– Jag förstår att man i en pamflett uttrycker sig på ett sätt som väcker till läsning och det är färgstarka formuleringar StefanForss använder om oss. Men jag protesterar mot hans ställningstaganden som är ensidiga och felaktiga, säger Centerns partisekreterare TimoLaaninen då HBL ber honom läsa Stefan Forss text där Centern kritiseras för att vara för Rysslandsvänligt.

Strax före jul gick statsminister AlexanderStubb (Saml.) till hårt angrepp mot Centern. Enligt honom försöker i synnerhet PaavoVäyrynen, SeppoKääriäinen och PaulaLehtomäki lösgöra Finland från EU:s sanktionspolitik mot Ryssland. Stubb såg centerpolitikernas agerande som ett sätt att föra in Finland i en gråzon lik den som Finland befann sig i under kalla kriget. Stubb sade att han ogillar att det i Finland finns kretsar som förhåller sig till Rysslands åtgärder på samma sätt som under Sovjetunionens tid.

Lehtomäki och Kääriäinen tillbakavisade anklagelserna och Centerordföranden Juha Sipilä förklarade att partiet är på samma linje som president Sauli Niinistö och utrikesminister Erkki Tuomioja.

EU-parlamentarikern Paavo Väyrynen som redan i höstas deklarerade att han ställer upp i riksdagsvalet, men tar emot sin plats i riksdagen endast om han får bli nästa utrikesminister, föreslog i sin blogg vid årsskiftet att Krim kunde bli en autonom del av Ryssland.

– Det enda vi sagt klart ut är att Finland i nuvarande situation också måste ha kontakt med Ryssland. Vi är inte speciellt Rysslandsvänliga, men vi är heller inte Rysslandsfientliga, säger Timo Laaninen.

Galluparna tyder på att Centern är det mest sannolika statsministerpartiet efter riksdagsvalet. Hur borde Finlands relation till Nato formuleras i regeringsprogrammet?

– Jag tycker man väl kunde använda samma formulering som 2007 då Centern senast var med och skrev texten. Där står att Finland är alliansfritt men har möjlighet att ansöka om Natomedlemskap, säger Laa-ninen och tillägger då han sagt det:

– Få se om jag får en utskällning på grund av den formuleringen.

Om flygövningen under amerikansk ledning i Estland handlar om en teknisk övning – försvaret har uppgett – om Finlands linje inte har ändrats och om det inte råder oenighet mellan de inblandade – som Niinistö sade i Bryssel i går – kan man undra varför Finland skulle tacka nej till att medverka efter att den formella skriftliga inbjudan har presenterats. Eller varför saken över huvud taget är aktuell.
De ihärdiga försöken att tona ner dramatiken kring frågan har fortsatt och kommer antagligen att fortsätta ända tills ett beslut i saken har fattas. Och resulterar i fler frågor än svar.

Vid det här laget har det gått så mycket troll i frågan att ingen förklaring helt kan undanröja alla tvivel om att uppfattningarna om ett deltagande går isär. Dragkampen – för visst handlar det om en dragkamp, även om man inte kan tala om en strid på kniven – om under vilka förutsättningar Finland kan och vill delta i flygövningar ledda av USA är ett faktum.
Och även om beslutsrätten inte överförts från Helsingfors till Moskva är det ett faktum att det internationella läget påverkar Finlands beslut. Här är kriget i Ukraina i nyckelställning, inte minst på grund av Rysslands roll i det hela.

Ryssland förnekar bestämt att ryska trupper skulle delta i striderna och kräver "bevis". Flera källor säger att ryska soldater tvingas att som "frivilliga" delta i striderna i östra Ukraina. Militära experter har redan länge varit säkra på att Ryssland stöder separatisterna med både militär expertis och militärt materiel.
Den förödande attacken mot en buss i går i östra Ukraina, som kostade minst tretton civila livet, grusade därför snabbt eventuella förhoppningar om att det eldupphör som tyske utrikesministern Steinmeier sade sig ha kommit överens om med sin ryske kollega Lavrov skulle hålla.
Det är inte alls sagt att en formell inbjudan till Finland och preciserade förslag löser allt.

– Jag anser att det vore bra att alla kvinnor som fyllt 19 år kontaktas och informeras om möjligheten att göra frivillig militärtjänstgöring. Jag tror att detta kunde öka kvinnornas intresse att göra den frivilliga militärtjänstgöringen, säger justitieminister Anna-Maja Henriksson.

Hon höll festtalet när Österbottens försvarsgille ordnade en fest i Vasa på söndagen. I sitt tal konstaterade Henriksson också att den senaste tidens utrikes- och säkerhetspolitiska utveckling visar att Finland även i fortsättningen bör ha ett trovärdigt försvar och att försvarsviljan bör hållas hög.

Kaliningrad-enklaven och området runt inre Finska viken är intressanta geopolitiska områden för den svenska signalspaningen, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet. Agrell, som intervjuades för Svenska Dagbladets artikel i fredags, tillägger att också områden längre in i Ryssland där de stora baserna för det strategiska bombflyget finns, är intressanta.
Det är på något sätt symptomatiskt att det är via Sverige och svensk cyberkunskap som man i Finland får en uppfattning om hur spänt det säkerhetspolitiska läget egentligen är.
Försvarsminister Carl Haglund (SFP) har sagt att Finland inte i oändlighet kan ty sig till information från en "vänligt sinnad nation" när det gäller hot från cyberrymden.
De flesta minns att informationen om att UM:s e-post utsatts för en cyberattack kom via ett annat lands underrättelsetjänst, förmodligen Försvarets radioanstalt (FRA) i Sverige.
FRA, vars uppgifter främst används av försvaret och regeringen, är nu på väg att öka spaningen runt Östersjön. Det handlar förstås om Ryssland, men inte enbart Ryssland. Också Nato spelar sedan en tid tillbaka en allt större roll i Sveriges men också Finlands närområde.
Den gemensamma nämnaren är kriget i Ukraina och osäkerheten när det gäller Rysslands agerande och mål. Eftersom Estland ligger vid den södra delen av Finska viken är det där Natoplanen flyger. För Ryssland återstår då bara den norra delen, det vill säga där Finland ligger. Det kan vara en del av förklaringen till varför Finlands luftrum kränkts oftare än förr, de ryska planen vill knappast av misstag hamna i av Nato övervakat luftrum.
Men det gör inte överträdelserna acceptabla och Finland gör rätt i att inte tumma på rätten till territoriell integritet.
En arbetsgrupp som haft som sin uppgift att utveckla hur man kunde utveckla lagstiftning som gäller säkerhetsmyndigheternas möjligheter att skaffa information överlät sitt betänkande till Haglund den 14 januari.
Det centrala är utlandsunderrättelse och telekommunikationsunderrättelse. Underrättelseverksamheten ska övervakas både juridiskt och parlamentariskt.
I kampen mot gränsöverskridande hot från cyberrymden är det viktigt att förtroendet bland folket bevaras. Tidigare erfarenheter från polisväsendet och hälsovården där obehöriga gått in i datasystem visar att det på den punkten finns en del att göra.
Det förtar inte behovet av bättre underrättelseverksamhet också i Finland.

