Den ryska flottans agerande mot forskningsfartyget Aranda i början av augusti respektive september framstår som trakasserier som känns både obegripliga och obehagliga. Även om trafiksäkerhetsverket Trafi efter en snabbutredning bedömer att det inte uppstod farliga situationer var särskilt händelserna i september väldigt ovanliga. De svenska forskarna ombord uppfattade dem också som hotfulla. Kapten Satu af Ursin berättar att något liknande aldrig har inträffat henne men att hon inte blev rädd.

Trafi har kommit till att inte heller sjöfartsreglerna har kränkts. Om det hade varit fara på färden borde kaptenen ha rapporterat till den närmaste staten. Att testa fartyg och u-båtar på internationellt vatten är tillåtet bara man varnar andra om eventuella farliga områden.

Miljöcentralen har beslutat att sänka tröskeln för när man informerar andra myndigheter. Det är klokt för nu uppstod – än en gång – ett informationsvakuum.
För allmänheten är det särskilt viktigt att i dagens läge kunna lita på att myndigheterna varken avdramatiserar eller dramatiserar.

Major Tommi Lappalainen bedömde i Yles morgon-tv i går att den ryska militären vill visa sina muskler. Det verkar som en trovärdig förklaring. Händelserna visar i vilket spänningsfält Östersjön befinner sig.

Enligt honom skulle Finland enbart militärt stärka Nato.

– Finland har en betydande militär kapacitet, sade Lute vid Finlands Atlantsällskaps seminarium i Helsingfors.

Enligt en hög amerikansk tjänsteman som vill vara anonym skulle Finland lätt fylla kriterierna för ett Natomedlemskap och USA skulle förespråka Finlands ansökan om Finland beslutade att ansöka om medlemskap. Enligt tjänstemannen skulle Nato även ha nytta av Finlands geografiska läge.

Ett medlemskap skulle kräva även de övriga Natoländernas godkännande.

Markus Aarnio säger att Finland på det här sättet observerar vissa viktiga områden inom sina territorialvatten där ubåtar skulle kunna tänkas röra sig. På det sättet har Finland en bra beredskap, säger kommendören Aarnio till FNB.

Han säger att Finland skulle reagera omedelbart på en ubåtsmisstanke inom sina territorialvatten. Då skickas ett fartyg som är utrustat för ubåtsspaning till platsen.

Men det är ovanligt att man behöver utreda undervattensobservationer i Finland, säger Aarnio.

Han har varit kommendör i fyra år och under den tiden har inga säkerställda ubåtsobservationer gjorts inom territorialvattnen.

Svenska Försvarsmakten har tills vidare inte hittat någon ubåt i Stockholms skärgård. 

Ubåtsjakten i Stockholms skärgård påminner om det kalla kriget, då många observationer av misstänkta ubåtar gjordes i svenska farvatten. År 1981 körde en rysk ubåt av Whiskey-klass på grund utanför Karlskrona – "whiskey on the rocks", som incidenten benämndes i internationell press.

– Nu är kalla kriget tillbaka – och ryska ubåtar är tillbaka i Stockholms skärgård, säger Pavel Felgenhauer som är försvarsanalytiker och kolumnist för Novaja Gazeta.

Han betonar att han inte vet om det är frågan om en rysk ubåt eller någonting annat. Men möjligheten kan inte uteslutas.

– Spänningarna har ökat. Kanske är svenskarna nervösa och mera på alerten. Det är ett nytt slags Ryssland, säger han.

Efter Sovjetunionens kollaps förföll den forna supermaktens militär och Ryssland höll en lägre profil. Men under Vladimir Putins tid har den ryska björnens stormaktsambitioner återuppväckts, militären har upprustats och moderniserats och Ryssland för en mer aggressiv utrikespolitik.

– Kalla kriget del två har börjat och i Ukraina har vi ett för kalla kriget typiskt proxy war, ett indirekt krig mellan öst och väst.

Den aggressivare ryska utrikespolitiken har också gått att se i form av frekventa kränkningar av andra länders luftrum och storskaliga krigsmanövrar. Allt för att demonstrera Rysslands makt och markera stormaktens revir.

– Rysslands marina aktivitet har ökat markant och nya ubåtar byggs i Östersjöhamnarna, säger Felgenhauer.

Nyligen utförde Ryssland en av sina största krigsmanövrar någonsin i ryska Fjärran östern. Syftet var att försvara Sibiriens gas- och oljefält – mot en amerikansk invasion.

