För att Fennovoimas kärnkraftverk ska byggas med över 30 procent av aktiestocken hos ryska Rosatom behövs inget statsfördrag.
Ett avtal i form av ett statsfördrag om samarbete när det gäller fredlig användning av kärnkraft från februari i år har redan godkänts av Ryssland men är ännu under förberedande i Finland. Detta avtal handlar främst om samarbete när det gäller forskning och utveckling inom kärnkraften. Ett godkännande av detta avtal behövs inte för att Fennovoimaprojektet ska gå vidare.

När Finland och Ryssland ska låta sina isbrytare samarbeta på Finska viken och i Östersjön behövs det däremot ett statsfördrag. Lagpropositionen kommer upp i riksdagen i dag.
I bägge fallen motiverar man det med ekonomiskt samarbete som betraktas som naturligt och bilateralt. Det var det också när initiativet till isbrytarsamarbetet togs 2011 av Ryssland. Under dåvarande trafikministern Meja Kyllönens (Vänsterförbundet) ledning började man omedelbart förbereda ett avtal. När det undertecknades i höstas i S:t Petersburg var den politiska situationen både i närområdet och i hela Europa radikalt annorlunda än när initiativet togs.
Kriget i Ukraina, Rysslands inblandning i form av "frivilliga" militärer i östra Ukraina, den olagliga annekteringen av Krim och EU:s sanktioner har tydligen ändå inte påverkat tidtabellen eller substansen i avtalet.

När trafikrådet Marjukka Vihavainen på Kommunikationsministeriet på nyhetsplats i dagens HBL säger att man utgått från "normala förhållanden" trots världsläget väcker det förvåning.
Avtalet innehåller visserligen detaljerade klausuler om under vilka förutsättningar man kan korsa varandras gränser. Det heter också att den part som mottar en begäran om isbrytarassistans får avgöra om begäran bifalls eller inte. Hur stor är sannolikheten för ett nej till en rysk begäran i dagens läge?
Sedan 1961 finns det ett avtal om isbrytarassistans mellan de nordiska länderna och sonderingar har gjorts också med Estland så i sig är ett samarbete med Ryssland naturligt.
I dagens läge är det inte så, oberoende av hur många bilaterala och ekonomiska förtecken man vill förse avtalet med. Ett statsfördrag knyter alltid två länder politiskt närmare varandra. Därför kan man fråga sig om tajmningen för statsfördraget med Ryssland är rätt? Åtminstone ger det en egendomlig bild utåt av Finland som EU-medlem.
Hur uppfattar Sverige ett gränsöverskridande samarbete mellan Finland och Ryssland på Östersjön – Kaliningrad ingår i fördraget? Ökar eller minskar det möjligheterna att sluta ett statsfördrag mellan Finland och Sverige om fördjupat militärt samarbete? Fjärmar det oss från resten av Norden – och EU?
Det handlar om Finlands trovärdighet.

Nyheten om den intensifierade ryska jakt- och bombplanstrafiken över Östersjön har väckt oro i både Sverige och Finland. Att kärnvapenbestyckade ryska bombplan smeker vår kust för första gången sedan det kalla kriget är ingen slump, säger försvarsmaktens tidigare kommendör, general Gustav Hägglund.

– Ryssland vill visa sina muskler. Man har satsat mycket på att modernisera försvaret och vill nu visa vad man åstadkommit. Om du jämför soldaterna som gick in i Georgien 2008 med dem som vi ser på bild från Krim i dag är skillnaden stor.

– Georgien intogs av tjocka amatörer, i Krim rör sig slanka elitsoldater. De har också två tre gånger högre lön. Ryssland har byggt nya flygplanstyper, nu vill man visa upp dem.

Följden är att Finland och Sverige nu inser att vi måste rusta upp och samarbeta. Och stödet för Nato ökar. Förfelar inte Rysslands vapenskrammel sitt mål?