Haglund fick redogöra för den omdiskuterade flygövningen i Ämari i Estland. Haglund sade att man för i år planerat sju gemensamma övningar med amerikanerna. Bland annat övar man lufttankning och olika stridsmoment.

– På så vis kan vi till fullo utnyttja och utveckla våra flygares kompetens.

När de amerikanska trupperna kommer på besök nära Finland och erbjuder en möjlighet att öva tillsammans är det all anledning att utreda om det vore värt att delta, sade ministern.

Inom ett par veckor klarnar vilka övningsmöjligheter som finns, sedan kollar man vad svenskarna tycker och sedan fattas beslutet.

– Det skulle naturligtvis vara bra om Sverige deltar.

Haglund säger att Finland absolut inte kommer att ta på sig ansvaret för att försvara Baltikum, och övningen handlar inte heller om luftövervakning.

– Vi har i åratal övat med

Tanken är att de amerikanska flygplanen ska använda Ämari sydväst om Estlands huvudstad Tallinn som bas under övningen. De finländska flygplan som eventuellt deltar i övningen landar nödvändigtvis inte alls i Ämari utan opererar från sina egna baser.

Flygvapnets planeringschef Jari Mikkonen säger till tidningen att man preliminärt har tänkt sig att övningen ska ske i Flygvapnets nuvarande flygövningsområden i Bottenhavet utanför Björneborg samt eventuellt i trakterna kring Kuopio och Jyväskylä. Övningar ska också ordnas i internationellt luftrum.

Däremot ska man inte flyga ovanför Finska viken eftersom där inte finns några övningsområden och luftrummet är trångt på grund av den livliga flygtrafiken.

Finland har inte fattat något beslut om att delta i övningen.

Läs Keskisuomalainens artikel här.

Niinistö är oroad över att den finska militära hjälpen skulle leda till att bägge sidor i tur och ordning förstärker sina trupper. 

– Om det framgår att separatiseterna inlett en attack på bred front i östra Ukraina blir det svårt att inte införa nya ekonomiska sanktioner mot Ryssland, säger han.

Det kan synas att Finland har en kluven inställning till vapenleveranser till Ukraina. Men det behöver inte vara motstridigt att president Sauli Niinistö säger nej till vapenhjälp, medan försvarsminister Carl Haglund säger ja till vapenförsäljning.

– Det finns ingen meningsskillnad mellan mig och presidenten i den här frågan, säger Haglund.

Försvarsministern avser inte att Finland ska sälja vapen ur försvarets förråd. Finländsk vapenexport är hårt reglerad och företag som vill exportera vapen till Ukraina granskas minutiöst. Utrikesministeriet avgör i varje enskilt fall om det finns utrikes- eller säkerhetspolitiska hinder för vapenexporten.

– Vapenleveranser hanteras med samma kriterier oberoende av vem betalar för dem eller om de är gåvor, säger för sin del utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP).

I själva verket har Ukraina under hela det senaste året funnits på EU-ländernas gröna lista över länder som det är tillåtet att sälja krigsmateriel till. Finland har också godkänt ett tiotal ansökningar om export av krigsmateriel till Ukraina det senaste året.

Enligt Haglund handlar det inte om export av vapen, men om nog om export av utrustning som klassas som krigsmateriel, till exempel skyddsutrustning.

Ukraina har vädjat till EU-länderna att skicka vapen och teknisk expertis för att man ska kunna slå tillbaka de ryska separatisternas attack.

EU står splittrat i frågan. Tyskland har ställt sig negativt till vapenhjälp, medan till exempel Estland understött tanken.

President Sauli Niinistö motiverar Finlands nej till vapenhjälp med att det kan leda till en ond spiral så att bägge sidor i tur och ordning förstärker sina trupper.

– Jag fruktar att Ukraina blir som ett schackbräde och att båda parter spelar ett slags brevschack. I stället för brevschack borde parterna träffas ansikte mot ansikte, sade Niinistö i dag enligt FNB.

Om situationen i Ukraina ytterligare tillspetsas utesluter Niinistö inte nya sanktioner mot Ryssland

– Om det visar sig att separatisterna startar ett anfall på bred front blir det svårt att låta bli nya ekonomiska sanktioner. Att utestänga Ryssland från betalningssystemet Swift skulle vara en tuff åtgärd.

På försvarsministeriet ser man ingen konflikt mellan Niinistös nej till vapenhjälp och en fortsatt försäljning.

– Vi har gett grönt ljus för försäljning av försvarsmateriel till Ukraina och ser ingen orsak att ändra på detta, skriver Carl Haglund i ett mejl.

Ukrainas president Petro Porosjenko har tidigare vädjat om vapen av Nato. Enligt honom bör Europa reagera på det stora antalet civila offer och den spända situationen i östra Ukraina.

– Vi behöver militär och teknisk hjälp för att kunna möta den ryska aggressionen, säger Porosjenko i en intervju för Die Welt.

