ÖB Sverker Göranson säger i intervjun med Expressen att den gemensamma svensk-finska försvarsstyrkan ska vara på plats 2023, och att också andra länder välkomnas med i samarbetet.

Ledningen för försvarsstyrkan är tänkt att vara gemensam. 

Expressen skriver att försvarssamarbetet i praktiken betyder att Finland och Sverige hjälper varandra vid insatser som den i Stockholms skärgård i oktober. 

– Vi bygger nu förutsättningar för att kunna träna och agera tillsammans, och i vissa delar kan vi göra det redan i dag, säger Göranson till tidningen.

Fortfarande finns det dock en del juridiska utmaningar, som var finska marinstridskrafter ska bunkra om de assisterar vid en insats i Sverige. 

I intervjun frågar Expressen också om man kan se samarbetet som en "lightvariant" av Nato.

– Jo, men den slutsatsen får du stå för, är Göransons svar till reportern. 

ÖB säger också att det kan bli aktuellt med fler länder i samarbetet, men att mängd inte alltid är den bästa lösningen och att det är någonting man får ta stegvis. 

Haglund: Rapport i vinter

Finlands försvarsminister Carl Haglund (SFP) kommenterade intervjun genom en av sina medarbetare på lördagen.

– Det är fint att Sveriges överbefälhavare har en ambitiös vision för samarbetet mellan länderna. Tiden får visa var vi landar. Nu går vi vidare ett steg i taget och i vinter presenterar vi en rapport om det fördjupade samarbetet, skriver Haglund i kommentaren. 

En sammanslagning av den marina försvarsledningen har inte slagits fast, åtminstone inte i några officiella papper. Det här bekräftar både Haglunds medarbetare och en representant för Försvarsmakten för FNB.

SvD: Ingen regelrätt försvarsallians

Efter nyheten om det planerade gemensamma försvarsledningen skriver Svenska Dagbladet att samarbetet inte betyder att länderna tar ett steg mot en ny typ av försvarsallians vid sidan av Nato.

– Det här är inte en styrka som man kan se och ta på, utan det handlar om att finska och svenska marinen fördjupar sitt samarbete och kanske gör gemensamma försvarsplaner utifrån insikten att smäller det för en så smäller det för den andra, säger Johan Eellend, som är säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut i Sverige. 

Enligt Eellend kommer man till exempel inte att ha gemensamma flottiljer, utan det handlar om en stab med finska och svenska officerare. 

Den svenska överbefälhavaren har redan 2013 förespråkat ett ökat försvarssamarbete med Finland och Norge. 

Finland och Sverige har redan tidigare informerat om intensifierat försvarssamarbete, också i fall av territorialkränkningar. Samarbetet tas också upp i den finska krishanteringsrapporten som lämnades in till utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) förra veckan.

I Finland var Helsingin Sanomat först ute med nyheten.

Källa: Expressen. 

Förändringarna i närmiljön innebär att betydelsen av att kunna reagera snabbt ökat, sade Jarmo Lindberg när han invigde den 211:e nationella försvarskursen.

Försvarsfinansieringen måste tryggas trots att ekonomin är svag, säger president Sauli Niinistö.

Niinistö som talade under invigningen av försvarskursen sade att finländarnas försvarsvilja håller en hög nivå. Frågan är om pengarna räcker till. Ekonomin hotar att bli vår svaga punkt, sade Niinistö.

Presidenten betonade ändå att det råder en stark enighet om att Försvarsmaktens funktionsförmåga och utveckling ska tryggas.

Utrikesminister Erkki Tuomioja och försvarsminister Carl Haglund träffar Sveriges utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist i Stockholm i dag.

Vid mötet behandlas aktuella utrikes- och säkerhetspolitiska frågor samt ländernas bilaterala säkerhets- och försvarspolitiska samarbete.

Haglund anser att Sverige gjorde rätt då man beslöt att offentliggöra uppgifterna som utgjorde grunden för ubåtsjakten i oktober.

– Det är jätteviktigt att man ger all den information som man upplever att man kan ge, säger Haglund.