– Det har bidragit till att vi är mera bekymrade här uppe i Norden och inser att vi måste satsa på försvaret. Men det bekommer inte Ryssland, huvudsaken för dem är att visa att man har fått nog av att av omvärlden betraktas som en andra klassens makt. Man kanske inte kan nå samma status som Sovjet en gång hade, men dit vill man.

– Följden av Rysslands strävan är att Vladimir Putin plötsligt flyger till Turkiet. De gamla kontrahenterna Ryssland och Turkiet finner varand-ra och diskuterar en gemensam linje, vem hade trott det? Förr i världen ledde Ryssland Warszawapakten och Turkiet är med i Nato.

Vem riktar sig Rysslands aggression mot?

– Inte nödvändigtvis mot någon. Ryssarna visar bara att de inte längre tar Europa på allvar, i likhet med USA betraktar de Europa som en bakgård. Öppningen till Kina är ytterligare ett tecken på att Ryssland söker nya samarbetspartner.

Enligt Jorma Ollila står Ryssland inför ekonomisk kollaps. Borde de inte ha annat att tänka på än att rusta upp och skrämma sina grannar?

– Så kunde man tro, men är det inte alltid så att det viktigaste för politiker är att hållas vid makten? Ekonomin är då mindre viktig.

– Jorma Ollila har säkert rätt på längre sikt, men Ryssland har stora reserver och klarar sig ännu ett tag. Men det är klart att ett halverat oljepris är ett hårt slag.

Finns det något konkret mål för Rysslands aktivitet? Är detta bara förspelet till någonting i stil med ockupationen av Krim?

– Jag vet inte, i Moldavien har Ryssland gamla intressen. Och Georgien vill man hålla utanför Nato, men nej, jag kan inte peka på något särskilt mål. Jag tror att ryssarna bara vill visa att de gör vad de vill och struntar i omvärlden.

Hur ska det här sluta?

– Vi är nu i ett läge där förhållandet mellan Europa och Ryssland, och än mer mellan USA och Ryssland, har frusit ned totalt. Vi är ganska nära läget under det kalla kriget. Någon dialog mellan presidenterna i USA och Ryssland existerar inte. Man kan tala om en kall fred.

– Det kommer att dröja länge tills situationen blir bättre, om den alls blir bättre. Jag fruktar att vi får en varaktig kollisionskurs. Enda trösten är att det sannolikt inte blir värre än så här.

Han säger att artikeln i Hufvudstadsbladet var bra men att det som Sveriges försvarsminister kommenterade var kortare citeringar som gjorts av den ursprungliga intervjun. Av de korta citaten framgick det enligt Haglund inte att han föreslog att möjligheterna till en försvarsallians skulle undersökas först nästa regeringsperiod. 

Haglund talade vid ett försvarsinformationsseminarium på torsdagen. Han sade att det viktigaste målet under hans tid som försvarsminister har varit att utveckla försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige. Han bedömde också att Finland sköter sitt eget försvar de närmaste åren eftersom både Nato-partnerskapet och samarbete med Sverige är fredstida samarbete. 

Sauli Niinistö säger att samarbetet framskrider ett steg i taget och det återstår att se hur långt det kommer att gå.

Mer information kommer enligt Niinistö i slutet av januari då Finlands och Sveriges försvarsministrar ska slutföra utredningar om förutsättningarna för tätare samarbete.

Niinistö tolkar inte Rysslands ökade militära aktivitet på Östersjön kring självständighetsdagen som något budskap till Finland. Han säger att det var fråga om en beredskapsövning som var känd sedan tidigare.

Den ökade militära aktiviteten på olika håll för enligt Niinistö tankarna 1980-talet och det kalla kriget.

– Jag hoppas att vi kan skapa en sådan global diskussionskontakt att ingen behöver vara så här aktiv, sade Niinistö till journalister under sitt besök på julfesten på krigsinvalidsjukhuset Kauniala i Grankulla. 

Norska säkerhetstjänsten inledde en egen undersökning efter avslöjandet.

Aftenposten har under två månader registrerat den misstänkta mobilövervakningen med hjälp av avancerade, krypterade mobiltelefoner.