Till Kiev och Moskva

Frankrikes president Francois Hollande och Tysklands förbundskansler Angela Merkel försöker nu medla i konflikten. I dag besöker de Kiev och träffar president Porosjenko och i morgon fortsätter duon till Moskva där president Vladimir Putin tar emot.

Också USA:s utrikesminister John Kerryär i dag i Kiev och diskuterade möjliga vapenleveranser. Rysslands utrikesministerium varnar för att relationerna mellan länderna kommer att försämras märkbart om USA sänder vapen till Ukraina.

Inför sin avfärd till Kiev påminner Francois Hollande att det råder krigstillstånd i östra Ukraina.

– Tunga vapen används och civila offer skördas dagligen. Vi kommer att föreslå en lösning på krisen som bygger på Ukrainas regionala suveränitet.

Sauli Niinistö är övertygad om att EU når enighet om vapenhjälpen.

– Nu yttrar länderna fortfarande bara sina preliminära åsikter, men EU har alltid hittat en gemensam linje. När det gäller Finlands insats så hjälper vi redan nu Ukraina ekonomisikt samtidigt som många frivilligorganisationer ger humanitär hjälp.

EU har gemensamma regler för vapenexport. Medlemsländerna bör följa samma kriterier och informera varandra om orsakerna till negativa beslut.

Kriterierna utgår från att mänskliga rättigheter och högaktning av humanitär rätt beaktas då vapen säljs. Om väpnade konflikter förekommer i området bör också det beaktas. Målet är att upprätthålla regional fred, trygghet och stabilitet.

Fotnot: Rubriken korrigerad kl 16.01 till "Finland kan tillåta vapenförsäljning till Ukraina". Tidigare rubrik "Finland kan sälja vapen till Ukraina"

– Inte kan vi heller lite på att de är funktionsdugliga i en krissituation. Skulle vi vid behov få service, stöd och reservdelar till planen?

Haglund säger i intervjun att han inte alls litar på Ryssland.

– Under det senaste 1,5 åren har Ryssland visat sig vara totalt opålitligt. Landet har allvarligt kränkt den europeiska säkerheten och ignorerat internationella avtal.

De nya jaktplanen dryftas i arbetsgrupp som enligt Haglund inte styrs politiskt. Hur som helst ser han det som osannolikt att arbetsgruppen skulle föreslå ett ryskt alternativ.

Statsminister Alexander Stubb sade att det efter att övningens detaljer specificerats klarnar om det eventuellt kommer att förekomma amerikanska flygplan på finska eller svenska flygfält. Övningen inleds i mitten av mars och äger rum i finskt, svenskt och internationellt luftrum.

Beslutet om övningen fattades av regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska utskott på fredagen. President Niinistö kommenterade den strax efteråt.

– En amerikansk flygavdelning kommer till Ämari för att garantera esterna att Natos artikel 5 fungerar. Det är syftet med manövern i Ämari.

I det här sammanhanget erbjöd USA Finland och Sverige möjligheten till en gemensam flygövning på Bottniska viken.

– De finska planen startar från flygplatser i Finland, sade Niinistö.

Statsminister Alexander Stubb bestrider att det skulle ha blivit en politisk kompromiss i ärendet, trots att finska plan inte kommer att starta från flygplatser i Estland.

Ordföranden för riksdagens utrikesutskott Timo Soini (Sannf) säger att det är bra att det inte uppstår en missuppfattning om att Finland skulle delta i att försvara Estlands luftrum.

Försvarsminister Carl Haglund (SFP) säger att beslutet var lätt att fatta i dag i regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska utskott.

– Vi måste hjälpa kurdarmén att stå emot IS. Ingen kan vara oberörd när man hör rapporter om hur IS bränner människor levande, korsfäster barn och våldtar kvinnor.

– Men det är inte meningen att finländska trupper ska delta i striderna. Vi bidrar med utbildare, sammanlagt blir det cirka 50 personer som åker till Kurdistan.

Övar med ester

Beslut fattades också i dag om att Finland, i likhet med Sverige, deltar i den omstridda amerikansk-estniska flygmanövern i mars. President Sauli Niinistö uppger att finländska plan utgår från finländska flygfält och att övningen sker i finländskt, svenskt eller internationellt luftrum, främst ovan Bottenviken.

Carl Haglund understryker att Finlands deltagande sker utifrån finländska behov.

– Amerikanarna har ett eget program för vad de gör i Estland. Vi är bara intresserade av den del av övningen som gagnar oss och utbildningen av våra piloter.

Har Finland på något sätt nobbat Estland som gör esterna sura?

– Nej, det tror jag inte. Sverige har gjort samma bedömning som vi. Svenskarna deltar bara i den del av övningen som gagnar Sverige.

Marginell export

När det gäller vapenexport till Ukraina berättar Carl Haglund att tillstånd bara beviljats för små försändelser av främst avståndsmätare och ballistiska skyddsplåtar. Vapen har inte sålts.

– När krisen i Ukraina eskalerade beslöt EU att medlemsländerna upphör med vapenexport till Ryssland. Däremot ansåg man att Ukraina måste ha en möjlighet att försvara sin suveränitet. Därför måste Ukraina också ha en möjlighet att köpa vapen.

– Om Ukraina köper vapen av företag i Finland, vilket är osannolikt, och licens beviljas av utrikesministeriet, är det ändå en mycket stor skillnad mot att Finland aktivt skulle donera vapen till Ukraina. Då skulle vi vara en aktiv part i konflikten och det är uteslutet, säger Haglund.

Marinen letar för tillfället efter rederiföretag och varv som kan ta sig an den miljardorder som väntar då sju av marinens krigsfartyg under det närmaste decenniet ska bytas ut mot nyare fartyg. Sen i höstas har marinen preliminärt varit i kontakt med företag som kan komma i fråga. Men ett av Finlands stora varv har blivit utan påhälsning från marinen. Arctech Shipyard på Ärtholmen i Helsingfors har inte blivit tillfrågat om man är intresserad av försvarets miljardbeställning.