Han bedömer att Sverige gett information på ett ganska allmänt plan som gör den svår för utomstående att bedöma. Men han säger att han inte har någon orsak att betvivla svenskarnas uppgifter och beskriver fallet som "ganska allvarligt".

Haglund säger att han diskuterat den bild som enligt svenska försvaret föreställer en ubåt med finländska experter, som enbart sett bilden via medier.

– De har sagt att det är mycket möjligt att det är en ubåt.

– Avdelning: Asento! Katse oikeaan päin, kommenderar sergeant Jonne Jakoleff och de tio värnpliktiga radade på två rader utanför de värnpliktigas fritidshus vänder blicken till höger.

Där kommer dagens gäst, finansminster Antti Rinne, promenerande nerför backen i sällskap av brigadkommendören Olavi Jantunen och riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta (SDP) som ordnat besöket. Gästerna går först in i fritidshuset, följda av stammisar och pressen och sist kommer de värnpliktiga.

Inne i stugan presenteras beväringskommitténs ordförande, undersergeanten Robin Ollus och vice ordförande, jägaren Kaj Vataja för ministern och de får berätta om kommitténs verksamhet. De ordnar fritidsprogram och hjälper till med studierna. För någon vecka sedan ordnades en rekryteringsmässa för dem som ska hemförlovas efter jul. Rinne lyssnar intresserat och sätter strax i gång att fråga de värnpliktiga om hur de har det. Räcker dagspenningen till?

– Ja, det gör den om man använder den ansvarsfullt, svarar Ollus.

Anpassning via Facebook

Rinne frågar om det är fysiskt svårt att börja i armén och berättar att han fått höra av kommendören att brigaden har en lägre avbrytningsprocent än i det övriga landet.

– Jo, vi har kunnat göra början lättare och ökar ansträngningsgraden stegvis. Via Facebook försöker vi öka kunskapen om armén för att göra det lättare för de nya rekryterna att anpassa sig, berättar Ollus.

Ministern frågar också om renoveringar och problem med inomhusluften. Några problem med inomhusluften finns inte länge, men fler renoveringar är på väg, får han höra. Diskussionen går först på finska, men sedan byter ministern språk och frågar på svenska om det är viktigt att kunna få använda svenska och om det är många som inte alls talar finska.

– En tredjedel kommer från Österbotten och största delen av dem talar inte finska, svarar Ollus och berättar att det ordnas kurser i finska.

Rinne får också veta att det finns 10–15 kvinnor bland de värnpliktiga och ett tjugotal rekryter som kommit från Sverige.

Anslagen ska hitta fram

Besöket på Nylands Brigad har varit mycket viktigt och att han nu bättre förstår varför det behövs en garnison i västra Nyland, säger Rinne.

– Det är inte bara det svenska. Det är skärgårdsförsvaret som är viktigt. Det är ett plus att vi kan använda svenska här.

Anslagen ska hitta fram också i framtiden, lovar han. Överlag är det viktigt att nå en normal nivå i fråga om försvarsanslagen, säger han som en kommentar till Reservistförbundets opinionsmätning som visar att drygt hälften av finländarna vill höja försvarsanslagen. Och finansieringen för framtida investeringar – flygplan och fartyg – måste hittas utanför den normala försvarsbudgeten.

Ollus och Vataja säger att det är intressant och spännande med ministerbesök och det är fint att ministern har tid att tala med de värnpliktiga och intresserar sig för hur de har det.

– Det var intressant att han kunde tala en del svenska, säger Ollus.

Jan Björklund gästade systerpartiet SFP:s kommundag på lördagen för att tala om liberalismens utmaningar.

– De två utmaningarna vi står inför är fred och säkerhet, och jobb, ekonomi och konkurranskraft. Jämfört med andra europeiska länder går det bättre för Sverige men det räcker inte att vara bättre än Grekland. Det är Kina vi ska konkurrera med och då går det inte bra.

Björklund anser att Stefan Löfvens regering har börjat väldigt svagt och gjort en vänstersväng då de är beroende av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

– De har börjat med ett antal åtgärder som snarast motarbetar ekonomisk tillväxt.

