I julhelgen sade president Sauli Niinistö i en Hbl-intervju att vi inte vill ha något "säkerhetsvakuum" i Sverige, när han fick frågan varför den svenska försvarsförmågan är så viktig för Finland.

Men får man tro Anders Björck, tidigare svensk försvarsminister, befinner sig Sverige redan i ett säkerhetspolitiskt vakuum.

- Allt beror ju på vad man jämför med, men jämför man med det försvar vi hade, säg för tjugo år sedan, så är det helt klart ett vakuum, säger Anders Björck till Hbl.

Han är starkt kritisk till att det svenska försvaret har bantats så kraftigt.

- Vakuum är ju ett tomrum och det finns alltid en risk att det fylls av någonting. Det är vakuumets natur. Vi är nu i ett läge där vi inte kan utesluta att positioner flyttas fram, inte bara från rysk sida, utan även naturligtvis från Natos sida. De är inte heller intresserade av ett vakuum.

- Vi har sett en del incidenter från rysk sida som mycket väl kan handla om att testa den svenska försvarsförmågan. Och det har ju dessvärre visat sig att vi inte har kunnat slå tillbaka tillräckligt snabbt.

En av dessa incidenter skedde senaste påsk då ryska bombflyg ostört fick öva mot mål i Sverige utan att svenska försvaret skickade upp egna Jas-plan.

Anders Björck säger att han inte är emot reformer, men tycker att det har gått för långt. Sverige är för tillfället mitt inne i en försvarsreform. Många truppförband har lagts ner och den allmänna värnplikten slopades 2010. I dag har Sverige en yrkesarmé, men har stora svårigheter att rekrytera folk.

Anders Björck nämner också försvarsanslagen. När han var försvarsminister på 1990-talet låg försvarsbudgeten på cirka 40 miljarder kronor. Summan är densamma i dag.

- Hade man låtit det följa indexutvecklingen så hade vi i dag legat på minst 60 miljarder. Det är alltså en halvering av de ekonomiska resurserna.

Är Nato lösningen?
- Objektivt sett vet vi ju naturligtvis inte det, men jag tillhör dem som tror att ett Natomedlemskap, naturligtvis i kombination med vissa reformer i Sverige och vissa resurstillskott, skulle kunna lösa de långsiktiga svenska försvarsfrågorna. Det är ingen som tror att Ryssland anfaller i morgon, men det är som jag sagt tidigare, ibland kan det otänkbara hända.

Vad säger du om statsminister Fredrik Reinfeldts sätt att sköta försvarsfrågorna, han är ju din partikamrat i Moderaterna?

- Jag är besviken och bekymrad. Jag är förvånad över att han inte drar andra slutsatser av det säkerhetspolitiska läget och den utveckling vi har.

Anders Björck avslutar med att kommentera en kolumn av den kände politiske kommentatorn K-G Bergström i Expressen, där Bergström skrev att det är en märklig trippel vi ser i synen på försvaret, nämligen högerpartiet Moderaterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

- Det är nog inte det sällskap som jag lärde mig var det allra bästa en gång i tiden när jag var försvarsminister, säger Björck.

SÄLEN – Jag kommer ihåg när vi hade nordiska försvarsministermöten, det var Elisabeth Rehn på den tiden, så fick de officiellt bara handla om nordisk FN-aktivitet. Det innebar att när vi hade möten så träffades vi till exempel i Elisabeth Rehns sovrum på hotellet, säger Björck och skrattar gott åt minnet.

– Vi fick in en kopp kaffe och diskuterade den säkerhetspolitiska situationen där. Det var ju naturligtvis ganska löjligt, inte i sak, att sitta på sängkanten hos Elisabeth Rehn med danska och norska kollegor.

Björck berättar att det inte ens fick antydas att de nordiska försvarsministrarna faktiskt diskuterade säkerhetspolitik, såsom utvecklingen i Ryssland och Nato.

För säkerhets skull understryker Björck för Hbl att han ju aldrig satt ensam på Elisabeth Rehns sängkant. 

Svenska folkpartiets ordförande, försvarsminister Carl Haglund besöker Västnyland onsdagen den 15 januari.  Han besöker bland annat Hangö gymnasium, Ekenäs gymnasium och Sisu Defence i Karis.