– Vi har inte fört diskussioner med dem (Helsingforsvarvet) och kommer inte att göra det, säger marinens stabschef, flottiljamiral Juha Vauhkonen om satsningen Laivue 2020 (Flottilj 2020), som går ut på att ersätta finlands nuvarande örlogsflotta med modernare krigsfartyg.

Också tjänstemannakällor inom försvarsministeriet och ordföranden för riksdagens försvarsutskott, Jussi Niinistö (Sannf.) uppskattar att Helsingforvarvet knappast kan komma i fråga, på grund av varvets ägare, ryska statbolaget United Shipbuilding Corporation, USC. Arctech Shipyard övergick vid årsskiftet helt och hållet i rysk ägo efter att USC köpte STX Finlands andel av bolaget.

Lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling gör det möjligt att med hänvisning till landets säkerhet låta bli att följa den vanliga upphandlingslagstiftningen där inget företag får sidsteppas.

Marinens nya fartyg ska vara så kallade kombifartyg som ska kunna sänka u-båtar och fientliga krigsfarkoster och skjuta ner militära mål i luften. De nya örlogsfartygen ersätter marinens flaggskepp, minfartyget Pohjanmaa, två minfartyg av Hämeenmaa-klass och fyra robotbåtar av Rauma-klass.

Sanktionsdrabbat bolag

Arctech Shipyard i Helsingfors har redan tidigare drabbats av det förändrade säkerhetspolitiska läget. USC finns med på USA:s svarta lista i och med Ukrainakriget eftersom bolaget klassificeras som försvarsindustri. För ett halvt år sade Nordea upp varvet som klient på grund av sanktionerna. På varvet byggs för tillfället isbrytare för ryska statens räkning.

Eftersom Helsingforsvarvet med all sannolikhet inte kommer i fråga betyder det att varven på Finlands sydvästkust: Åbo, Nystad och Raumo är de mest sannolika. Det är också möjligt att bygga fartygen utomlands.

– Allt beror förstås på om den nya regeringen ger oss grönt ljus. Vår förhoppning är att fartygen kan börja byggas 2019, säger Vauhkonen.

Försvarets fartygsbeställning är något av en lottovinst för den ort som får uppdraget.

– Vi räknar med att fartygsbygget inklusive stridssystem, innebär 1 200 till 4 200 årsverken. Om man räknar med det underhåll som fartygen behöver under sin livscykel talar vi om till och med 13 000 årsverken, säger Vauhkonen.

"Säkerhetsrisk med ryskt varv mitt i stan"

En annan som har reagerat över Arctech Shipyards ägarstruktur är riksdagsledamoten Mika Raatikainen (Sannf).

I ett spörsmål till regeringen frågade han om försvarsministeriet konsulterades då försäljningen av Arctech Helsinki Shipyard planerades.

– Och om inte, varför gjordes det inte och finns det beredskap för den eventuella säkerhetsrisk som ett helt ryskägt varv i Helsingfors stadskärna kan innebära i en krissituation, skriver Raatikainen.

Näringsminister Jan Vapaavuori (Saml.) ser annorlunda på saken:

–När ägarunderlaget har koncentrerats till en engagerad ägare skapas stabilare förutsättningar för verksamheten, skriver Vapaavuori till Raatikainen.

Raatikainen nöjer sig inte med det svaret utan har nu ställt om sin fråga, men riktar den här gången spörsmålet direkt till försvarsministeriet: "Kan det stora varvet som ägs av ryska staten utgöra en säkerhetsrisk nu eller senare om säkerhetsläget försämras", frågar han.

– Vi vet alla vad som har hänt i Ukraina och Georgien. Ryska strategiska fastighetsaffärer kring finska farleder i Åbo skärgård har också fått uppmärksamhet den senaste tiden. Att i det här läget ha ett ryskt varv mitt i stan känns onekligen lite märkligt, säger Raatikainen.

Raatikainen drar paralleller till den kända sagan Pojken och vargen.

– Situationen i Finland just nu påminner lite om sagan. Vargen håller på och vaknar, men ingen bryr sig, säger Raatikainen.

Arctech Shipyard hyr tomterna på Ärtholmen av Helsingfors stad. Hyreskontrakten löper ut 2017–18 och 2025. Vid staden ser man inga risker med verksamheten - tvärtom:

– Ur vår synvinkel handlar det här om normal företagsverksamhet som hämtar jobb till staden. Varvet följer finska spelregler och har rätt att verka där, säger Juhani Tuuttila, chef för fastighetskontorets tomtavdelning.

HBL försökte nå Arctech Shipyards vd Esko Mustamäki och kommunikationsdirektör Ilona Haarlaa för en kommentar, men de var inte anträffbara.

Erkki Tuomioja kommenterade frågan på sin Facebooksida.

Samlingspartiet publicerade sitt valprogram på fredagen och då hade partiets ordförande, statsminister Alexander Stubb, sagt att det var ett misstag att stänga möjligheten att söka Natomedlemskap i regeringsprogrammet.

Samlingspartiet signalerar visserligen inte att ett medlemskap skulle sökas nu, men vil att ett medlemskap utreds under nästa valperiod.

– När statsministern – visserligen i egenskap av Samlingspartiets ordförande, säger att han driver Finland mot Nato vore det berättigat att också jag – visserligen som SDP-riksdagsledamot – säger att jag anser att tanken på Finlands och Sveriges medlemskap i Nato är något som inte skulle stärka vår säkerhet, utan som skulle minska stabiliteten och öka de militära spänningarna också vid vår gräns och i vårt närområde, skriver Erkki Tuomioja på Facebook.

– Jag förstår inte pratet om att en sådan allians skulle representera ett öppet och internationellt Finland. Nog skulle det alltid vara en rörelse, men det kan leda till en hård tvärbromsning, skriver han vidare.

Också SFP säger i sitt valprogram att partiet önskar en parlamentarisk utredning över för- och nackdelarna med ett Natomedlemskap.