En annan fråga Björklund lyfte fram var att han anser att både Sverige och Finland borde överväga ett medlemskap i militäralliansen Nato på grund av utvecklingen i Ryssland

– Det skulle öka trygghet och säkerhet i våra länder. Men varje land måste bestämma om detta själv. Jag driver frågan i Sverige men jag tror att det vore en stor fördel om Sverige och Finland gemensamt tog den.

Enligt Björklund är utvecklingen i Ryssland är mycket oroande. Han säger att trots att man inte har kunnat fastställa nationaliteten på den främmande ubåt, som kränkte Sverige i oktober, har han svårt att tänka sig att någon annan makt skulle ha haft motiv att kränka svenskt vatten. 

När garvade finländska riksdagspolitiker diskuterar svensk-finskt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete och beskyller medierna för att ha skruvat upp förväntningarna på ett försvarssamarbete mellan Finland och Sverige borde de se sig själva i spegeln.
Det gäller också för den panel som i onsdags på Hanaholmen diskuterade gränserna för det bilaterala försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige. Samarbetet gäller fredstida samarbete, inget annat, och det är medierna som har skruvat upp förväntningarna, hette det.
Ett viktigt steg i positiv riktning mot tydlighet tog man i alla fall. Nu vågade också de finländska parlamentarikerna ta ord som "militärt" och "krig" i sin mun. Applådera kan man också åt att ordet "krishantering" inte nämndes i panelen. Just detta begrepp gör det politiska budskapet otydligt för att krishantering med också militära medel förekommer.
Men nog kom man enkelt undan. Sannfinländarnas Jussi Niinistö, ordförande för försvarsutskottet, kan sällan anklagas för att vara otydlig. Nu fick hans uttalande om att Finland och Sverige ska ta sig framåt "steg för steg" och "se" var man "hamnar" stå oemotsagt.
Sanningen är att stegen bestäms av ramar som politikerna sätter, inte tvärtom. Och så ska det vara. Tydligt och klart. Också när det gäller försvaret.

– Det verkar som om motståndarna till nya äktenskapslagen inte kan acceptera att också homosexuell kärlek handlar om fullvärdig kärlek, sa läraren och mindfulness-instruktören Kim Wikström då Studio HBL:s diskussionsklubb Måndagsexemplaren betade av helgens samtalsämnen. 

Förutom äktenskapslagen behandlades bland annat vinterkrigets 75-årsjubileum och frågan när Finland ska upphöra med krigsromatiserandet.  Wikströms panelistkollega Andrea Svanbäck tyckte ändå det är bra att minnas. 

– Jag är inte så intresserad av själva krigets förlopp och heroismen, utan de vardagliga historierna från tillvaron under kriget. Särskilt hur kvinnorna levde och höll samhället igång. 

Diskussionen leddes av Janne Strang, som himlade sig över nyheten att Ryssland år 2015 tänker iscensätta hela 4 000 krigsövningar. 

– Vansinne! Det är ju elva övningar per dag. Hur är det ens möjligt? 

Också Guggenheimfinalisterna, bomben i Malmö och veckans kommande händelser behandlades av Måndagsexemplaren. 

Se videon genom att klicka på bilden ovan! 

President Sauli Niinistö uttrycker en förhoppning om att EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) ska utvecklas till ett verkligt instrument för freden i Europa. Det finns väl knappast ett aktivt motstånd mot en sådan tanke. Frågan är om EU är politiskt moget att fatta stora beslut.
Niinistö talar om fyra ben i utrikes- och säkerhetspolitiken som måste vara i balans: Ett trovärdigt nationellt försvar, omfattande nätverk inom och med Norden, EU och Nato, relationerna med Ryssland och Finlands agerande inom FN och andra organisationer. Försvarssamarbetet med Sverige, inom EU och med Nato hör alltså till det andra benet. Inte till det fjärde.

Om balansen rubbas när det gäller något av benen måste detta kompenseras med annat. Därmed vore det säkraste kortet för Moskva att göra sitt yttersta för att fredsavtalet för Ukraina från i höstas skulle hålla, om Ryssland vill att Finland och Sverige ska hålla sig utanför Nato.
Det är kriget i Ukraina och det faktum att vi står inför en ytterst oviss vinter och vår i Europa på grund av att Minskavtalet inte hållit som skapar den oro som är den mest lukrativa grogrunden för en Natovänlig opinion att växa.
Besvärliga eller i värsta fall brutna relationer med Ryssland innebär för Finlands del att ett av de fyra benen Finland står på haltar. Då måste balansen återställas genom att satsa på något av de andra. Nätverkens betydelse växer.