Nästan alla partiledare i Sverige deltar i årets upplaga av den stora försvars- och säkerhetspolitiska Rikskonferensen i Sälen. Orsaken är uppenbar, det är riksdagsval i höst.

Men även om försvarspolitiska utspel i Sälen ofta ger rubriker är det en annan femma om det ger några väljare. Försvarsfrågan är inget man traditionellt vinner val på i Sverige.

– För väljarna är den inte särskilt viktig, den rankas lågt i alla undersökningar, säger Ewa Stenberg, politisk kommentator på Dagens Nyheter, till Hbl.

Samtidigt pekar hon på ett par faktorer som ändå gör att försvarsfrågan är av viss vikt i valrörelsen. Partierna måste visa att de regeringsdugliga, att de kan hantera försvaret och att de kan sköta en nation. För det krävs enligt Stenberg bland annat att man måste ha ett fungerande rättsväsende och försvar och man måste kunna hantera rikets utrikesaffärer.

– Det är ju viktigt för regeringen att visa det, och där har de problem. De har problem med rättsväsendet och de börjar få ännu större problem i försvarspolitiken.

Hon hänvisar till en pinfärsk undersökning som visar att bara 26 procent av svenskarna har förtroende för försvarspolitiken, ett ras på nästan tio procentenheter på ett år.

– Det är illavarslande för regeringen, säger Stenberg.

Reinfeldt förlorare
Stenberg får medhåll av Mats Knutson, politisk kommentator på Sveriges TV. Han lyfter fram den massiva kritik som statsminister Fredrik Reinfeldt redan länge fått för nedbantningen av det svenska försvaret, en kritik som Reinfeldt inte tar åt sig av.

– Hans verklighetsbild stämmer inte med den bild som är gängse bland expertisen och den bild som dessutom uppenbart delas av väljarna, säger Knutson.

– Får du en alltför stor diskrepans mellan vad väljarna uppfattar som verklighet och det som torgförs av statsministern, ja då är det ett problem för statsministern.

Stenberg och Knutson är överens om att moderaterna och Reinfeldt är förlorare i försvarsdebatten. Saken blir inte bättre av att inte ens de fyra regerande Allianspartierna överens. I Sälen höll Reinfeldt ett tal där det mesta handlade om hur väl rustat försvaret är i dag, medan hans regeringsvänner i Folkpartiet och Kristdemokraterna höll tal med motsatt innehåll och krävde mer pengar till försvaret.

– Det är en tydlig splittring mellan regeringspartierna. Å andra sidan är splittringen ännu större mellan de rödgröna, säger Ewa Stenberg.

Till de rödgröna hör största oppositionspartiet Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven är betydligt mera försvarsvänlig än de övriga två rödgröna partierna.

Det är de tre partierna som enligt Stenberg och Knutson är vinnare i debatten tillsammans med Sverigedemokraterna och det är de partierna som tar väljare av Moderaterna.

Försvarsbeslut 2015

Framtiden för det svenska försvaret avgörs i den så kallade Försvarsberedningen, som i mars ska komma med riktlinjer för de kommande åren. Ett försvarsbeslut baserat på Försvarsberedningens slutsatser tas 2015.

Trots oenigheten i dag nu tror Ewa Stenberg att de flesta partier kan enas om en bred uppgörelse i Försvarsberedningen och att man där kommer överens om en liten anslagshöjning till försvaret. Och om partierna når enighet i Försvarsberedningen tror inte Mats Knutson att försvarsfrågan blir så särskilt viktig i höstens val.

Hbl berättade i går att ministrarna till exempel kunde samlas i dåvarande försvarsministern Elisabeth Rehns sovrum på hotellet för att utbyta åsikter om Nato eller utvecklingen i Ryssland.
Då kunde man knappast föreställa sig att Finlands president håller ett säkerhetspolitiskt anförande vid den ansedda konferensen Folk och försvar i Sälen. Och att presidenten och Sveriges statsminister dessutom ställer upp för kommentarer för pressen.
Den nordiska debatten är bredare och friare, men de försvars- och säkerhetspolitiska grundbultarna har inte rubbats: Norge, Danmark och Island hör till Nato, Finland och Sverige står utanför, men är välintegrerade i partnerskapssamarbetet.