– Ryssland förbereder sig för ett nytt globalt krig – ett krig om naturresurser, säger Felgenhauer.

– I det kriget utgår Ryssland från att Sverige hör till fienderna.

Hur tror du Ryssland ser Finland i det sammanhanget?

– Situationen har förändrats. Det diskuteras öppet i Finland om ett medlemskap i Nato. Finland har anslutit sig till sanktionerna mot Ryssland.

– Ryssland ser kanske inte direkt Finland som ett hot – men som ett potentiellt hot.

Markus Aarnio, kommendör för Finska vikens sjöförsvarsområde, säger att ryska statens forskningsfartyg Professor Logatjev är på väg söderut och redan närmar sig de danska sunden.

I går spekulerades det om att fartyget kunde vara på väg till Sverige.

Fartyget har meddelat att det är på väg till området vid Kanarieöarna.

– Jag blir alldeles varm av ubåtsnyheterna, säger måndagsexemplaret Kasper Strömman. Då jag var barn satt vi och lekte med nyheterna om ryska ubåtar konstant på i bakgrunden, och  jag är väldigt glad att kunna ge mina barn samma upplevelse. 

Peppe Öhman berättade om Facebooks erbjudande för kvinnor att låta frysa sina äggceller för att inte behöva avbryta karriären, och Janne Strang lyfte fram den svenska psykvårdens dråpliga lista* på 148 "lustbetonade saker" man som deprimerad kan göra för pigga upp sig. 

*OBS! Listan på aktiviteter, vars engelska förlaga heter "Skills training manual for treating personality disorder" publicerades 1993 i tidskriften Journal of ­consulting and clinical physology och är alltså inte en uppfinning av den svenska psykvården. 

Ubåtsjakten i Stockholms skärgård pågåt för tredje dagen. Samtidigt grasserar ryktena om ryska specialförband på hemliga uppdrag och holländska ubåtar på villovägar.

Försvarsminister Carl Haglund betonar att det behövs klara fakta innan några slutsatser kan dras.

– Viktigast nu är att ha is i magen och vänta på att spaningsoperationen slutförs. Tyvärr tyder bilder och annat bevismaterial på att allt inte är som det ska. Annars skulle det svenska försvaret aldrig ha satt i gång ett så här stort pådrag.

Haglund vill inte spekulera i vilket land som kan stå bakom den misstänkta ubåtsoperationen.

– Alla kan dra sina egna slutsatser om vad som är sannolikt, men utan bevis kan man inte döma någon. Skulle det visa sig att misstankarna stämmer så är situationen otroligt allvarlig.

Om bevis inte hittas?
– Då finns inget sätt att gå vidare. Men slutsatsen blir antagligen att någonting hänt, fast man inte kan bevisa det. Sverige kan då tänkas öka mängden sensorer som ska upptäcka ubåtsaktivitet.

Ubåtskalabaliken i Sverige har väckt frågor kring Finlands beredskap att upptäcka främmande operationer i de egna vattnen.

– Ingen kan ha en hundraprocentig bild av allt som händer under vattnet, men precis som Sverige har vi fasta sensorer i områden där man är extra mån om att en främmande undervattensmakt inte ska komma in - till exempel i huvudstadsregionen och kring militärbaser. Men inga länder med så långa kustlinjer som Finland och Sverige har råd med sensorer överallt, säger Haglund.

Finland renons på ubåtar
I motsats till den svenska marinen har Finland inga ubåtar. Att det är så bottnar i fredsfördraget i Paris efter andra världskriget, då segrarmakterna förbjöd ubåtar i Finland. Men efter Sovjetunionens kollaps sade Finland upp punkterna som begränsade det egna vapensystemet. Det ger teoretiskt sett grönt ljus för en finländsk ubåtsarmada. Det är kostnaderna som hindrar.

– Båten skulle kosta 200–300 miljoner euro, och utöver det kommer kostnaderna för att utbilda besättningen, underhålla fartyget och testa tekniken. Det är fyra gånger dyrare än motsvarande underhåll på ytan, säger Jon von Weissenberg, lärare i marintaktik vid Försvarshögskolan.

Skulle Finland ha nytta av ubåtar?
– Absolut, en ubåt är det bästa försvaret mot ubåtar och de mest effektiva verktygen för att hitta eller förstöra andra ubåtar. Ubåten är också överlägsen när det gäller spaningsuppdrag.