Tidningen fick därefter hjälp av it-säkerhetsföretagen CEPIA Technologies och Aeger Group att lokalisera de falska basstationerna.

Den som styr utrustningen kan bland annat avlyssna telefoner eller tappa dem på data, skriver tidningen. Det går också att se vem som rör sig i området.

Säkerhetstjänst utreder

Det är okänt vem som äger utrustningen. Ingen av de myndigheter Aftenposten varit i kontakt med säger att utrustningen tillhör dem.

Enligt norsk lag är det bara polisen och säkerhetstjänsten som har tillstånd att använda sådan utrustning.

Nationella säkerhetsmyndigheten NSM informerades i torsdags av tidningen om fynden och inledde på fredagen egna undersökningar runt centrala byggnader i Oslo centrum.

– Resultaten av Aftenpostens undersökning gör att vi kan spetsa våra egna undersökningar, Det gjorde vi under fredagen, säger avdelningsdirektör Hans Christian Pretorius i NSM.

Dyr utrustning

Enligt tidningen finns det inte anledning att tro att det är norska myndigheter som står bakom basstationerna.

– Det vi ser är en form av underrättelseinsamling på norsk mark. Det är mycket få i Norge som har rätt att använda en sådan utrustning, säger Kyrre Sletesjøe på CEPIA till tidningen.

Spionutrustningen kostar troligen mellan en halv och två miljoner norska kronor och får inte säljas till privatpersoner i ett Natoland.

– Vi ser mycket allvarligt på det här, säger Hans Christian Pretorius, avdelningsdirektör på NSM, till Aftenposten.

Lurar telefoner

Enligt Leif Nixon, säkerhetschef på Nationellt superdatorcentrum vid Linköpings universitet, handlar det om så kallade IMSI-catchers, falska basstationer som lurar mobiler att ansluta till dem och på så sätt håller koll på vilka mobiler som passerar och vad de gör.

– Det här har upptäckts lite varstans i världen. I USA är det stora fasta installationer så där är det uppenbart att det är myndigheter som ligger bakom. I Norge verkar det vara väldigt oklart vems de kan vara. Och när det är så här små mobilceller kan enheterna vara små. Det kan se ut som en anonym elektroniklåda som det inte är uppenbart vad det är när man tittar på den, säger han till nyhetsbyrån TT.

Den som styr utrustningen kan spåra mobiler som rör sig i området och även angripa och försöka ta över dem. En vanlig mobilanvändare märker inte om telefonen attackeras och för att skydda sig finns det inte mycket man kan göra, säger Nixon.

– Väldigt lite. Det är en av sakerna som jag tycker är otäck i det här.

Det är okänt vem som äger utrustningen i Oslo. Ingen av de myndigheter som Aftenposten varit i kontakt med säger att utrustningen tillhör dem.

Artikeln kompletterad 13.12.14 kl.13.54 med säkerhetschefen Leif Nixons uttalande på slutet.

 SAS bekräftar att det passagerarplan som på fredagen hamnade på kollisionskurs med det ryska militärplanet var från det danska flygbolaget Cimber. Planet flögs på uppdrag av SAS, raporterar Aftonbladet.

– Inga säkerhetsnivåer överskreds, säger Knut Morten, informationschef vid SAS i Norge, till Aftonbladet.

Också Ryssland dementerar uppgifterna om att militärplanet skulle ha orsamat fara. 

En representant för Rysslands försvarsministerium säger att militärplanet befann sig i området, men att det flög i enlighet med internationella luftfartsregler och höll sig på säkert avstånd från civilplanens rutter, rapporterar Tass.

Generalmajor Igor Konashenkov uppger att avståndet mellan passagerar- och militärplanet var över 70 kilometer.

Kontraorder kom snabbt

Det var vid lunchtid i fredags som ett ryskt signalspaningsplan med avslagna transpondrar och ett passagerarplan som lyft från Kastrup flög på kollisionskurs.

Enligt radiotrafiken lyfte passagerarplanet, en Bombardier Aerospace CRJ 200 med plats för 50 passagerare, från Kastrups flygplats i Köpenhamn klockan 11.12. Klockan 11.18 gav den svenska flygledningen piloten tillstånd att stiga till 25 000 fot.