I dagens läge finns det ingenting som tyder på att det här upplägget skulle förändras. Både Sauli Niinistö och Fredrik Reinfeldt underströk att Natomedlemskap inte är aktuellt. Men Svenska Dagbladet noterade att Niinistö "tydligare än tidigare" betonade att medlemskapet är en möjlighet ifall säkerhetsläget ändras.
I sak upprepade Niinistö ju den bekanta Natooptionen, som länge har varit en del av Finlands säkerhetspolitiska doktrin.

Men nu betonade han dessutom att Europas täta transatlantiska förbindelse är helt central för både Finland och Sverige. Han passade också på att tacka statsminister Fredrik Reinfeldt för värdskapet när president Barack Obama under besöket i Sverige träffade de övriga nordiska ledarna.
"Den transatlantiska förbindelsen" är en beskrivning av USA:s engagemang i och intresse för Europas försvar, där Nato är den viktigaste aktören. När Finlands president nu säger att de här relationerna är centrala för de alliansfria Finland och Sverige så kan det också ses som en kommentar till tyngdpunktsförskjutningen från Europa mot Asien i USA:s utrikes- och säkerhetspolitik.
Det är också en markering av att de båda länderna har reservationer mot ett alltmer europeiskt Nato.

Det nordiska försvarssamarbetet har byggts ut, men det begränsas av att länderna har olika förhållningssätt till Nato.
Niinistös slutsats av det är att Finland och Sverige borde förstärka sitt bilaterala samarbete, till exempel när det gäller försvarsanskaffningar och försvarsindustri.
Om den här utvecklingen tar fart sätts samarbetet på sitt största prov när Finlands i särklass dyraste investering blir aktuell, i mitten av 2020-talet. Då har Hornetplanen nått slutet av sin livscykel, och Saab som tillverkar JAS Gripen har förstås ett starkt intresse av att försöka binda upp Finland för det svenska planet.
Men om försvaret har andra preferenser krävs det nog ett rejält mått av politisk styrning för att nå därhän.

Inställningen till Nato förenar Finland och Sverige, men det finns centrala områden där länderna har valt olika modeller för sitt försvar. Den allmänna värnplikten är en sådan. Niinistö underströk att Finland inte kan ha ett trovärdigt försvar utan allmän värnplikt.
Samtidigt säger den svenska överbefälhavaren Sverker Göranson att hela Sverige nog ska försvaras, men hela ytan kan inte försvaras samtidigt. I en kris prioriteras Stockholmsområdet, resten av landet tryggas av den lokala hemvärnsorganisationen.
I ett finländskt perspektiv känns det nog trovärdigare om kärnan i det lokala försvaret utgörs av mobiliserade, militärutbildade reservisttrupper.

Varken Niinistö eller Reinfeldt gjorde alltså några nya markeringar när det gäller ländernas syn på ett Natomedlemskap. Men när Niinistö talar om fördjupat samarbete betyder det också att länderna är lyhörda för faktorer som påverkar den här synen.
Då gäller det också att nå en samsyn om vad som gör att inställningen till ett medlemskap förändras, och vilken tidsram man då utgår från.
 

Försvarsminister Carl Haglund, SFP hade gärna sett att vår inhemska lastbilstillverkare skulle ha funnits med in på slutrakan.
– Jag tycker absolut Sisu borde ha varit med.
– Det är alltid bra om inhemska företag finns med, vi köper gärna inhemskt om inhemska företag klarar sig i upphandlingar.
– Men det är som det är. Nu gäller det att se framåt, säger han.


Håller inte med

För egen del, eftersom Sisu inte längre finns med bland potentiella leverantörer, anser sig Haglund kunna acceptera en stående inbjudan att besöka lastbilsfabriken då han i dag gästar Västnyland.
Vid företaget uppfattar man i alla fall inte att loppet skulle vara kört.
Timo Korhonen, vd och ägare, håller inte med om att man skulle ha lämnat sig utanför.
Vice vd Jyri Ahonen utvecklar resonemanget: fram till dess att ett beslut om leverantör har fattats, är Sisu med och tävlar om beställningen.