Både von Weissenberg och Haglund framhåller att marinen i stället har minjaktsfartyg av typen Katanpää, som beskrivs som de modernaste i Östersjön. Två sådana fartyg har redan införskaffats och ett tredje är i antågande på våren.

– Men svenskarna har egna minjaktsfartyg i två klasser, så det är osannolikt att de kommer att be om finländsk hjälp, säger von Weissenberg.

 Nu finns inga restriktioner, förutom att man får tänka på sjösäkerheten när man är nära våra fartyg, säger Philip Simon, presschef på Försvarsmakten.

TT: Varför upprättades avspärrningen?
– Det var ett operativt beslut, jag vill inte gå in på varför, säger han.
Tipsen till Försvarsmaktens tipstelefon fortsätter att komma i en jämn ström.
– Vi har fem sex samtal i timmen med tips, säger Philip Simon.
Hur länge insatsen kommer att pågå är oklart, men kommer åtminstone att fortsätta under tisdagen, då ett nytt beslut antagligen tas.FNB-TT )

Stockholm
Dramatiken i jakten på en främmande ubåt i Stockholms skärgård ökade i går. Vid 14-tiden finsk tid fick civila båtar order av det svenska försvaret att hålla sig minst 10 000 meter från närmaste militära båt i ett område i Stockholms södra skärgård.

Orsaken till skyddszonen angavs inte, men redan tidigare på dagen koncentrerades ubåtsjakten, eller underrättelseoperationen som försvarsmakten kallar den, till havsområdet utanför Nynäshamn. Också luftrummet i området stängdes av.

Åtgärderna tyder enligt den expert som HBL talat med att försvaret hade fått korn på en ubåt.
– Det här är nog ett tecken på att man haft kontakt, säger Göran Frisk.

Han har stor erfarenhet av ubåtsjakter. Frisk var den som på 1980-talet ledde de uppmärksammade ubåtsjakterna i Stockholms skärgård.

Senare i går hävdes dock skyddszonen till sjöss, medan flygförbudet är i kraft fram till torsdag, enligt Försvarsmaktens informationsenhet. Operationen fortsätter för fullt åtminstone en dag till och sökandet sker både till sjöss och längs med stränderna.

Ögonvittne säker på sin sak
Några bevis för att en främmande ubåt verkligen rör sig i Stockholms skärgård finns inte. Men den man som tog en bild på den förmodade ubåten, samma bild som försvarsmakten offentliggjorde i söndags, är säker på sin sak.

– Det var helt klart en ubåt. Jag är helt säker, säger han till Aftonbladet.
Ubåten körde i cirka fem knop, berättar mannen, det kom inget svall och det tog bara några minuter innan den försvann.

Också många experter är övertygade om att det handlar om en ubåt och en del tvekar inte att peka ut den skyldiga.

– Ryssland, säger Göran Frisk kort till HBL på frågan vem som ligger bakom.

Han säger att det finns en mängd uppgifter som en rysk miniubåt kan utföra i svenska vatten, bland annat undersöka baser och hamnar och installera avlyssningsapparatur på bottnen.

– Framför allt ska ubåtar användas för att sätta i land Spetznaz-förband (ryska elitförband), säger Frisk.
Men det ryska försvarsministeriet slår ifrån sig. I går sade en källa på landets försvarsministerium att ubåten kan tillhöra den nederländska flottan.

– För att minska spänningen i Östersjön och spara de svenska skattebetalarnas pengar skulle vi rekommendera att söka förklaringar hos den holländska marinen, sade källan enligt nyhetsbyrån Ria Novosti.

Holländska fartyg deltog förvisso i en militärövning nära Stockholm nyligen, men det holländska försvarsministeriet uppger att de fartygen är på väg hem.

Ubåt kan ligga och lura
Göran Frisk är övertygad om att ubåten fortfarande är kvar i Stockholms skärgård. Han tror också att försvaret kan hitta den, även om de svenska vattnen är fulla med skrevor och gömställen.

– Vad är det som är så svårt med Östersjön? Det är att det är så fruktansvärt kuperade bottnar, säger Frisk.

Men Försvarsmaktens tidigare överbefälhavare, Bengt Gustafsson, som också var med under 80-talets ubåtsjakter, har inga större förhoppningar om att hitta en ubåt.
– Vi lyckades inte då och vi höll på i tio år. I dag har försvaret inte lika stor kunskap och lika väl lämpad utrustning som vi hade åtminstone i slutet av 1980-talet.