Vad får man säga och inte säga om Ryssland? När den frågan debatteras i Studio HBL av Henrik Meinander, professor vid Helsingfors universitet, och forskaren och tillika partiledaren Ville Niinistö (Gröna) får särskilt statsminister Alexander Stubb (Saml) kritik för sina frispråkiga uttalanden i utrikespolitiska frågor.

– En sak är vad partierna säger om utrikespolitiken inför ett riksdagsval men när de sitter i regeringen och ansvarar för Finlands säkerhet kan de inte föra valkampanj. Det är oansvarigt, säger Meinander.

Han ser tecken på att partierna nu, precis som många gånger förr i vår historia, använder utrikespolitiken i inrikespolitiska syften.

– Det är inte bra. Regeringen borde överlag ha en enhetlig linje och välja hur man formulerar sig. Det bästa vore om en person uttalar regeringens linje. I många fall är det nu turvis försvarsministern, statsministern, utrikesministern och slutligen presidenten som uttalar sig. De är olika personligheter och uttrycker sig på olika sätt. Det skapar oreda och oklarhet, säger Meinander.

Ville Niinistö håller inte med om att bara en person kan uttala sig om Finlands utrikespolitiska linje. Men linjen måste vara enhällig och tydlig. Han berättar hur presidenten i augusti kallade regeringspartierna till sig och hur de, inte alldeles lätt men ändock, lyckades nå enighet i synen på de stora frågorna.

– Men bara några månader senare tog statsminister Stubb ändå upp Natofrågan på nytt.
Niinistö klassar Stubbs agerande som "det grövsta" vad gäller avvikelser från gemensamma överenskommelser.
– Som statsminister kan man inte ha två linjer, en som statsminister och en som partiledare, säger Niinistö.

Däremot ser han inget illa i försvarsminister Carl Haglunds (SFP) uttalanden om att Ryssland är opålitligt.

– När en försvarsminister uttalar sig så, nästan aggressivt, kan jag förstå att man reagerar. Men jag tycker att det han sa är helt rätt. Vår politiska kultur har förhoppningsvis blivit så pass mycket öppnare att också statsledningen kan tala öppet om sådant som medborgarna funderar på.

Niinstö fick själv utstå kritik i höstas efter att han klassat Finlands agerande som en modern form av finlandisering vad gäller debatten om rysk kärnkraft i Fennovoimas planerade kraftverk i Pyhäjoki. Och han har inte reviderat den uppfattningen.

– Man kan inte ljuga bara för att man är rädd för att Ryssland ska reagera, säger han.
 

Fönsterbågar murknar och somliga fönster är sönder, rappningen från ytterväggen trillar på trottoaren och blottar en skör tegelvägg. Fuktskadorna på fasaden skriker på hjälp och regnvatten har också letat sig in och orsakat skador i golv och mellanväggar. Det kulturmärkta bilkompaniet är i sorgligt skick.

– Än är byggnaden inte en rivningskåk som inte skulle gå att rädda. Men onekligen börjar det vara läge att åtgärda kasernen, säger intendent Jaakko Holma på museiverket. Holma är i gång med att skriva ett utlåtande om de nya planerna för Edesvikens bilkompani i hörnet av Mechelingatan och Norra Hesperiagatan.

Kasernbyggnaderna är skyddade i detaljplanen och Holmas uppgift är att se till att de unika särdragen inte blir förstörda i samband med ombyggnadsarbetet. Utlåtandet behövs för att den nya ägaren ska kunna anhålla om bygglov, och därmed få klartecken för arbetet med att förvandla kasernen för boende. 

– Museiverket kommer inte att motsätta sig ombyggnadsarbetena men det finns inte heller en chans att man bara sparar ytterväggarna och river allt innanför. Som så ofta handlar det om kompromisser, tillägger Holma.

Bilkompaniets byggnader går i stilig funkis och tjänade försvaret i decennier tills man beslöt att flytta verksamheterna och avstå från fastigheten 2002. Uppdraget att sälja gick till statens fastighetsverk, Senatfastigheter som inte hade en lätt uppgift att göra sig av med en uttjänt och rymlig men unik kasern. För drygt två år sedan fick man napp och Åbokoncernen Auratum lade tillräckligt många miljoner euro i bordet för att köpet skulle bli godkänt.

Gammalt och nytt på samma tomt

I affären ingår att köparen, det vill säga Auratum ska rusta upp och renovera de befintliga militärbyggnaderna för en användning som respekterar husets arkitektur och kulturhistoria. Ett kanske större trumfkort i affären var att Senatfastigheter samtidigt sålde 7 000 kvadratmeter byggrätt till ett nytt bostadshus i samma kvarter.

Nybygget ska resa sig inne på gården väster om kasernen och bakom huslängan vid Merikantovägen. Det är ritat av arkitekten bakom konstmuseet Kiasma, Steven Holl som vann en arkitekttävling för projektet redan 2006. Några beslut om byggstart finns ännu inte.
– Först ska de befintliga byggnaderna renoveras för nya användare, säger vd för Auratum, Matti Äijälä.

Renoveringen kommer inte en dag för tidigt. Äijälä försäkrar emellertid att förfallet ska få ett relativt snabbt slut, och att ingen av byggnaderna är i så eländigt skick att den skulle vara rivningshotad.

– Jag kan inte ange någon tidtabell men vi väntar på klartecken för byggstart. Bland annat behövs bygglov och sedan har vi för avsikt att sätta i gång så fort som möjligt.

För välbärgade seniorer

Att sätta i gång betyder att man bygger om kasernhuset i hörnet av Mechelingatan och Norra Hesperiagatan för serviceboende som främst riktar sig till välbärgade seniorer. Driften av huset är inte kommunal utan privat, och Äijälä säger att han i det här skedet inte kan berätta av vem och hur serviceboendet sköts.

Den tidigare verkstaden renoveras till "vanliga" bostäder, antingen som ägarboende eller hyreslägenheter.

Bilkompaniets garage med ingång från Norra Hesperiagatan blir en större livsmedelsaffär, och enligt Äijälä finns det rum för restaurang i kvarteret och företagsamhet kring service i anslutning till seniorboendet.