Att promenera rakt in i Nato är inte att tänka på för Finlands del, hur positiva USA:s och många andra Natomedlemmars kommentarer än är. Det handlar inte bara om relationerna med Kreml, utan också om att det för Natos medlemmar gäller att fatta ett enhälligt beslut. I dag är inställningen betydligt mer ambivalent än för tjugo år sedan.
Mot bakgrunden av detta är det lätt att förstå att Finlands politiska ledning betonar försvarssamarbetet med Sverige och EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitisk betonas så kraftigt som den gör.

Det råder emellertid stor osäkerhet och oro när det gäller EU:s förmåga och vilja att stärka sin militära kapacitet.
Om Storbritannien efter valet i maj bestämmer sig för ett utträde bryts den naturliga EU-axeln mellan London och Paris när det gäller GUSP som styrde mycket av EU:s politik fram till finanskrisen 2008. Som ekonomisk makt är Tyskland svårt att utmana. I försvarsfrågor kan Berlin inte mäta sig med London. Och för Storbritannien är det de transatlantiska relationerna som gäller inom försvaret – oberoende av ett EU-medlemskap.
Ett trovärdigt nationellt försvar är viktigast. Med försvarssamarbetet med Sverige, EU och Nato verkar Finlands politiska ledning sträva efter den politiska trovärdighet som krävs för att Finlands förmåga inte ska testas.
Det benet får under inga omständigheter rubbas. Ensamt klarar sig Finland inte.

Det visar en video som nyligen publicerats av det norska försvaret. Norge är medlem i Nato. 

Den norske piloten tvingas väja till vänster med sitt F-16-plan när det ryska planet plötsligt kilar sig framför. Enligt VG.no skedde incidenten i internationellt luftrum i fjol.

Det ryska planet är enligt VG ett jatkplan av modellen MIG-31. 

Överstelöjtnant Gøran Hoel säger till VG att det ryska planet var mindre än tjugo meter från det norska planet. 

I november rapporterade VG att ryska SU-34 Fullback-plan (Suchoj Su-34) för första gången observerats utanför den norska kusten. Planet är det mest avancerade i det ryska luftförsvaret och ska kunna utrustas med kärnvapen.

Norska TV2 var det första mediet att publicera videon. I Finland var Ilta-Sanomat först ute med nyheten.

Källa: VG.no.

Fyra Hawk-plan lyfte från Kauhava i Södra Österbotten strax efter klockan tolv på dagen. Farvälflygningen gick bland annat över Karleby, Vasa och Seinäjoki.

Flygkrigsskolan, som verkat sedan 1929, avslutar sin verksamhet vid årsskiftet. 

Beväringar och anställda vid Försvarsmakten letade efter vapnet under natten och onsdagen. Nu har polisen och armén hand om spaningarna. Hittas stormgeväret inte inleder polisen en utredning om försvinnandet.

Vapnet försvann från en avdelning i Satakunta jägarbataljon i samband med övningen Länsi 2/14.

Enligt tidningen fattades beslutet efter att Skatteförvaltningen hade slagit fast att det rör sig om en skattepliktig förmån.

Tidningen skriver att Försvarsmakten inte har beslutat om beslutet ska överklagas.

Aamulehti rapporterade i somras att generalernas närmaste krets reste gratis på fritidsresor med Försvarsmaktens flygplan sex gånger i fjol. Totalt gjorde generalitetet 60 sådana resor i fjol.

Marjaana Helminen som är professor i internationell skatterätt vid Helsingfors universitet säger till tidningen att de som har utnyttjat förmånen torde tvingas betala kvarskatt för resorna om Skatteförvaltningens beslut förblir i kraft.

Vad den totala förmånen är värd har försvaret inte räknat ut eftersom den inte har ansetts vara en naturaförmån.