Fyra återstår

Med i anbudstävlingen, som gäller en leverans på 170 tunga lastbilar för landsvägstrafik plus en option på maximalt 70 bilar till, är nu Iveco Finland, Scan-Auto, Veho som representerar Mercedes-Benz samt Volvo Finland.
Beslutet  om vilken tillverkare som får leverera lastbilarna väntas i februari.
Som grund för avgörandet tjänar det lägsta totalpriset för fordon som uppfyller kraven samt ett underhålls- och reparationsavtal på sex år, med option på ytterligare sex år.*


Omöjligt avbryta

I en promemoria uppgjord vid försvarsministeriets resurspolitiska avdelning, konstateras bland annat att Sisu har lämnat in en skrivelse där man hävdar att materielverkets anbudsbegäran var diskriminerande i den grad att det är motiverat att upphandlingsförfarandet avbryts.
Att processen skulle ha varit diskriminerande eller på annat sätt lagstridig, bestrids såväl av ministeriet som av huvudstaben och materielverket.
Till den bedömningen ansluter sig också utomstående, juridisk expertis.
Den helt entydiga slutsats som man vid ministeriets resurspolitiska avdelning dragit, är att det inte finns en lagenlig möjlighet att avbryta upphandlingen. Tvärtom finns det en tvingande, lagstadgad skyldighet att fortsätta upphandlingen med de fyra återstående anbudsgivarna.


Inget anbud

I promemorian konstateras att det – som anbud rubricerade – dokument som Sisu lämnade in i mitten av november, är bristfälligt och inte i överensstämmelse med anbudsbegäran.
I dokumentet saknas prisuppgifter, liksom uppgifter om i vilken mån de offererade fordonen svarar mot de uppställda kraven. Där framförs också påståendet om diskriminering.,
Enligt promemorian var dokumentet en skrivelse till anskaffningsenheten, inte ett anbud.
I enlighet med lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling bör den lämnas utanför anbudstävlingen.
Det handlar alltså inte, betonar man, om en situation där Sisu kunde ombes precisera ett anbud – eftersom något sådant inte existerar".


"Har dugt åt alla"

Varför har då Sisu upplevt sig bli diskriminerad i processen?
Det framgår inte glasklart i promemorian. Men där ges å andra sidan mera än en antydan:
"En möjlig begäran att inom en tidsfrist på 4 veckor – och redan under år 2013 – visa upp ett fordon som svarar mot anbudsbegäran (med Euro 6-motor o.s.v.) diskriminerar ingen och har dugt åt alla – kravet är det samma för samtliga anbudsgivare".  (VN:s översättning).
Överdirektör Jukka Juusti vid resurspolitiska avdelningen bekräftar.
Mera exakt – man har inte helt klart för sig vad Sisu stöder sitt påstående om diskriminering på, men har uppfattningen att det torde röra sig om kravet att vid eventuell anfordran på kort varsel visa upp ett "varuprov".

Omöjliga villkor

Jyri Ahonen förtydligar:
Företaget anser sig ha blivit diskriminerat på den grund att man, efter att ha godkänts som anbudsgivare ställdes inför krav som man saknade förutsättningar att uppfylla, och därför inte heller var i stånd att lämna in en offert som skulle ha svarat mot materielverkets anbudsbegäran.
Konkret handlade det just om att Sisu inte inom den angivna tidsramen hade möjlighet att visa upp fungerade fordon med Euro 6-motorer.
– Vi hade ingen sådan bil, konstaterar Ahonen, och gör klart att det inte är samma sak att presentera nya modeller som att förevisa en färdig bil.
I en passus i ministeriets promemoria, som får karaktären av en kommentar, noteras det anmärkningsvärda i att Sisu i maj i fjol i sin egen marknadsföring uppgav sig presentera modeller anpassade till den skärpta Euro 6-utsläppsnormen i oktober 2013, och börja leverera fordonen till kunder under det andra kvartalet av 2014.

VN kunde i morse att Sisu inte längre har en chans att få arméns stora beställning på grund av en bristfällig offert. 

Att de två militärt icke allierade länderna i Norden, Finland och Sverige, ökar samarbetet inom försvaret är en idé som åtminstone är värd att debatteras. Den gemensamma ambitionen uttryckte republikens president Sauli Niinistö och Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt under Folk och Försvars konferens i Sälen.
Än en gång betonades de synergieffekter som kan uppnås genom gemensamma anskaffningar och övningar mest. En politisk integration i form av ett statsfördrag nämndes inte. Men ändå.