Så sannolikheten att lyckas är mindre, säger Gustafsson till TT.

Också Göran Frisk påminner om att Sverige har tappat en stor del av sin förmåga att jaga ubåtar. Dels har den förra regeringen enligt honom sparat bort personal och möjligheterna till att öva ubåtsjakt och dels gjorde man sig av med alla helikoptrar lämpade för ubåtsjakt 2008.
Helikoptrar spelar en oerhört viktig roll i en ubåtsjakt eftersom de snabbt kan lokalisera en ubåt.

– Helikoptern har en oslagbar egenskap. Den kommer överraskande, säger Göran Frisk.

"Moderskepp" väntar på last
I går kom uppgifter om att den ryska oljetankern NS Concord, som pekats ut som ett eventuellt "moderskepp" till en eventuell miniubåt, fortfarande ligger kvar på internationellt vatten utanför Stockholm. Men enligt ägaren SCF Novoship har fartyget inget med ubåtar att göra utan väntar på ny last.

– Vi har noterat och är smickrade över den ökande uppmärksamheten från svenska och internationella medier vad gäller NS Concords rörelser. Men jag måste meddela att det inte är något ovanligt med dessa rörelser, utan hon väntar på att bli lastad, skriver ägaren i ett pressmeddelande, som också berättar att fartyget ska lasta olja i ryska Primorsk på torsdag.

– För varje minut som vi letar minskar chansen att hitta den eventuella ubåten, säger Ingebrikt Sjövik, före detta ubåtsofficer och moderat försvarspolitiker.

Sjövik räknar med att en miniubåt av det slag det antas röra sig om klarar sig på egen hand under en veckas tid. Fast då måste den upp till ytan minst en gång per dygn och ladda batterierna.

– Är det en miniubåt så kan vi tvinga den i bottenläge eftersom den då förr eller senare måste upp till ytan för att hämta luft och därmed ge upp.

Kanske spionage

Enligt Sjövik tyder det mesta på att det rör sig om en miniubåt eller en dykfarkost.
Uppdraget kan ha rört sig om rekognosering, övning eller utplacering av utrustning, tror Sjövik. Men han utesluter inte mer direkta krigsförberedelser, som utplacering av minor. Det kan även ha rört sig om spionage, eventuellt i kontakt med personal i land, eller traditionell signalspaning.

– Om det har förekommit signalering som Svenska Dagbladet hävdar kan det antingen vara en nödsignal om att ubåten behöver en plan B eftersom den uppenbarligen blev röjd. Det kan också vara så att den är skadad, säger han.

Exemplariskt gömställe

Att ta sig ur Stockholms skärgård med en miniubåt utan att upptäckas är enklare i dag än under kalla krigets dagar, enligt Ingebrikt Sjövik. Det finns numera inte lika många sonaranläggningar och enheterna som den svenska flottan kan sätta in är begränsade.

– Området kring Kanholmsfjärden och Nämdöfjärden är exemplariska vatten att gömma sig i.

Utan helikoptrar är man ordentligt bakbunden, säger han.
Att gömma sig underlättas av saltskikt i vattnet och stora variationer i djup. Fjärdarna det nu spanas i har ett djup som varierar mellan 10 och 110 meter.
– Det är mycket svårt att hitta ubåtar i den här terrängen, säger Sjövik.

Överbefälhavaren uttalade sig på en presskonferens i går efter att ha träffat riksdagens försvarsutskott med anledning av den ubåtsjakt som nu pågår i Stockholms skärgård.

På HBL:s fråga hur långt försvaret kan gå sade ÖB Sverker Göranson så här:

– Precis så långt som man skulle vara beredd att gå i Finland, det vill säga så långt som krävs, ända till vapenmakt. Det är ingen som helst tvekan.

ÖB gjorde klart att en vapeninsats kan sättas i igång med kort varsel.

– Absolut. På svenskt inre vatten kan vi göra det utan förvarning. Rätten är delegerad till Försvarsmakten och den delegerar vi till chefen till sjöss som leder insatsen.

Sverker Göranson var hård i tonen mot dem som står bakom den eventuella kränkningen.
– Det här är mycket allvarligt. Jag ska inte använda skånska, men det är rätt och slätt för jävligt att någon eller något är inne på svenskt territorium på detta sättet.