Det är en viktig fråga försvarsminister Carl Haglund (SFP) lyfter fram i dagens HBL.  När det gäller försvaret står Finland ensamt. Vi omfattas inte av några som helst garantier i fall av krig.
När Haglund så tydligt varnar för att allt prat om samarbete kan leda till illusioner bland finländarna om att förutsättningarna för Finlands försvar skulle ha förändrats på något sätt är han inte ute i ogjort ärende.
Detta har redan skett.

Tala om att vilseleda folket. Inte medvetet, men kanske precis som Haglund säger: för att ta sig över staketet där det är lägst. Boven – eller bovarna – i sammanhanget är fler än politisk bekvämlighet. Vi – också medierna – talar gärna om "det breda säkerhetskonceptet". I detta ingår den bedrägliga och oprecisa termen "krishantering", aktivt agerande i olika europeiska och internationella organisationer samt tryggandet av gränser och civilsamhället i allmänhet. Ingenting av detta är fel, tvärtom.
Men det behövs ärlighet och exakthet också när man talar om landets situation vid fall av krig.
Det är inte lätt, eftersom det hör till undantagen i dagens värld att ett land förklarar ett annat land krig. Inkörsportarna till krig är fler än så. Se bara på Ukraina. Men i något skede kommenderas de miltära styrkorna ut. Det är då vi står ensamma som situationen ser ut i dag. Och det måste sägas klart ut.

Den senaste opinionsundersökningen som Planeringskommissionen för försvarsinformation (PFI) låtit göra visar att 21 procent av de tillfrågade bedömer risken för ett militärt hot mot Finland inom de kommande 10 åren som mycket eller ganska sannolik. För ett år sedan var motsvarande siffra 7 procent.
Över hälften, 58 procent anser att Finland ska förbli alliansfritt medan 34 procent tycker att Finland ska sträva till att alliera sig. Stödet för ett Natomedlemskap har ökat men är fortfarande bara 30 procent.
Av alla de alternativ PFI lade fram är det det militära samarbetet med Sverige som får mest stöd, över hälften såg det som mycket positivt. Haglunds tankar om en framtida försvarsallians med Sverige verkar därmed ha stöd.

Ett enkelt, kanske rentav alltför förenklat, svar på frågan hur Finland kunde gå vidare på vägen mot en försvarsallians med Sverige, är att Finland måste bli mer nordiskt, mer solidariskt och öppnare. Det räcker inte med deklarationer och önskelistor, också handling krävs.
På svenskt håll är det inte tyst kring det militära samarbetet mellan Finland och Sverige. Många stöder det, få tvivlar på Finlands förståelse för att den militära muskeln måste vara så stark att den avskräcker utan att behöva prövas. Det handlar förstås om utrustning och materiel men också om försvarsviljan.
Men det har också uttryckts dubier kring hur Finland skulle reagera om försvarsalliansen med Sverige skulle bli ett faktum och Sverige – i enlighet med solidaritetsklausulen i sin försvarsredogörelse – skulle ställa upp för att militärt försvara till exempel EU- och Natolandet Estland mot ett ryskt angrepp.
Det var ingalunda ett enkelt beslut att få igenom ett politiskt beslut om ett par veckors Hornetflygningar över Island i fredstid i april inom ramen för nordiskt samarbete så man kan förstå dem som uttrycker tvekan.

Finland firar i dag sin självständighet och kan vara stolt över att de gånger den utmanats under de 97 år som gått har den kunnat bevaras. Ett trovärdigt eget försvar är den viktiga grunden för allt, oberoende av om Finland fortsätter vara militärt icke allierat eller inte.
Hot ska inte överdrivas, men en viss oro är befogad, också när det gäller det ekonomiska beroendet.
Det är fortfarande osannolikt att Finland ensamt skulle dras in i en väpnad konflikt, om detta sker handlar det med största sannolikhet om ett skeende där Europas säkerhet i bredare bemärkelse utmanas. Det politiska stöd Finland kan räkna med handlar om vårt sätt att agera i relation till våra grannar och som medlem av den Europeiska unionen.
Det är ett kapital som har byggts upp under en lång tid men också ett arbete som aldrig blir färdigt utan kräver mod och beslut som bygger på verkligheten, inte på illusioner.