Tre minuter senare kom kontraorder: stoppa stigningen vid 22 000 fot.

Flygledningen meddelade att ett då oidentifierat flygplan befann sig på kollisionskurs med passagerarflygplanet.

Det framgår av en ljudfil på Liveatc.net, som är en tjänst som spelar in och sänder radiokommunikation från flygplatser runt om i världen.

Passerade bakom

Några minuter senare passerade passagerarflygplanet strax bakom det ryska signalspaningsflyget.

I lördags kommenterade försvarsminister Peter Hultqvist (S) incidenten (då var inte uppgiften att det rörde sig om ett SAS-plan känd utåt) och det faktum att det ryska signalspaningsplanet flugit med avslagna transpondrar.

– Det är anmärkningsvärt och mycket allvarligt, det är risk för att det inträffar olyckor som ytterst kan leda till dödsfall, sade försvarsministern. 

Den ryska generalen besvarade beskyllningarna med att Natos plan i närheten av Ryssland " alltid flyger med transpondern avstängd."

– Det betyder inte att att man i övervakningen av luftrummet inte skulle märka dem, sade Konashenkov till Tass.

Sveriges tidigare utrikesminister Carl Bildt föreslog på söndagen på Twitter att länderna kring Östersjön borde komma överens om om att använda transpondrar ovanför Östersjön.

Det är rätt av Finland och flera andra OSSE-länder att kräva bättre kontroll av gränsen mellan Ukraina och Ryssland. Det sker i stöd av överenskommelsen som parterna skrev på i Minsk i september. Men även utan en överenskommelse står kravet på stadig grund. Det är oacceptabelt att ett suveränt lands gränser kränks.
Man kan förstås vara pragmatisk och medge att Krim inte kommer att återbördas till Ukraina. Men östra Ukraina är inte detsamma som Krim. Sedan är det en annan sak att polariseringen mellan väst och Ryssland också har stärkts i området. En plausibel förklaring är att det har skett inte bara med Rysslands tysta stöd utan genom betydligt aktivare metoder.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, har ett värdigt arv att förvalta: Säkerhet och samarbete. De är grundpelare i en filosofi som fick ett brett stöd långt innan Sovjetunionen föll samman och innan Europas karta ritades om.
Demokrati verkar för närvarande inte vara ett särskilt bra marknadsföringskoncept. Men säkerhet och samarbete borde vara det.

Fast Ukraina för det mesta behandlas som ett problem på grund av utbredd korruption, svag samhällsstruktur och en katastrofal ekonomi är det inte bara Ukrainas nya regering och parlament som bör synas i sömmarna.
Sättet att hantera kriget i Ukraina är i allra högsta grad ett test för omvärlden, inklusive Ryssland. Rysslands handlande kan inte i det oändliga (bort)förklaras med att omvärlden struntat i Rysslands intressen eller med att Ryssland "bara" moderniserar sin armé.
Vid det här laget torde det stå klart för alla och envar att a) Ryssland måste beaktas och b) att den ryska armén inte bara är uppdaterad utan helt moderniserad, och det gäller både försvarskonceptet och själva utrustningen.
Ryssland behöver alltså inte fortsätta på sin krigiska linje i östra Ukraina för att budskapet ska gå hem. Det är dags att känna sig så stor att man inte jämnt och ständigt behöver spänna den militära muskeln för att imponera. Det finns plats för att visa genuint statsmannaskap.

President Vladimir Putin brukar göra sin entré inför tv-kamerorna genom dörrar som verkar vara tre gånger så höga som han. Som statsman ter han sig faktiskt inte särskilt stor. Å andra sidan finns det tillräckligt med luft ovanför hans huvud för att han kunde växa.
Någon meter till kunde han få bara genom att på sitt håll se till att gränsen mellan Ukraina och Ryssland inte läcker som ett såll. Ett sätt att hantera det är att släppa fram OSSE:s observatörer. Ryssland står ju självt inom OSSE.
Inte  utanför.