Han bekräftade inte att man de facto hittat någon ubåt, men sade att de indikationer och rapporter försvaret förfogar över har "väldigt hög trovärdighet".
– Det är väldigt troligt att en verksamhet har pågått eller pågår.

Nästa steg är enligt honom att man ska "ta på grejorna", det vill säga konkret visa att det finns en ubåt eller annan främmande undervattenfarkost i skärgården.
– Det är säkert många som önskar sig att man också fysiskt måste kunna bevisa det. Då vill jag göra oss medvetna om att historiskt har vi inte lyckats med det och det har ingen annan heller. Så det är väldigt svårt, sade ÖB.

I Sverige har det förekommit spekulationer om att försvaret har hittat på ubåtsjakten för att få mer pengar. Detta mot bakgrund av att försvarsmakten de senaste åren tvingats banta sin verksamhet rejält.

Men här får försvaret uppbackning också av Vänsterpartiet, som av tradition inte hör till de mer försvarskritiska partierna.
– Jag tycker det är nästan oförskämt. Jag har ingen som helst anledning att tro att det finns sådana motiv bakom den här insatsen. Jag tycker mig se att det absolut finns många indikationer för att den här insatsen är befogad, säger Stig Henriksson, Vänsterpartiets representant i försvarsutskottet, till HBL.

Just nu finns det också en ganska bred politisk syn att det svenska försvaret ska få mer pengar. Så sent som i går sade statsminister Stefan Löfven att "vi är överens om att den svenska försvarsberedskapen behöver utökas".

Själva ubåtsjakten fortsatte med oförminskad styrka i går, enligt svenska medier åtminstone i närheten av militärön Muskö, cirka tre mil söder om Stockholm, och på Ingaröfjärden, strax öster om Stockholm. Enligt Dagens Nyheter fick marinens båtar kontakt med "något" på Ingaröfjärden, en uppgift som ÖB kommenterade så här för HBL:

– Vi har inga sådana underrättelser över huvud taget.
Aftonbladet skrev att det som startade hela operationen var att en militär stridsbåt kört på en rysk huvudsändare som flutit upp till ytan, men även den uppgiften förnekades av ÖB.

Försvarsexperten Tomas Ries, som noggrant följt de senaste dagarnas insats, gör den tolkningen att svenska försvaret sannolikt har hittat en ubåt, men väljer att låta den slinka undan för att undvika en "massiv diplomatisk blamage" med Ryssland.

– Sverige markerar och visar Ryssland att "vi skulle innan sänka den om vi vill, men vi väljer en fredlig lösning och låter den glida ut". Men det här är en tolkning, ingen av oss vet med säkerhet någontin, säger Tomas Ries, lektor på Försvarshögskolan i Stockholm.

– Svenska ubåtar har tidigare övat med finländska fartyg. I och med det ökande samarbetet kunde tröskeln för bilaterala övningar vara lägre än nu, säger Haglund.

Haglund tycker att det vore bra om marinen oftare får en möjlighet att öva ubåtsspaning och övervakning av verkliga mål under ytan. Han säger att övningarna kunde ordnas i finska vatten och de behöver inte kopplas till stora internationella övningar.

Ubåtssamarbetet utreds inom Försvarshögskolan. Kommendör Jon von Weissenberg säger att bristen på egna ubåtar försämrar Finlands prestationsförmåga. 

Carl Haglund medgav att det blir dyrt att ersätta Hornetplanen med nya stridsflygplan – projektet beräknas kosta 6–7 miljarder euro. Å andra sidan fattades beslutet att köpa de nuvarande Hornetplanen under den förra ekonomiska krisen.

– Det var ett beslut som blickade mot framtiden, och det visade sig vara riktigt, sade Haglund.

Hornetplanen köptes i tiden med separat finansiering, så att pengarna inte togs ur försvarsbudgeten. Haglund anser att det är det enda realistiska sättet också den här gången. Beslutet om nya flygplan måste enligt honom fattas 2019.

Haglund påminde om att den nödvändiga försvarsreformen är genomförd och att man bland annat lade ner garnisoner i samband med den. Det har framförts förhoppningar om att åtminstone vissa av nedläggningarna ska tas tillbaka, men enligt Haglund kommer det inte att ske.

– Jag förstår förhoppningarna men de är inte realistiska. Antalet garnisoner minskades för att den tjänstedugliga åldersklassen har minskat. Det nätverk av garnisoner som gäller från och med nästa år har gjorts precis i den storleken som vi behöver, sade Haglund.