Allt fler finländare är positiva till militärt samarbete, och allra mest positiva till militärt samarbete med Sverige. Det visar senast en undersökning som publicerats i veckan.

Att blickarna utåt och medvetenheten om försvarsförmågan lyfts är en följd av uppfattningen om hotbilden, säger försvarsminister Carl Haglund (SFP).

Men han varnar för att samarbetssnacket kan leda till en illusion om att förutsättningarna för Finlands försvar skulle ha förändrats.

– Illusion är ett bra ord för att beskriva det, säger Haglund.

– Själva kärnan har inte förändrats, att Finland är beroende av sitt eget självständiga försvar, och till syvende och sist måste räkna med att vi står ensamma. Man kan visserligen göra antaganden om vi kunde få militär hjälp i det fall att vi är en del av en större konflikt, men baserat på antaganden kan man inte dimen­sionera ett trovärdigt försvar.

"Lätt politisk flyktväg"

Han ser en tendens att inom politiken tala om försvarssamarbete för att gå där staketet är lägst och hålla avstånd till följdfrågorna.

Enligt försvarsministern är följdfrågorna i praktiken två. Vilka resurser som behövs för att vi ska klara oss med ett självständigt, trovärdigt försvar för det första, och för det and­ra frågan om att skaffa sig yttre säkerhetsgarantier.

– Jag skulle gärna gå vidare på Sverigespåret, eftersom man måste erkänna att det är uppenbart att Finland inte är moget för Natospåret. Detta trots att vi diskuterat mer än någonsin det senaste året, och de av oss med ett öppet sinne till Nato har försökt föra fram det. Ukraina är en tragisk påminnelse om att Europa inte är befriat från militära kriser. Det har funnits en underström av att tro att Europa är befriat från militära kriser sedan andra världskriget.

– Nu är vi tvungna att acceptera att militära medel ingår i Rysslands palett av åtgärder för att uppnå sina mål. Det har vi sett i Georgien och Ukraina, det kan man inte förbise i Europa.

Haglunds egen ordningsföljd skulle vara att gå vidare med att stärka det egna försvaret så att försvarsförmågan inte försämras då materiel föråldras, sedan att utveckla relationen till Sverige så att en försvarsallians blir möjlig, samt att i bakgrunden hålla Natodörren öppen.

Sverige i regeringsprogrammet?

– Jag skulle gärna se att kommande regeringsprogram innehåller en skrivning om Sverige. Vi kan inte ensidigt lägga upp en förlovningsannons utan att ha friat först, men det kunde handla om att åtminstone utreda en försvarsallians.

Sveriges överbefälhavare Sverker Göranson vill se en gemensam svensk-finsk marin försvarsledning på Östersjön 2023. "Absolut, men vi ska ta det stegvis", sade Göranson till Expressen.

– Det är roligt att han sa det, för det visar att det inom den svenska militärorganisationen finns en beredskap att gå vidare, säger Haglund.

– Belgien och Holland har slagit ihop sina sjöstridskrafter, och vi har en möjlighet att göra detsamma. Men Belgien och Holland är Natoländer, och mellan Sverige och oss skulle det kräva en bilateral försvarsallians. Om vi kan hålla uppe tempot med vilket vi fördjupat samarbetet hittills så är tidtabellen inte omöjlig, säger Haglund och hänvisar till att det på bara ett drygt år gått från idén om fördjupat konkret samarbete med Sverige till en handlingsplan i våras och en slutrapport i vinter.

Hittills har ländernas lagstiftning hindrat hjälp på varandras territorier, som till exempel under ubåtsjakten i Stockholm, men en lagändring som väntas till riksdagen nästa år röjer också det hindret.

– Men i sista hand är det ett politiskt beslut. Samarbete och beredskap kan byggas nedifrån upp inom försvarsmakten och ministerierna, men steget till en försvarsallians innebär ett politiskt beslut, säger Haglund som hoppas på en regeringsskrivning som åtminstone inte bromsar upp utvecklingen mot det som Göranson föreslår.

Haglund kastar också in flygvapnet i visionen.