Finlands politiska ledning har i det stora hela hanterat Ukrainakrisen och balansgången mellan sina förpliktelser i egenskap av EU-medlem och sin ställning som Rysslands granne bra.
Visst finns det frågetecken som kring Fennovoima och isbrytarsamarbetet i detta läge. Av någon anledning vill man inte ens diskutera den säkerhetspolitiska aspekten, lika lite som man ville göra det när gasledningen Nord Stream drogs.
Mycket av dramatiken kunde undvikas om man sansat och öppet erkände att det finns en säkerhetspolitisk dimension också i ekonomiska beslut, även om man inte nödvändigtvis betraktar detta som ett hot.

Trots att Ukraina säkert kommer att finnas med i toppen på Finlands utrikespolitiska agenda ännu länge finns det plats också för annat.
Stora förhoppningar ställs på det militära samarbetet mellan Finland och Sverige. Den utredning som för närvarande bereds i bägge länderna blir färdig i slutet av januari och innehåller förhoppningsvis konkreta förslag till hur utvecklingen kunde gå vidare. Tidigare har man fattat beslut om att Finland deltar i den EU-beredskapsstyrka som leds av Sverige.
Finland vill också delta i ytterligare den av EU:s snabbinsatsstyrkor 2016 som leds av Storbritannien. Ett beslut finns ännu inte, men ambitionen är logisk med tanke på att Finland hör till de länder inom EU som vill utveckla den gemensamma europeiska försvarspolitiken.
Hur Ryssland skulle ställa sig till exempelvis ett statsfördrag mellan Finland och Sverige om ömsesidiga militära garantier har det inte sagt men troligt är att det inte skulle ses med blida ögon av Moskva så länge kriget i Ukraina pågår.

I Ryssland ökade vapenförsäljning med 20 procent förra året och främst är det ryssar själva som köper vapen. Året innan, 2012, ökade den ryska vapenförsäljningen med 35 procent.

Hos vapenföretag i USA och Kanada ser man en måttlig minskning fastslås i rapporten som släpps i dag och som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet tagit del av.

Störst försäljningsökning i Ryssland står företaget Tactical Missiles Corporation för. Vapenföretaget ökade sin försäljning med 118 procent förra året.

"Den anmärkningsvärda ökningen av ryska företags vapenförsäljning under både 2012 och 2013 beror till stor del på den ryska regeringens avbrutna investeringar i militära upphandlingar under 2000-talet", säger Sipri-forskaren Siemon Wezeman i ett pressmeddelande från den Stockholmsbaserade organisationen som publicerat statistik om vapenförsäljning årligen sedan 1990.

Ryssland har nu nio vapenföretag på topp-100-listan.

USA ligger fortfarande i topp på listan men försäljningen minskar alltså där något. Förklaringen är begränsningar i militärutgifterna och tillbakadragandet av trupper från Afghanistan och Irak vilket inneburit nedgång i vapenförsäljning.

Svenska Saab ligger på plats 31 på topp 100-listan.

Kina nämns inte i rapporten på grund av bristande underlag. 

Enligt Hannu Korhonen är det oroväckande att det i samma civilluftrum som kontrolleras av flygledningen rör sig hela flottor mörka flyg som man inte upptäcker.

De olika flygens egenskaper i mörker är även olika, vilket ytterligare ökar risken för olyckor.

– Det finns säkerligen flera olika typer av plan i rörelse, och deras iakttagelseförmåga kan skilja sig mycket ifrån varandra.

Korhonen känner inte till någon farosituation som inte skulle ha behandlats i offentligheten.

– Denna typ av situationer har alltid förekommit på Östersjön men nu har fallen ökat oroväckande, säger han. 

– Det här året klarar vi oss, men det beror till stor del på att det bara är ett par veckor kvar av det här året och på att budgeten inte var så stram att det skulle ha stupat på den, sade Haglund i riksdagen på tisdagen.

I praktiken har fler timmar använts till operativ verksamhet i stället för flyglektioner.