För att ha tillgång till den andras militära förmåga behövs en bindande överenskommelse i form av ett statsfördrag.
Saken var på tapeten i fjol vid ungefär samma tidpunkt. Då uttalade sig bland annat försvarsminister Carl Haglund (SFP) i positiva ordalag om möjligheterna för Finland att vid behov ge militärt stöd till Sverige och tvärtom. Diskussionen föddes ur en debattartikel av Sveriges utrikesminister Carl Bildt och försvarsminister Karin Enström, lagom inför fjolårets Sälenkonferens.
Både presidenten och regeringen underströk att ömsesidiga militära garantier förutsätter ett statsfördrag och några planer åt det hållet hade man inte, hette det då.

Den obesvarade frågan är om ett blankt nej är på väg att bli ett tja eller hm. Sveriges regering står fast vid att landets försvarsreform är lyckad trots att det ideligen rapporteras om allvarliga brister. Det är val i Sverige i höst och försvarsförmågan kan få en framträdande plats i debatten.
För Finlands del borde frågan om vad ett statsfördrag med Sverige kunde innebära åtminstone utredas. Vad skulle detta betyda för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik? Kunde det lugna oroliga Natomotståndare med motiveringen att behovet av ett Natomedlemskap minskar?
Ett tidigare försök att göra gemensam sak inom försvaret gjordes redan på 1930-talet när Finland och Sverige ville rucka på de rigida demilitariseringsbestämmelserna om Åland.
Den gången rann det hela ut i sanden och Sverige drog sig ur, främst på grund av utrikespolitiska skäl. I dag är världen en annan, Finland och Sverige är medlemmar av EU och Sovjetunionen finns inte längre.

Ömsesidiga garantier mellan Finland och Sverige om rätten att utnyttja varandras militära förmågor skulle säkert formuleras på ett sätt som passar in i EU:s politik. Men ett Natomedlemskap ersätter det inte.
Det är sex år sedan UM:s utredning om hur ett Natomedlemskap kunde påverka Finland. Den gjordes alltså före ekonomins nedgång. Arktis var inte heller aktuellt. Debatten kring vad ett trovärdigt försvar innebär, kritiken som riktats mot stora nedskärningar inom försvaret, både i Sverige och här hemma samt presidentens och Reinfeldts visioner motiverar en uppdatering av utredningen från 2007 så fort som möjligt.

För några dagar sedan meddelades att försvarsminister Carl Haglund kommer till Västnyland på onsdag denna vecka. På programmet stod bland annat ett besök på Sisu Auto i Karis.
Det här kunde ha betytt att han skulle ta sig en titt på den lastbilsmodell som Sisu deltar med i offerttävlan om försvarsmaktens stora lastbilsbeställning. Det är nämligen just i dessa tider som de tävlande företagen ska visa upp vad de har att erbjuda.
Vid en närmare granskning visade det sig att besöket inte gällde detta. VN kunde i går berätta att Sisu inte överhuvudtaget är med i leken längre, även om bolaget nog anser sig vara.

Det anbud som Sisu lämnade in var bristfälligt och uppfattades inte överhuvudtaget som en offert på försvarsmaktens anskaffningsavdelning. Sisu meddelade i sitt anbud att man upplever att bolaget har diskriminerats, vilket resurspolitiska avdelningen vid Försvarsministeriet avfärdar i ett PM.
Det här är givetvis ett stort bakslag för vår region. En stor beställning för Sisu hade inneburit en tryggad sysselsättning vid fabriken och en efterlängtad positiv ekonomisk nyhet för västligaste Nyland. De negativa nyheterna har duggat tätt och slagit hårt mot trakten och ett brott på den här trenden skulle rent psykologiskt vara oerhört viktigt. Tyvärr får vi fortsätta vänta på trendbrottet.

Det är över ett år sedan försvarsmaktens lastbilsbeställning började diskuteras. Både riksdagsledamot Thomas Blomqvist (SFP) och Sisus ledning bad Försvarsministeriet utreda om staten kunde göra en så kallad direkt upphandling av lastbilar. I slutet av januari i fjol maade socialdemokraterna i Raseborg kommunen och regionens politiker att göra allt för att säkerställa att försvarets beställning hamnar i Karis.
Anskaffningen har sedan dess varit föremål för en hel del krumbukter, rykten och även en dos politiskt spel.
Riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta (SDP) lämnade in ett skriftligt spörsmål till regeringen med krav om att försvarsmakten bör rikta sin beställning till inhemska Sisu. På Försvarsministeriet svarade man att den nya lagstiftningen baserad på EU-direktiv förutsätter att en anbudstävlan genomförs, en direktbeställning är inte möjlig. Det här svaret accepterades inte på socialdemokratiskt håll.