– Med gemensam marin och gemensamt flygvapen vore vi jätte­starka. Jag ser en enorm potential.

Finland satsade på 1990-talet på sitt flygvapen, och av både ekonomiska och historiska skäl har Finland inte ubåtar. Att satsa på ett inhemskt ubåtssystem ser Haglund inte som realistiskt, däremot är ubåtssystemet en del av den svenska marinen och skulle i en allians lyda under gemensamt befäl.

Kräver samkörd utrikespolitik

Bråttom är det ändå inte, anser Haglund. Det är många steg som ska tas och i rätt ordning.

– Det måste göras steg för steg. Ett steg är att det kräver en samordnad utrikespolitik mellan Finland och Sverige, eftersom det inte kan uppstå ett läge där det ena landet hamnar i konflikt.

Hur det blir med tempot under Sveriges nuvarande politiska läge, då nyval utlysts i mars, är ännu osäkert. Haglund anser ändå att det skett ett lyft i det svenska intresset för försvarssamarbete under den korta tid Löfvens regering suttit.

– På försvarsmaktsnivå och tjänstemannanivå går det förstås vidare. Det avstannar inte.

– Nej, jag är inte redo att tala om framtiden på detta vis. Då vi är eniga och redo att gå framåt kan jag sedan tala om de konkreta stegen, sade Peter Hultqvist till Helsingin Sanomat.

– Jag vill ändå säga att våra planer vad gäller försvarssamarbete är allvarliga och långsiktiga. Jag har varit väldigt tydlig då jag sagt att detta är en prioriterad och strategiskt viktig fråga.

Försvarsminister Carl Haglund sade i en intervju till Hufvudstadsbladet på självständighetsdagen att det inte är omöjligt att Sverige och Finland har ett gemensamt flygvapen och gemensamma sjöstridskrafter kring 2020, om samarbetet framskrider i nuvarande takt. Samarbetet skulle även omfatta ubåtar.

– Men det kräver en försvarsallians och politiska beslut, sade Haglund i HBL.

I en intervju i Hufvudstadsbladet på lördagen funderade Haglund över alternativet att slå samman det finska och de svenska flygvapnen och marinen. Han sade att gemensamma ubåtar och jaktplan kunde vara verklighet redan kring 2020.

Ordföranden för riksdagens utrikesutskott Timo Soini (Sannf) kritiserade Haglunds utspel. Soini anser att man först borde diskutera med det egna landets utrikes- och säkerhetspolitiska ledning innan man kommer med den här typen av förslag.

Soini konstaterade att den svenska försvarsministern Peter Hultqvist sagt till Helsingin Sanomat att Sverige inte är berett att tala om en allians.

– Det är inte trevligt att komma med förslag som avfärdas. Jag tycker inte det är särskilt vettigt, sade Soini till FNB.

Haglund själv tror att hans uttalande kanske blivit lite väl förenklat och sammanfattat då HS bett Hultin kommentera det.

– Det är också bra att komma ihåg att jag i intervjun talade om framtiden, inte om morgondagen. Det centrala budskapet var att det finns skäl att överväga att skriva in en utredning om ett mer omfattande samarbete med Sverige i nästa regeringsprogram, skrev Haglund i ett e-postmeddelande till FNB.

Ny nivå av trovärdighet

Centerns riksdagsledamot Antti Kaikkonen stöder däremot Haglunds förslag om att en utredning om en försvarsallians borde tas med i nästa regeringsprogram.

– Ett intensivt samarbete och ömsesidiga förbindelser skulle lyfta båda ländernas försvarstrovärdighet till en helt ny nivå, bedömer Kaikkonen.

Finland och Sverige har redan en del försvarssamarbete och utreder bland annat möjligheten att skapa gemensamma avdelningar inom flygvapnet och marinen. Samarbetet uppskattas över partigränserna. Försvarsutskottets ordförande Jussi Niinistö (Sannf) anser ändå att Haglund var för tidigt ute.

– Jag skulle säga att ministern förhastade sig i frågan. Nu ska vi ta det lugnt och ett steg åt gången, sade Niinistö.