Fastän säljaren Senatfastigheter och köparen Auratum, som enligt egen uppgift bara "utvecklar" fastigheten tills ett investeringsbolag tar över, skrev på köpebrevet i december 2013, står staten fortfarande som formell ägare. Det gällande dokumentet är ett förköp och det slutliga köpebrevet undertecknas när alla formaliteter kring bygglov är avklarade. I praktiken betyder det att ansvaret för byggnadens skick ligger i händerna på staten tills allt är klappat och klart och den sista betalningen är gjord.

Försäljningschef Esa Pentikänen på Senatfastigheter bekräftar att ansvaret är statens och försäkrar att man har tagit hand om byggnaderna, även om det yttre ger sken av något annat.

– Staten låter inte värdefulla byggnader förfalla, och alla nödvändiga åtgärder har vidtagits, säger han. 

• Edesvikens bilkompani byggdes i etapper mellan 1934 och 1939.

• Byggnaderna går i renodlad funkis och räknas som tidigt finländskt praktexemplar på stilen.

• Interiören är lika funktionalistisk, med gott ljusintag, långa breda korridorer och rymliga så kallade stugor där beväringar övernattat.

• Kuriosa är matsalens väggmålning, en världskarta från 1935. Finland är målad i en gyllene färg.

• Arkitekter är Martta Martikainen och Märtha Lilius–Tallroth.

Kommentar:

Skamfläcken i Bortre Tölö

Edesvikens kaserner rasar knappast samman den här veckan eller nästa, men alla vi skattebetalare och därmed ägare till den gemensamma förmögenheten i riket, det vill säga byggnader, broar och vägar som staten har byggt och betalat för, har rätt att kräva att staten förvaltar egendomen väl.

Först en eloge: Hatten av för att staten inte gör sig av med den ena obehövliga fastigheten efter den andra och säljer till första bästa köpare och till vrakpris. Hatten av också för principen om att se till att den nya ägaren respekterar slottet eller kojan som staten sålde. Kraven kan vara rigorösa och bidrar till att många objekt är svårsålda. Som marmorpalatset i Brunnsparken och Svidja slott i Sjundeå. Fast svårigheter att sälja gäller även tidigare ämbetshus i till exempel Alavo, Kannus, Juva och Mänttä, om än av helt olika orsaker.
Sedan kritik: Försvaret lämnade Edesviken redan 2002 och kasernerna har stått tomma sedan dess, med undantag för den tidigare verkstaden där Gardets musikkår hade sitt huvudkvarter till 2013. I maj 2006 skrev jag ett reportage på området och redan då var kasernerna i eländigt skick.

Fastän det vardagliga slitaget är borta tär väder och vind på yttervägar och av någon anledning tycks öde hus vara oemotståndliga för folk som inte kan låta bli att slå sönder fönster, tutta på brädstumpar eller på något sätt förstöra det som går att förstöra. 

Edesvikens bilkompani har skonats från den mest ödeläggande vandalismen, men det är en beklämmande byggnad som står i gathörnet. Det är förstås inte ägarens fel att det finns folk som inte kan låta bli att härja, men det bör också finnas en skyldighet att se till att stadsbilden inte blir så "roisig" som i Bortre Tölö. Vi lever i 2015, inte i åren efter krigsslutet. För bilkompaniets del finns i alla fall en framtid i sikte, men att komma så långt har tagit lång tid!

Försvarsminister Carl Haglund (SFP) ska diskutera de påstådda ryska påtryckningarna med sin svenske kollega. Haglund säger att han tillsammans med Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist ska diskutera påståendena om att Ryssland utövat påtryckningar mot Sverige om den planerade flygövningen med USA.

Haglund träffar sin kollega i Stockholm på tisdag.

Haglund säger till FNB att han inte vet om uppgifterna om påtryckningar stämmer. Men om det är så att Ryssland försökt påverka svenska politiker inför beslutet är situationen oroväckande, säger han.

Det var Expressen som skrev att Sverige gått med på ryska krav i fråga om flygövningen som Finland och Sverige deltar i tillsammans med USA.

"Rutinmässigt"

Ryssland har också varit i kontakt med Finland angående övningen. Rysslands ambassad var i kontakt med presidentens kansli, Utrikesministeriet och Försvarsministeriet för att få svar på frågor om flygövningen, men förfrågningarna gjordes först efter att Finland beslutat att delta i övningen.

Haglund och utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) säger att de ryska förfrågningarna inte är exceptionella på något vis.

Tuomioja säger till FNB att såvitt han vet kommer olika länders ambassader regelbundet med förfrågningar i olika angelägenheter. Tjänstemännen svarar på förfrågningarna med de uppgifter som är offentligt tillgängliga.

Haglund säger att han fick veta om det ryska intresset på måndagen.

– Jag fick i dag veta att någon av våra tjänstemän svarat på vissa förfrågningar. Men det är så rutinmässigt tjänstemannaarbete att det inte skickas några skilda rapporter om det till ministern.

Diskussioner med Sverige

Haglund säger att Finland skickar ut meddelanden om beslut som fattats och om hur man kan be om ytterligare information.

Finland gör dessutom liknande förfrågningar själv.

– Till exempel gör våra militärattachéer och ambassaderna i olika länder precis den här sortens arbete.

Haglund säger att Finland och Sverige diskuterade militärövningen innan någondera fattat ett officiellt beslut om att delta. Bland annat diskuterades frågan om vilka utgångspunkterna ska vara för att delta i en övning som USA arrangerar.

– Jag har diskuterat med min kollega och så vitt jag förstår har utrikesministern också diskuterat med sin kollega. Det är ganska naturligt då det handlar om en gemensam övning.

Haglund är inte helt säker på när Sverige officiellt bestämde sig för att delta. Finland fattade sitt beslut den 6 februari.

– När vi fattade vårt beslut visste vi nog att det finns tecken på att Sverige också tänker delta. Däremot visste vi inte att Sverige utsatts för yttre påtryckningar, såvida den här nyheten är korrekt.