Ett hopp för Sisu att ta hem affären väcktes i våras då det framgick att upphandlingsprocessen blir en annan eftersom det ställs en del militära krav på lastbilarna. En direkt beställning sågs då som möjlig.
I slutet av maj stod det i alla fall klart att lastbilarna inte tillräckligt mycket avviker från civila bilar för att upphandling kunde undvikas. I samband med det beskedet signalerade Sisus vd Timo Korhonen att bolaget inte kommer att sätta ner alltför mycket energi på upphandlingen. Det lät uppgivet och det kan förklara Sisus till synes nu halvhjärtade insats i offerttävlan.
Sisu har hela tiden ansett att en direkt affär borde ha gjorts. Bolaget presenterade i slutet av augusti en juridisk utredning enligt vilken det inom lagens ramar skulle ha funnits alls möjligheter till direktupphandling.

Här finns många obegripligheter. Varför har Sisu inte med hull och hår, näbbar och klor gett sig in en i den här offerttävlan? Inte kan väl Sisu sakna sisu och bolaget kan rimligen inte heller anse att en affär på 170, eventuellt till och med 240 lastbilar, inte skulle vara värd att kämpa för till sista blodsdroppen.
Ingalunda är det så att Sisu vet att man inte kan konkurrera om den här typen av lastbilar med de fyra som nu är med i tävlan och därför inte sätter krut på det hela?
Lika osannolikt förefaller det att Sisu bara för att man inte fick en direkt beställning ställer sig på tvären och inte på fullt allvar tar upp kampen. Som VN tidigare har påpekat så skulle en seger för Sisu ge en fin fjäder i hatten med tanke på kommande liknande beställningar från annat håll i hela EU.

Det känns också orimligt att tänka sig att allting grundar sig på att försvarsmakten/försvarsministeriet medvetet skulle vilja sätta käppar i hjulet för en inhemsk leverantör.
Inte finns väl den några år gamla tvisten mellan Sisu och armén om kvaliteten på levererade bilar kvar och spökar?
En fråga som också väntar på svar är hur i all sin dar en militär upphandling kan vara så svajig. Buden om vad försvarsmakten önskar och enligt vilka regler affären ska göras har skiftat oförlåtligt mycket under de gångna månaderna.
Dåligt betyg för alla parter.

Stridsvagnarna levereras till Finland 2015–2019. Syftet med köpet är att förnya materielet.

Köpesumman är 200 miljoner euro.

I dag använder Finland begagnade Leopard-stridsvagnar som köptes i början av 2000-talet från Tyskland.

Leveransavtalet skrivs under i början nästa vecka i Nederländerna.

Enligt Carl Haglundär ordet "option" är vilseledande när Finlands eventuella inträde i militäralliansen Nato diskuteras. Den som talar om en Natooption antyder att Finland utan större problem enkelt kan gå in i alliansen, anser han.

– Nato är knappast villigt att ta emot nya medlemmar i en krissituation. Ett medlemskap skulle kräva ratificering i sammanlagt 28 medlemsländers parlament. Därför är det skäl att hålla det egna försvaret i gott skick här och nu, bedömde Haglund på Försvarskursföreningens säkerhetspolitiska seminarium under torsdagskvällen. .

Haglund konstaterar att Finland avviker från allmän europeisk praxis i och med att landet inte har militära säkerhetsgarantier, utan själv tar hand om alla delområden i försvarssystemet. 

– Nu måste vi noggrant överväga om vi har råd med det här i framtiden, och om det här över huvud taget är ett förnuftigt sätt att använda våra resurser på 2020-talet, säger Haglund.

Yle citerar kriminalöverkonstapel Mikael Appel, som inte gillar ryktesspridningen om övertramp och tjänstebrott vid Nylands brigad i Dragsvik.