– Framför allt inkomstbeskattningen borde minskas så att folk skulle ha bättre köpkraft. Det är det viktigaste målet. En momsreform kunde också vara bra, sade Haglund i Yles program Ykkösaamu (morgonettan) på lördagen.

Haglund anser att man borde söka lösningar för att förbättra företagens, framför allt små och medelstora företags, möjligheter att anställa folk. Förutom skatteåtgärder kan det enligt Haglund handla om arbetsmarknadsreformer.

Däremot vill han inte söka tillväxt genom skuldsättning. Inte ens Försvarsmakten vill han finansiera med lån.

– Vi kan inte fortsätta i skuldspiralen hur länge som helst. Jag tror att också nästa regering delvis kommer att vara tvungen att fortsätta med skuldsättningen, men den bör minska hela tiden, så att vi så småningom kan komma i balans, sade Haglund.

Haglund betonade att jaktplanen är en central del av ett trovärdigt eget försvar av Finland. Det finns inget alternativ till dem, sade han.
Haglund medgav att det blir dyrt att ersätta Hornetplanen med nya stridsflygplan – projektet beräknas kosta 6–7 miljarder euro. Å andra sidan fattades beslutet att köpa de nuvarande Hornetplanen under den förra ekonomiska krisen.

– Det var ett beslut som blickade mot framtiden, och det visade sig vara riktigt, sade Haglund.

Hornetplanen köptes i tiden med separat finansiering, så att pengarna inte togs ur försvarsbudgeten. Haglund anser att det är det enda realistiska sättet också den här gången. Ett beslut om nya flygplan måste enligt honom fattas 2019.

Haglund påminde om att den nödvändiga försvarsreformen är genomförd och att man bland annat lade ner garnisoner i samband med den. Det har framförts förhoppningar om att åtminstone vissa av nedläggningarna ska tas tillbaka, men enligt Haglund kommer det inte att ske.

– Jag förstår förhoppningarna men de är inte realistiska. Antalet garnisoner minskades för att den tjänstedugliga åldersklassen har minskat. Det nätverk av garnisoner som gäller från och med nästa år har gjorts precis i den storleken som vi behöver, sade Haglund.

Det var den 12 september som HBL publicerade en lista över 38 finländska KGB-kontakter. Namnlistan hade hittats i Churchillarkivet i Cambridge där man förvarar den avhoppade KGB-arkivarien Mitrochins utsmugglade handlingar från Moskva.

Ambassadörerna Jorma Inki och Seppo Kauppila blev mäkta förvånade när de hittade sina egna namn på listan. Bägge är den långa linjens diplomater och ambassadörer som i olika skeden av karriären haft med ryska kolleger att göra. De är väl medvetna att en del av dem som kontaktade dem var utsända av KGB.

Gick till botten med historien

Inki och Kauppila beslöt sig för att gå till botten med historien och utreda hur deras namn kommit med på listan. Stämpeln KGB-kontakt kändes helt främmande för dem bägge.
– Vi tog kontakt med arkivet i Cambridge och bad att få veta allt som stod om oss i KGB-mappen, berättar Jorma Inki.

I hans fall var svaret en enda mening. KGB hade 1970 gett honom kodnamnet Aksel och antecknat att han var ett ”bearbetningsobjekt”.

Mer fanns inte i arkivet och Inki tror sig veta ungefär hur det gick till när KGB fick upp ögonen för honom.
– Redan under studietiden på sextiotalet arbetade jag som tolk på Valmets varv i Pansio. Jag kunde ryska och varvet hade många ryska beställningar. Jag var också guide på bussresor till dåvarande Leningrad och Moskva och arbetade med möbelexport till Sovjet.

1968 kom Inki till utrikesministeriet. Första kommenderingen till Moskva var som ambassadråd 1976.

– Till en början uppvaktades jag av ryska kontakter, de var klumpiga så det var lätt att avslöja dem som KGB:s män. De föreslog de mest underliga saker och försökte få mig i fällan. Det kunde jag lyckligtvis undvika. Till slut gav de upp och medgav öppet vem de arbetade för. Jag sade bestämt nej.

Efter 1979 var Jorma Inki bland annat ansvarig för clearinghandeln med Sovjet i fem år utan att störas av KGB. Han var i sex år ambassadör i Oslo och fyra år i Prag. Han ledde också OSSE:s fältmission för det portugisiska ordförandeskapet i Tjetjenien 2002.