Svenska UD: Vi svarade på frågor

Sveriges regering har inte ändrat några planer, eller påverkat Försvarsmakten, på grund av ryska frågor om en flygövning tillsammans med USA och Finland i vår, enligt svenska utrikesdepartementet.

Försvarsmakten i Sverige säger att det inte finns någon skyldighet att informera andra länder om övningar.

– Den ryske ambassadören ställde frågor om övningen och dem svarade jag på, säger UD:s kabinettssekreterare Annika Söder till TT om ett möte hon hade på UD i förra veckan med den ryske ambassadören i Sverige, Viktor Tatarintsev.

Hon kommenterar efter uppgifter i Expressen om vad som avhandlades vid mötet, som ambassadören bett om.

– Det påverkade inte regeringens eller Försvarsmaktens planering.

Säder säger att övningen redan var känd och att hennes svar grundade sig på information som UD fått från Försvarsmakten.

Vid mötet med Söder tog Tatarintsev upp övningen, enligt ett UD-pm. Söder sade att den var en i raden av liknande övningar och att vare sig svenskt eller finländskt flyg skulle landa på estländsk mark. Ambassadören sade att Ryssland inte kunde vara likgiltigt inför att miltärt alliansfria stater som Sverige och Finland övar med USA.

– Det är ingen dramatisk sak att en ambassadör frågar om en övning, säger Söder och tillägger att det inte skadar att svara på frågor.

Försvarsmaktens presschef Philip Simon säger att det inte finns någon skyldighet att informera andra länder om förestående övningar.

– Formellt finns inget som säger att man ska orientera alla runtomkring om att man ska öva, säger han till TT. 

Samtidigt som den europeiska säkerhetsordningen har kollapsat i och med kriget i Ukraina och Natodiskussionen stampar på ställe i Finland och Sverige kommer förra chefen för Försvarshögskolans strategiska institution, överste Pekka Holopainen och professor Stefan Forss med en ny öppning i försvars­debatten. Artikeln kommer att publiceras av US Army War College inom kort.

Holopainen och Forss ser det som osannolikt att de politiska beslutsfattarna i Sverige och Finland inom en överskådlig framtid skulle säga ja till att ansöka om medlemskap i Nato och anser att ländernas försvarsförmåga förtvinar om ingenting görs.

Modellen som de nu kastar fram går ut på att de nordiska länderna, inklusive Natoländerna Norge och Danmark, sinsemellan bildar ett försvarsförbund med uppbackning av USA.

– Från första början bestämde vi att skriva ett helt pragmatiskt papper där vi inte föreslår saker som direkt skulle torpederas av vår försvarsförvaltning, säger Forss om tillvägagångssättet.

"Nato inte tillräckligt för Norge"

Forskarna har intervjuat representanter för Finlands högsta militära ledning och konsulterat experter i Sverige, Norge, Danmark och Estland.

Varför skulle Natoländerna Danmark och Norge utöver medlemskapet i Nato, ytterligare vilja ingå i en nordisk försvarsallians med Finland och Sverige?

– Norrmännen som i år satsar 5,3 miljarder euro på sitt försvar, det vill säga två gånger så mycket som Finland, fick en chock då försvarsexperterna insåg att landets försvarslösning inte längre håller. Insikten kom efter Rysslands senaste storövningar då det gick upp för dem att Ryssland från sin grundberedskap kan ladda upp med en 20 000 man stark och modernt beväpnad armé att sätta in i vilken riktning av landet som helst på mindre än två veckor. Det är betydligt snabbare än USA skulle hinna till undsättning och norrmännen fick kalla fötter. Norge behöver rimligtvis sina nordiska bröd­raländer för att öka uthålligheten, säger Forss.

Några konkreta förslag på hur det militära samarbetet mellan de nordiska länderna borde se ut innehåller artikeln inte, utan den ska snarast ses som en diskussionsöppning.

– Om vi bara rullar tummarna och väntar på Natomedlemskapets välsignelse bäddar vi för våra motståndare, säger Forss.

Stor reserv Finlands trumfkort

Holopainen och Forss anser att det förändrade säkerhetspolitiska läget i Europa ger Finland vissa trumfkort på handen i förhandlingar med andra nordiska länder om försvarssamarbete. Förklaringen finns i att Finland i motsats till sina nordiska grannar har valt att hålla kvar sin värnpliktsarmé, fastän ned- bantad.

Svenska försvarsmaktens styrka är cirka 50 000 och reserverna obetydliga, medan Norge efter mobilisering har en numerär på 83 000. Finska försvarsmaktens krigstida styrka är 230 000.

– Med facit på handen visar det här att Finland har haft rätt försvarskoncept. Finland har en uthållig och mobiliserbar, men ännu alltför otillräckligt utrustad armé som även de andra nordiska länderna skulle ha nytta av, men bara om de förbinder sig till ett gemensamt försvar, säger Forss som också har en specifik hälsning till Natoländerna Norge och Danmark:

– Norge och Danmark bör kunna bättre än att enbart uppmana oss att ansluta oss till Nato. Det sker inte förrän statsledningen byter kurs. Ett försvarsförbund med Sverige är otänkbart eftersom Sverige motsätter sig det kategoriskt.

Holopainen och Forss säger att den amerikanska uppbackning som de för fram inte betyder att finska soldater ska skickas ut i konflikter på andra håll i världen mot landets egenintresse. Men de utesluter inte att delar av den finska reserven, om den ger sitt medgivande, kunde användas i utdragna konflikter i Arktis.

Så vilken skulle då USA:s roll vara i det samarbete ni föreslår?

– En garanti om att amerikanerna levererar den krigsmateriel som behövs. Erfarenheterna visar att deras system fungerar, säger Holopainen och nämner som exempel Israels vapenfördrag med USA.

Områden där forskarna också förespråkar samarbete med USA kunde vara logistik och operativ spaning. Andra länder som i dag har alliansfördrag med USA är till exempel Australien, Sydkorea och Japan som i hög grad förlitar sig på amerikansk krigsmateriel.