– I båda går det åt bränsle och flygtimmar, så det här har sist och slutligen inte varit så mycket dyrare än man räknat med.

Enligt Haglund är det ännu svårt att säga något om situationen nästa år eftersom mycket beror på behovet av identifieringsflygningar, alltså i praktiken på den ryska aktiviteten i Finlands närområden.

– Om det fortsätter så här varje vecka hela nästa år så ser situationen förstås annorlunda ut, sade Haglund.

Kasekamp, som också är professor vid universitetet i Tartu, anser att ester förstår bättre än finländarna hur allvarlig frågan är. Han säger att esterna är mycket förvånade över Fennovoimas och ryska Rosatoms gemensamma kärnkraftsprojekt.

Finlands utrikesministerium har upprepade gånger meddelat att det inte ser någon anledning att kalla till sig Rysslands ambassadör för att få en förklaring till de ryska flygningarna.

Lännen Media ägs av Aamulehti, Turun Sanomat, Kaleva, Ilkka, Pohjalainen, Keskipohjanmaa, Satakunna Kansa, Lapin Kansa, Kainuun Sanomat, Pohjolan Sanomat, Hämeen Sanomat och Forssan Lehti. 

Enligt tidningen hade fram till torsdagen 317 reservister sökt till kompletterande tjänstgöring. Medeltalet under tidigare år har varit 160 personer.

Traditionellt har en ökning av repetitionsövningarna lett till fler sökande. Försvarsmakten ökar repetitionsövningarna märkbart nästa år.

– Vanligtvis går det till så att om kallelsen till repetitionsövning inte passar in i ens livssituation eller tankvärld så försöker man först bli befriad med intyg av arbetsgivaren. Om det inte lyckas så kan det hända att man söker till kompletterande tjänstgöring, säger Civiltjänstcentralens chef Mikko Reijonen till tidningen.

De som gjort värnplikten kan söka till kompletterande tjänstgöring om de vill vägra vara kvar i reserven. Efter fem dagars kompletterande tjänstgöring övergår de till att vara civiltjänstpliktiga. 

Finlands toppolitiker och soldater skulle kunna ha gemensamma övningar med tanke på krig. Det säger Försvarsmaktens operationschef Mika Peltonen till Helsingin Sanomat.

Peltonen säger att kriget i Ukraina är ett exempel på att krigen utvecklas snabbare och mer överraskande än förr i tiden.

– Vår politiska ledning tränar inte tillsammans med våra soldater på att fatta militära beslut. Vi har ingen sådan tradition, säger Peltonen. 

Förutom Nato och USA berörs alla Östersjäländerna på ett eller annat sätt av Natoländerna Estlands, Lettlands och Litauens försvarsarrangemang. Experter som FNB talat med säger att det skulle vara mycket svårt för Finland och Sverige att hålla sig utanför en konflikt mellan Nato och Ryssland. den strategiska betydelsen av luftrummen och havsområdena nära de baltiska länderna skulle nästan oundvikligen dra in Finland och Sverige i konflikten.

Finland och Sverige hör till Natos närmaste partnerskapsländer, men att de inte är medlemmar försvårar planeringen av Baltikums försvar ur Natos synvinkel.

– Jag skulle inte säga att det är något stort problem för Nato, men det gör saker och ting mer komplicerade, säger Magnus Nordenman vid forskningsinstitutet Atlantic Council i Washington.

Finland och Sverige har som EU-länder godkänt Lissabonfördraget, som förpliktar medlemsländerna att hjälpa ett annat medlemsland som utsätts för ett anfall. Finlands nuvarande lagstiftning möjliggör dock inte för närvarande militär hjälp till andra länder.

– Frågan är om Finland – med de EU-åtaganden som redan gjorts – kan förbli neutralt om situationen tillspetsas i Baltikum, säger programchef Mika Aaltola vid Utrikespolitiska institutet.

Brittiska kvinnor kan få stridande roller inom armén från 2016. I och med det anammar landet linjen i andra västländer, som USA, Australien, Kanada och Sverige.