– På ingen av dessa poster blev jag längre antastad av KGB. Det tog slut 1979, även om jag naturligtvis hade KGB:s efterträdare FSB som en officiell samtalspartner i Tjetjenien. Därför råkar jag veta att det finns en gedigen mapp över mej i Moskva. Den lär börja från Pansiovarvet 1963.

Jorma Inki gick i pension från UM 2008.

Visade på dörren
Seppo Kauppilas historia är nästan identisk. Han placerades som attaché på ambassaden i Moskva 1970 och uppvaktades av KGB-agenter.

– I Cambridgepappren står det att KGB samma år gav mig smeknamnet ”Lumi” och stämpeln ”förbindelseetablerad”. Till en början insåg jag inte att det var KGB:s män som tog kontakt i Moskva, men då jag flyttade till Genève 1972 och senare tillbaka till Helsingfors började jag ana sammanhanget. Jag var konsekvent avvisande.

– 1976 blev jag utnämnd till förste sekreterare på ambassaden i Washington. När en KGB-man då knacka­de på min dörr och utan vidare ville upprätta kontakt fick jag nog och visade honom mycket bryskt på dörren. Efter den dagen lämnade ryssarna mig i fred.
Också för Seppo Kauppilas del finns bara en kort anteckning i KGB-arkivet.

– Den är från 1976 där man skriver att jag avvisade all kontakt i Washington, men förskönar sättet som jag kastade ut agenten på. Det kändes därför väldigt olustigt att hitta sig själv i en förteckning över finländska KGB-kontakter i sällskap av personer som Ville Pessi (Kommunistpartiets generalsekreterare på 1960-talet).

Efter kommenderingen i Washington var Kauppila bland annat generalkonsul i Sankt Petersburg och ambassadör i Warszawa och Dublin. Han gick i pension från UM 2012.
Experter, bland dem professor Kimmo Rentola, har påpekat att många av dem som finns på KGB:s listor över kontakter är omedvetna om det själva och inte behöver ha gjort någonting klandervärt.

KGB-agenter som velat framstå som extra duktiga och effektiva har skickat långa listor på kontakter till Moskva för att imponera på arbetsgivaren. Kontakternas enda bidrag till spionage kan ha varit att ge sitt visitkort till den sovjetiska samtalspartnern.

Ordern är värd 39,3 miljarder kronor, cirka 4,5 miljarder euro, enligt ett pressmeddelande från bolaget.

– Vi är stolta över att stå sida vid sida med Brasilien i detta viktiga program, säger Saabs ordförande Marcus Wallenberg.

Saab och det brasilianska försvarsdepartementet har samtidigt skrivit på ett avtal om ett industrisamarbete. Enligt Saab innebär det "betydande tekniköverföring till brasiliansk industri" i kring tio års tid.

För att affären ska kunna genomföras krävs bland annat att Saab får nödvändiga exporttillstånd. Bolaget förutspår att samtliga villkor kommer att vara uppfyllda under första halvåret 2015.

Leveranserna av Gripen NG ska enligt Saab starta 2019 och pågå till 2024.

Det finns en tid före riksdagsvalet i april då inget händer med Finlands ståndpunkt i Natofrågan, och så finns det en tid efter valet då man måste upprätthålla "möjligheten att söka om medlemskap och fundera på olika utredningar".

Så sade statsminister Alexander Stubb (Saml) i samband med att de fem nordiska statsministrarna möttes i Stockholm på tisdagen.

Uttalandet tolkades som att statsministern öppnade för en mer positiv hållning till Nato efter valet.

Men utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) tror inte på en ändring i synen på Nato. I dag var det utrikesministrarnas tur att mötas i Stockholm och då sade Tuomioja så här på frågan om Finlands ståndpunkt kan ändras efter valet:

– Nej, jag tror inte det. Han (Stubb) har sin sin åsikt, hans parti har sin åsikt, men de flesta andra har en annan åsikt. Det kommer kanske att vara något slags valfråga, men knappast på det sättet att det skulle förändra Finlands ställning.

Finns det en schism i Natofrågan mellan Socialdemokraterna och Samlingspartiet?

– Vi har olika uppfattningar om många saker.

Finns det olika syn i Finlands utrikespolitik när det gäller Nato?

– Nej, vi har ju ett klart ställningstagande inom regeringen, i regeringsprogrammet och mellan presidenten och regeringen.