Enligt Niinistö är Finland bland annat intresserat av undervattensinformation som inhämtas av svenska ubåtar. Det förekommer redan ett aktivt utbyte av information om övervattensverksamhet men det som sker under ytan håller Sverige för sig självt.

Staten ska tillfälligt bli den enda ägaren för företaget Patria som tillverkar försvarsmateriel. Patria har ingått ett avtal enligt vilket det köper åt sig alla sina aktier som ägs av Airbus Group.

Efter köpet ska bolaget makulera en del av aktierna och staten tillfälligt överta ägarskapet av hela Patria. Staten och Patria börjar tillsammans leta efter en minoritetspartner efter årsskiftet. 

Enligt Flygvapnet har de finska Hornetplanen åkt ut för att identifiera alla betydande flygavdelningar i närheten av Finlands luftrum i Östersjöområdet. 

Ryska flygplan har ändå inte kränkt Finlands luftrum.

– Jag ser det inte som ändamålsenligt att spekulera om vad som ligger bakom aktiviteten. Men flygaktiviteten är högre än normalt, säger flygvapnets stabschef, brigadgeneralen Petri Tolla. 

Enligt Tolla är det inte i sig oroväckande att flygaktiviteten har varit stor eftersom planen inte har kränkt Finlands luftrum. Det stora antalet ryska plan ger ändå anledning till eftertanke. 

Vad kan det betyda att aktiviteten tilltog just på Finlands självständighetsdag?

– Det vill jag inte spekulera om.

Enligt Tolla har den stora ryska flygaktiviteten fortsatt också på tisdagen. 

I slutet av förra veckan och under helgen pågick en stor rysk militärövning vid Östersjön. Enligt Expressen har bland annat ryska Tu-95 Tupolev kärnvapenbombare flugit över Östersjön, vilket veterligen inte har hänt tidigare. 

Planen syntes till också på Finlands självständighetsdag. Det kan enligt den svenska försvarsexperten och stridspiloten Carl Bergqvist ha varit en markering från Rysslands sida, skriver Expressen.  

Enligt flygvapnet har de ryska flygen rört sig främst från baser på det ryska fastlandet till Kaliningrad, och tillbaka. De ryska planen har bland annat varit av typerna Tu-95, Tu-22M, Su-34, Su-27, Su-24 och MiG-31, uppger flygvapnet. 

Jussi Niinistö (Sannf), ordförande för försvarsutskottet, anser att det visserligen varit en förhöjd aktivitet av ryska plan i luften hela året, men att volymen de senaste dagarna är anmärkningsvärd.

– Det här är nog avvikande, med sammantaget ett sådant materiel vi inte varit vana att se sedan 1980-talet, säger Niinistö.

I grupperna, som flugit mellan fasta Ryssland och den ryska enklaven Kaliningrad, har det ingått jaktplan av typerna Suchoi Su-34, Su-27, Su-24 och Mig-31, men dessutom också bombplan, som det strategiska bombplanet Tupolev Tu-95 samt Tu-22M. Utöver de här har det också flugit ryska militära fraktplan på rutten. Grupperna har rört sig i båda riktningarna sedan lördagen.

Försvarsminister Carl Haglund (SFP) konstaterar att försvarsmaktens beslut att informera om flygningarna, trots att det inte förekommit någon kränkning, handlade om att det var exceptionellt stora volymer och dessutom sådana plantyper som vanligtvis inte syns till här.

–  De har flugit till Kaliningrad och gjort en krok runt Baltikum. Det är fråga om en styrkeuppvisning och också en beredskapsövning, säger Haglund som i första hand tolkar det som en styrkeuppvisning gentemot Nato.
Nato har en förhöjd närvaro i Baltikum.

– Det här visar i ett nötskal hur ansträngt det säkerhetspolitiska läget är. Det är ett resultat av händelserna i Ukraina och spänningarna de senaste månaderna, säger Carl Haglund.

"Minsann ena formationer i luften"

Jussi Niinistö berömmer flygvapnets rutiner.

– Det har inte varit fråga om kränkningar av luftrummet, så i det avseendet är det inte problematiskt, men det är nog en styrkeuppvisning och en beredskapsövning. Det är minsann ena formationer i luften, säger Niinistö.