Hittills har brittiskor tillåtits ha andra uppgifter i frontlinjen, men inte delta i strid med fienden. Försvarsminister Michael Fallon vill nu ändra på detta.

– Kvinnor kan strida precis lika effektivt som män. Det finns en del kvar att göra, men jag tror att urvalet till armén från och med nu ska göras utifrån lämplighet, inte på grundval av kön, säger Fallon till BBC.

Han poängterar att brittiska kvinnor redan i dag tjänstgör som stridspiloter och hänvisar till polisen och räddningstjänsten där kvinnor har operativa roller.

En utredning kommer att arbeta vidare innan formellt beslut fattas.

En del högre brittiska militärer och krigsveteraner har motsatt sig förändringen med motiveringen att kvinnor saknar "instinkt att döda", skriver The Guardian. Frågor har också väckts över om kvinnor klarar fysiskt tunga uppgifter i akuta situationer.

Försvarsstabens chef Nicholas Houghton, som leder utredningen, välkomnar förändringen. Det är dock viktigt att man inte kompromissar med just den kapaciteten, anser han.

I dokumentet lyfts Natos upprustning och det att militäralliansen närmar sig den ryska gränsen fram som ett av de allvarligaste hoten mot den ryska säkerheten. Haglund säger att doktrinen inte förändrar något för Finlands del; det har i ett års tid varit klart att Ryssland blivit aggressivare i sin politik.

Haglund påminner om att Natos aktioner beror på Rysslands agerande i Ukraina.

– Det här börjar påminna om kalla kriget. Ett steg leder till nästa, och det har pågått en tid nu.

Haglund säger att Finland borde ha vaknat redan i samband med Georgienkriget 2008.

– Det sopades nog lite under mattan, säger han.

När främmande länders flygplan kränker finländskt luftrum speglar det mänskligt sett samma harm och revirkick som i det lilla upprört människor på tusende sommarstugor: grannens vägrätt, spång och servitut för att ta sig ut i den stora världen.

Luftrumskränkningarna över Finska Viken och Östersjön sker i ett smalt spelutrymme av internationellt luftrum, som på sitt smalaste ställe är bara tolv kilometer brett. Med normala flyghastigheter går det att göra ett misstag, eller en övermodig manöver, på bara några tiotal sekunder.

Den moderna flygsäkerheten har skämt bort den civila flygtrafiken.

De allra flesta flygplan är utrustade med transpondrar som avger omfattande data om planet, i första hand till flygledare och andra plan, men också ända ut på sociala medier.

Flygplan har också antikollisionssystem, som koordinerat ger besättningarna på mötande plan stig- och respektive dykorder för att öka avstånden mellan dem.

Att då militär materiel susar genom luften utan detta blir då skrämmande. Det sker dessutom mitt i den rätt så omfattande flygtrafiken till och från Finland och genom tvärgående civil trafik mellan Nordamerika, Norden och Ryssland.

Professionella flygledare ser det mindre dramatiskt. Flygplan som rör sig "med släckta lyktor" på stadig höjd och kurs är bara ett av många tajta scenarier som uppstår i en flygledares jobb.

I deras vardag tar flygplan ibland inte i tid kontakt med rätt flygledning; hobbyflygare förirrar sig upp i högtrafikerat luftrum; flygledare som allt oftare inte flyger själva beställer ibland manövrer som tungt lastade trafikplan inte kan leverera.

Luftrumskränkningarna blir snarare därför just så allvarliga som man politiskt vill göra dem.

Att en finländsk Hornet dundrar ut med överljudsbangar som hörs över stora delar av södra Finland är viktigt för att visa både andra och vårt eget folk att vi har ett försvar som är vaket.

Det ger också vår statsledning ett utrymme att efteråt navigera i det politiska luftrummet med just sådana markeringar som politiskt är kloka; hittills har de haft en god acceptans bland finländarna.

Den relativt billiga ADS-B-transponderteknologin går att följa på hobby- och varmansprogram av typ Flightradar24. Det har också möjliggjort ett slags propagandakrigföring på sociala medier.