– Sådana ärenden ska man anmäla till polisen och inte tala om i sociala medier, säger Appel till Yle.

Han påminner om att ryktesspridning i sociala medier är straffbart på samma sätt som övrig ärekränkning.

Eftersom anklagelserna berör tidigare stamanställda, som inte längre är aktiva i armén, tänker Nylands brigad inte ta ställning till ryktena.

Facebookgruppen hade drygt 4 000 medlemmar på fredag kväll. Nylands brigad är det enda stället i Finland där det går att genomföra militärtjänst på svenska. 

Försvarsminister Carl Haglund (SFP) säger att ett alternativ är att säga upp affären. Haglund anser att det är illa att leveransen försenats.

– Vi överväger att säga upp affären. Det är ett rimligt alternativ, om israelerna inte får ordning på saken. Då måste vi i och för sig ta om hela processen från början, säger Haglund till FNB.

Helsingin Sanomat skrev på lördagen att försvarets representanter nästa vecka åker till Israel för att se huruvida de utlovade drönarna är under byggnad. Enligt tidningen sade Polen för ett och ett halvt år sedan upp ett liknande avtal med Aeronautics på grund av leveransproblem.

Priskompensation

Enligt Haglund ligger beslutet om affären hos armén. Han påpekar att annullerandet av affären skulle leda till en ny, dyr anbudsprocess.

Enligt Haglund bör förseningen synas i drönarnas pris.

– Det positiva är, med tanke på vår dåliga ekonomi, att vi får dem billigare än planerat.

Finland beställde drönare för kring 30 miljoner euro. I avtalet finns en klausul angående förseningar, men Haglund vägrar ta ställning till några summor.

Major Mika Nuutinen säger att det israeliska bolaget har meddelat att förseningen beror på ett nytt system.

– Det är lite mer utmanande än de trodde.

Enligt Helsingin Sanomat har bolaget i Israel utpekats för suspekta drönaraffärer i Afrika.

Enligt Nuutinen och Haglund har det ingen inverkan på Finlands affärer.

Försvarsmakten beslöt att beställa batteridrivna minidrönare våren 2012. Drönarna väger tio kilo och har en kamera. Planen är att använda dem för underrättelsearbete.

Försvaret avslöjar inte hur många drönare beställningen gäller. Enligt Nuutinen borde drönarna levereras i år.

Försvarsminister Carl Haglund (SFP) säger att ett alternativ är att säga upp affären. Haglund anser att det är illa att leveransen försenats.

– Vi överväger att säga upp affären. Det är ett rimligt alternativ, om israelerna inte får ordning på saken. Då måste vi i och för sig ta om hela processen från början, säger Haglund till FNB.

Helsingin Sanomat skrev på lördagen att försvarets representanter nästa vecka åker till Israel för att se huruvida de utlovade drönarna är under byggnad. Enligt tidningen sade Polen för ett och ett halvt år sedan upp ett liknande avtal med Aeronautics på grund av leveransproblem.

Priskompensation

Enligt Haglund ligger beslutet om affären hos armén. Han påpekar att annullerandet av affären skulle leda till en ny, dyr anbudsprocess.
Enligt Haglund bör förseningen synas i drönarnas pris.

– Det positiva är, med tanke på vår dåliga ekonomi, att vi får dem billigare än planerat.

Finland beställde drönare för kring 30 miljoner euro. I avtalet finns en klausul angående förseningar, men Haglund vägrar ta ställning till några summor.
Major Mika Nuutinen säger att det israeliska bolaget har meddelat att förseningen beror på ett nytt system.

– Det är lite mer utmanande än de trodde.

Enligt Helsingin Sanomat har bolaget i Israel utpekats för suspekta drönaraffärer i Afrika.
Enligt Nuutinen och Haglund har det ingen inverkan på Finlands affärer.
Försvarsmakten beslöt att beställa batteridrivna minidrönare våren 2012. Drönarna väger tio kilo och har en kamera. Planen är att använda dem för underrättelsearbete.
Försvaret avslöjar inte hur många drönare beställningen gäller.
Enligt Nuutinen borde drönarna levereras i år.

Förvarets kommendör Ari Puheloinen anser inte att Nato är en lösning för försvaret. Inte heller ett nordiskt samarbete räcker som lösning, utan enligt honom måste försvarsanslagen höjas.

