sig att detta längre kunde betraktas som naturligt. Men eftersom bägge länderna understrukit att ett finsk-svenskt intimt försvarssamarbete inte kan ersätta ett Natomedlemskap är det inte omöjligt att köksdörren in i Nato nu öppnas.

Utrikesminister Erkki Tuomioja och det svenska försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist föreslår konkreta samarbetsmöjligheter i en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet.

– Det finns stora möjligheter för en vidare utveckling av det svensk-finska samarbetet på försvars- och säkerhetspolitikens område såväl militärt som civilt. Erfarenheterna från samverkan inom övningsverksamhet, internationella operationer och gemensam sjöövervakning är goda, skriver politikerna.

Att nu ta nya steg och aktivt sträva efter att fördjupa befintlig samverkan är enligt dem naturligt och riktigt och de föreslår bland annat att det marina samarbetet mellan Sverige och Finland intensifieras. I artikeln nämns även ett konkret förslag om att fördjupa samarbetet när det gäller amfibieförmågan inom Nylands Brigad och motsvarande enhet i Sverige, det vill säga Amf 1, Berga.