USA:s motiv för att backa upp de nordiska länderna går enligt artikelförfattarna ut på att USA behöver bundsförvanter i Norden för att säkra sina geopolitiska, militärpolitiska och ekonomiska intressen i Norden, Östersjöområdet och Arktis.

Artikeln hade i ett tidigare skede felaktigt bilder på jaktplan av typ F-16 som uppgavs vara Hornet-plan. Felet har korrigerats på tisdag morgon, vi beklagar det skedda. 

Eftersom hybridkrigföring är annorlunda än traditionell krigföring krävs det ett starkt helhetssäkerhetstänkande där den samhälleliga beredskapen lyfts fram.

Enligt forskarna bör satsningarna på utvecklingen av kommunikation och cybersäkerhet höjas till helt andra nivåer än i dag.

Den strategiska kommunikationen borde också koncentreras till en myndighet. Forskarna framför sin analys i en publikation från Utrikespolitiska institutet i dag.

De konstaterar att hybridkrigföring tvingar myndigheterna att analysera hur motåtgärderna ska riktas – om till exempel cyberattacker lagts ut till hackergrupper som inte är del av någon stat, eller om en separatistgrupp börjar agera för att skapa politiskt stöd åt en yttre makt. 

STOCKHOLM

Det var i våras som Sveriges och Finlands försvarsministrar kom överens om att göra upp en handlingsplan för försvarssamarbete efter diskussioner som påbörjats redan tidigare. På tisdag i Stockholm presenterades slutrapporten som försvarsmakterna i de båda länderna har gjort upp.

Enligt den ska det skapas gemensamma förband både inom marinen och flygvapnet.

Inom marinen grundas en insatsstyrka kallad Swedish-Finnish Naval Task Group. Både fartyg och kustjägare ingår. Flygvapnet igen ska bland annat kunna genomföra luftoperationer och använda varandras baser.

Länderna bygger upp en gemensam markbrigad på 4 000–5 000 man. Meningen är att brigaden har finländsk ledning. Hur de andra gemensamma trupperna leds är inte beslutat.

Länderna ska också bland annat arbeta fram bättre tekniska förhållanden som möjliggör utbyte av sekretessbelagd information. Man ska också samarbeta kring materielinskaffningar, underhåll och utbildning.

– Vi skapar en förmåga att inom alla försvarsgrenar jobba tillsammans, operera tillsammans, säger försvarsminister CarlHaglund (SFP), som är initiativtagare till handlingsplanen, till HBL.

Han betonar att det inte handlar om ett försvarsförbund, men förmågan att verka tillsammans i fredstid ger en bas för samarbete också vid eventuell kris. Det kräver ändå ett skilt politiskt beslut.

Samarbetet binder på så sätt inte länderna och trupperna kan arbeta skilt i Sverige och Finland.

Också rapportförfattarna betonar att politiskt beslutsfattande avgör hur långt samarbetet ska gå. KariTakanen, kommendör för finska marinen, sade på tillställningen där rapporten presenterades att det finns möjligheter att "öka förmågan att reagerar och agera om så önskas."

"Inte riktat mot någon"
Sveriges socialdemokratiske försvarsminister PeterHultqvist säger att det utökade samarbetet handlar om ett stort steg att ta för två alliansfria länder.

Men också han vill betona att det inte handlar om en försvarsallians. Hur som helst har man enligt honom nått en punkt där det gäller att bredda analysen också "utöver enbart fredstida verksamhet".

– Det här är inte riktat mot någon annan, men en realistisk syn baserad på hur ser ut i omvärlden, säger Hultqvist.

På frågan om omvärlden kommer att reagera på djupare finskt-svenskt samarbete  – Ryssland har exempelvis visat ogillande för att länderna ska delta i en USA-ledd flygövning i Estland – betonar Haglund att det inte handlar om offensiva åtgärder.

Rapporten går nu vidare till politisk behandling och enligt Haglund har den brett politiskt stöd både i Finland och Sverige.

Gör det här Finland och Sverige mer Natodugliga?

– Nej, varken mer eller mindre. Vi är redan tekniskt sett kompatibla. Nato handlar bara om politiska val, det finns inga tekniska hinder.

Gråzonen mellan fred eller konflikt har blivit större. Ger förslagen möjlighet att agera på ett breda plan inom den zonen?

– Vad som är en kris eller inte eller en konflikt har blivit dimmigare, det visar inte minst Ukraina, och det är klart att det är en utmaning. Det ska EU:s försvarsministrar diskutera på sitt möte som jag åker direkt till härifrån.

Då utredningarna inleddes talade du om ett dejtingskede mellan länderna. Vad kallar du det det skede som nu presenterats?

Carl Haglund funderar ett tag och fastnar för samboskap.

Höjer kvaliteten
Sverige och Finland har tillsammans 14 miljoner invånare och försvarsbudgetar i samma storleksklass: 1,1 procent av bnp för Sverige och 1,2 procent för Finland.

Försvarsmaktens representanter som presenterade rapporten, flygvapenchef MicaelBydén och Kari Takanen, påpekar båda att det inte i första hand handlar om att spara pengar.

– Men bedömningen vi gör är att vi med fördjupat samarbete har stora möjligheter att förbättra kvaliteten med relativt små medel och på längre sikt spara pengar, säger Bydén.

Marinens operationschef kommodor OlaviJantunen säger till tidningen att det finns materialutmattning i fartygens skrov och man vet inte hur de har uppstått.

Fartygen byggdes på varvet i Raumo i början av 1990-talet. Totalt finns det fyra fartyg av denna klass, alla är stationerade i Pansio i Åbo.

Robotbåtarna renoverades grundligt för 70 miljoner euro för ett par år sedan. Jantunen säger att man då inte upptäckte utmattningsbrott i metallen.

Försvarsmaktens logistikanstalt utreder orsaken till problemen. Marinen räknar med att få en mellanrapport i mars-april.

Enligt Turun Sanomat flyttas fartyg av Haminaklass från Obbnäs till Pansio för att fylla fartygsunderskottet, men Jantunen bekräftar inte detta. Han säger att Marinen har tillräckligt med slagkraft också utan Raumafartygen.