Puheloinen talade vid öppningen av en försvarskurs i Ständerhuset i Helsingfors på måndagen.

Förvarsanlagen måste enligt honom höjas i mitten av decenniet. Han påminde om att han redan tidigare sagt att Finland inte har en trovärdig militär försvarsförmåga om anslagen förblir oförändrade.

Finland har inte fattat beslut om hur många och vilken typ av insats vi skickar till Centralafrikanska republiken (CAR). Frågan kommer att behandlas i försvarsförvaltningen, i nära samarbete med Utrikesministeriet.

– Vår nationella beredning handlar om att bedöma vilken karaktär en möjlig finländsk insats ska ha. Det är en stor skillnad på att sända en handfull stabsofficerare som arbetar i förhållandevis trygg miljö, mot insatsstyrkor som sänds till svårare och farligare förhållanden, säger försvarsminister Carl Haglund (SFP),

Haglund hoppas ett beslut är fattat om 1-2 veckor.

– Situationen där är så pass allvarlig att vi inte kan skjuta på beslutet alltför mycket. Vi följer också med läget hela tiden, om situationen förvärras fatta beslut snabbare, säger Haglund.

Olika åsikter om vår insats

Till Yle sade ordförande för försvarsutskottet Jussi Niinistö (Sannf) att han inte tycker Finlands ska delta över huvud taget då det skulle innebära att Finlands skulder ökar. Utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) sade till Yle att ingetär säkert.

– Det att frågan är under beredning inom försvarsförvaltningen betyder inte automatiskt att Finland kommer att delta i operationen, säger Haglund.

Det är endast Estland som uttalat sig om vad landets insats blir. Till Yle sade Estlands utrikesminister i dag att de skickar 55 man.

− Vi har ett principbeslut om att delta i operationen tillsammans med fransmännen för att förhindra att våldet i Centralafrikanska republiken trappas upp ytterligare, sade den estniske utrikesministern Urmas Paettill Yle i dag.

Just nu befinner sig 1 600 franska soldater i CAR tillsammans med den Afrikanska unionens fredsstyrka på 4 000. De har FN:s mandat att återupprätta lag och ordning i landet. Men på grund av blodiga strider mellan folkgrupper befarar man att det finns risk för folkmord i landet.

När fattar Finland beslut?
– Allt är ännu öppet. Utrikesministeriet och Försvarsministeriet utreder möjligheterna. Men inom två veckor måste vi ge vårt svar om vi är med eller inte.

Är vi inte lite sent ute?
– Så kan man säga förstås. Men det finns faktiskt risk för folkmord, att läget förvärras ytterligare.

Tuomioja tror att det blir ett tjugotal, kanske färre, finländare som skickas till den 500 man starka styrka EU planerar sända till Centralafrikanska republiken utöver de franska soldater som redan finns där.

Handlar Finlands iver att delta om att vi har så få fredsbevarare ute just nu?
– Nej, det har ingenting med saken att göra.

Ordförande för försvarsutskottet Jussi Niinistö (Sannf) sade igår till Yle att han inte tycker Finlands ska delta över huvud taget.

Försvarsminister Carl Haglund (SFP) berättade om beslutet för USA:s försvarsminister då de träffades i Washington på torsdagen. Haglund säger till tidningen att han undertecknar kontraktet senast på måndag.

Stinger är en bärbar luftvärnsrobot med infraröd målsökare. Den används främst mot till exempel helikoptrar, flygplan och drönare. I Finland ska de ersätta rysktillverkade robotar som tas ur bruk.

De robotar som Finland köper är värda cirka 90 miljoner euro. Vissa delar i robotarna är begagnade.
– Vi fick dem till ett mycket konkurrenskraftigt pris, säger Haglund till Helsingin Sanomat.

Haglund säger till tidningen att han undertecknar kontraktet senast på måndag.

Stinger är en bärbar luftvärnsrobot med infraröd målsökare. Den används främst mot till exempel helikoptrar, flygplan och drönare. I Finland ska de ersätta rysktillverkade robotar som tas ur bruk.

De robotar som Finland köper är värda cirka 90 miljoner euro. Vissa delar i robotarna är begagnade.

– Vi fick dem till ett mycket konkurrenskraftigt pris, säger Haglund till Helsingin Sanomat.