I Sverige visar en färsk opinionsundersökning gjord av Novus för TV4 att fler svenskar är för en anslutning till Nato än emot. Totalt 37 procent är för och 36 är emot. Den nya svenska rödgröna regeringen har dock sagt klart ut att det inte blir någon Natoanslutning under den här mandatperioden.

Om situationen  i Finland säger Tuomioja att en klar majoritet sedan över 20 år tillbaka klart är emot Nato.

– Det som har skett i Europa har kanske polariserat opinionerna på det sättet att de som har varit för ett Natomedlemskap har fått mera argument för det, men så har också de som är emot.

Också Palestinafrågan har fått mycket plats på ministermötena i Stockholm efter att Sverige meddelat att man har för avsikt att erkänna Palestina som stat.

Tuomioja säger att Finland och övriga europeiska länder bör överväga att erkänna Palestina även i det fall att parterna inte når några "framgångar i fredsförhandlingar eller om det inte inte blir några förhandlingar alls".

– Ett erkännande kan också vara ett instrument för att föra den här processen framåt, säger han.

Enligt Tuomioja är Finland redo att erkänna Palestina när "tiden är mogen".

Island är hittills det enda nordiska landet som erkänt Palestina.

Enligt rapporten var de lågt flygande jaktplanen beväpnade med missiler. De vände dock om innan de nådde Bornholm. Händelsen inträffade i mitten av juni då en rad danska politiker hade samlats till ett årligt möte på ön.

Överstelöjtnant PasiTammi vid Försvarshögskolan säger att den här sortens manövrar är tekniskt enkla att genomföra i samband med till exempel militärövningar.

– Men bakom det ligger säkert en politisk vilja och godkännande. Soldater gör inte den här sortens provokationer på eget bevåg, uppskattar Tammi som är huvudlärare i luftstridslära.

– Man har planerat på förhand och tänkt igenom hur det ser ut för motparten.

FE uppger att attackövningen var del av Rysslands stora krigsövning på Östersjön. Jyllands Posten rapporterar att försvaret inte ville ge ut mer information om den simulerade attacken.

"Ett sätt att provocera"

Johannes Ryber Nordby vid Danmarks försvarshögskola tror inte att någon utgår ifrån att Ryssland på allvar vill angripa danskt territorium.

– Men det här är otvivelaktigt en provokation. Det är ett sätt att säga: vi kan bomba Bornholm om vi vill, säger forskaren till den danska nyhetsbyrån Ritzau.

Västländerna höll ett par större krigsövningar på Östersjön och i de baltiska länderna under samma tidsperiod i somras.

Nato meddelade i går att ryska flygplan har varit exceptionellt aktiva bland annat ovanför Östersjön och Nordsjön. Överstelöjtnant Tammi säger att man endast kan spekulera om varför stormakten väljer att visa sin styrka nu.

Tammi tillägger att Ryssland till exempel kan skicka ut strategiska bombplan på långa flyktingar mycket snabbt.

– De har den kapaciteten kontinuerligt.

Läs Jyllands-Postens artikel här.

Den hotfulla verksamheten har ökat under en längre tid, och Danmark stärker nu den så kallade avvisningsberedskapen.

– Vi ska ta den här situationen på allvar. På allvar i den bemärkelsen att, när vi nu ser en ökad rysk aktivitet i Danmarks närområde, ska vi vara redo att visa dem att vi får upp flyg när det behövs, säger försvarsminister Nicolai Wammen (S) till tidningen Berlingske.

I vanliga fall har Danmark två av sina amerikanska F-16-plan redo dygnet runt för att försvara sitt luftrum, men exempelvis i torsdags skickades fyra plan upp för att mota rysk flygaktivitet.

Trenden har pågått länge. Under 2012 skickades F-16-planen upp 21 gånger, under 2013 var det 42 gånger, och under de första åtta månaderna i år handlar det om 38 gånger. 

Arbetsgruppen syftar främst på att utveckla försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige. 

Utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) har tagit emot arbetsgruppens betänkande om behoven att se över lagstiftningen som handlar om krishanteringen och andra former av internationellt samarbete.

Enligt förslaget ska Finland också kunna ge militärt stöd till andra länder som vill ha hjälp med att övervaka sitt territorium. Förslaget skulle också göra det enklare att skicka enskilda finländska militärer till expert- eller stabsuppgifter i utlandet.