Man behöver inte bara flyga med släckta lyktor. Man kan också flyga med alla elektroniska lanternor påslagna.

När president Putin nyligen besökte Karelen följde hans flygande kommunikationscentral med, det ena av federationens två topputrustade Tupolev 204-plan. Då cirklade det över Ladoga i flera timmar – med alla transpondrar i världen påslagna – till fröjd för flygnördar och sociala medier, som ett hot för andra.

Den som vill flyga ut en konvoj av militärplan genom över Finska Viken kan alltså välja att göra det med släckta lyktor, avslagen transponder och radiotystnad.

Det andra alternativet är att göra det öppet, förkunna det över alla skannbara radiofrekvenser, ha transponderflaggspelet i topp och få sin konvoj delad över sociala medier i så gott som realtid. I det rådande, spända läget skulle också det uppfattas som en styrkeuppvisning och en provokation.

I sitt nyårstal påminde Sauli Niinistö om att Ryssland är och förblir vårt grannland och att man bibehåller en tät dialog.

– Ryssland vet mycket väl att Finland är och förblir en del av väst, sade Niinistö.

Händelserna i Ukraina innebär enligt Niinistö att krig inte längre bara är nyheter från fjärran land, nu är det verklighet i Europa.

Finland har fördömt Rysslands annektering av Krim och Rysslands handlade i Ukraina både tillsammans med EU och i egna direkta kontakter med Ryssland.

– En sådan verksamhet för endast med sig fara och spänningar överallt. Även om makt en gång i tiden varit lika med vapenmakt, skapar vapenmakt i dag endast kaos.

Vill se satsning på försvaret

Finland har enligt Niinistö som ett av få europeiska länder även efter kalla kriget sett en militär konflikt som en möjlig hotbild och bevarat den försvarsförmåga som detta kräver. Nu ligger utmaningen i att säkerställa ett trovärdigt försvar som samtidigt motsvarar det förändrade läget och även överraskande hotbilder.

– Det är inte möjligt utan betydande extra satsningar, sade han.

Han ser EU-medlemskapet som en viktig säkerhetslösning för Finland, även om det kanske inte duger som försvarslösning.

– Det är omöjligt att tänka sig att unionen stillatigande skulle åse kränkningar mot ett medlemsland och mot unionens territorium.

Niinistö sade att försvarssamarbetet med Sverige utvecklas tillsammans, steg för steg. Enligt honom väntar man sig nya konkreta projekt under det kommande året. Finland har också fört sitt Natopartnerskap till en ny nivå och fortsätter med detta arbete.

– Det säger sig självt att det alltid är möjligt att ansöka om medlemskap, om vi så önskar.

I talet uppmuntrade Niinistö också beslutsfattarna att skrida till åtgärder för att förbättra priskonkurrenskraften och statsfinanserna. Han tog också upp klimatförändringen och det kommande klimatmötet i Paris.

Som ett föredöme och en levnadsexpert nämnde Niinistö den 101-åriga krigsveteranen Hannes Hynönen, som charmade Finlands folk på självständighetsbalen.

– Jag vill önska er alla ett gott nytt år och Guds välsignelse, avslutade Niinistö talet.

I och med försvarsreformen minskade antalet garnisoner, och därför ökar antalet värnpliktiga i de truppförband som finns kvar. Det totala antalet värnpliktiga har inte förändrats mycket jämfört med tidigare år.

Försvarsmakten har i dag åtta truppförband inom Armén, tre inom Flygvapnet och två inom Marinen. Största delen av beväringarna gör sin värnplikt i Armén.

Enligt HS vägrar en femtedel av personalen vid Försvarsmaktens helikopteravdelning att delta i krishanteringsuppdrag. Bland dem finns till exempel mekaniker som inte kan ersättas av andra

Enligt HS:s uppgifter finns bland annat gräl om ekonomisk ersättning vid krishanteringsuppdrag bakom det uppkomna läget.

Finland har lovat att vid behov ställa fyra helikoptrar till EU:s nordiska stridsavdelnings förfogande. Helikoptrarna skulle evakuera sårade.