– De första drönarna kommer till Finland i början av sommaren. Innan dess inleds utbildningen för att ta i bruk systemet i Israel, sade Nuutinen till FNB på måndagen.

De sista drönarna väntas till Finland i slutet av året.

Spaningsflygplanen har beställts av Aeronautics, men leveranserna har försenats av produktionsproblem.

– Det tog uppenbarligen längre tid att göra de uppdateringar som Finland ville ha än vad tillverkaren hade räknat med, sade Nuutinen.

Försvarsminister CarlHaglund (SFP) sade tidigare i månaden att hela affären kan inhiberas om tillverkaren inte kan lösa de tekniska problemen. 

I Birkaland genomförs ett experiment med kvinnor i åldern 19–20 år som målgrupp. De ska få ett brev med information om militärtjänstgöring och en inbjudan till ett informationsmöte där de kan få mer information. Det är frivilligt att delta i informationsmötet.

Försvarsmakten planerar också en större synlighet i de sociala medierna.

Om experimentet ger goda resultat ska det nya rekryteringssättet tillämpas i hela landet.

Hyyryläinen var en glad man i går. Som chef för centret för sjösäkerhetsutbildning, Meriturva, kunde han inviga det nya brandhuset som efter fyra års arbete äntligen står klart och välkomnar besökarna innanför porten till Obbnäs garnison.

Här är både Meriturvas brandutbildare och försvarsmaktens brandmän stationerade för att uppnå synergieffekter.

– Huset är byggt för såväl krigs- som fredstid, säger Hyyryläinen.

Bred åldersgaffel

Allt fler branscher kräver i dag att du har gått en kurs i brandsäkerhet. Meriturva erbjuder kurser för yrkessjöfarare, samtliga marina myndigheter och personal inom flygbranschen. Även för båtförare och fartygsresenärer arrangeras särskilda säkerhetskurser.

– De yngsta som vi utbildar är 16-åringar som precis har börjat studera till sjömanskockar, säger brandutbildare Jaakko Kallio.

– Den äldsta vi har haft här var en 74-årig pensionerad sjökapten som ville hålla pappren i kraft. Utmaningarna under övningarna är fysiskt krävande, men han hade inga problem.

Hej då, asbest

Meriturva har två enheter: räddningsutbildningsenheten i Lojo och brandutbildningsenheten i Obbnäs i Kyrkslätt.

På Obbnäs garnisonsområde inledde man verksamheten 1976. Samma år uppfördes den byggnad som Meriturva har verkat i fram tills nu. Men det som var nytt och fint på 70-talet har på senare år blivit alldeles för trångt, och mot slutet av sin existens blev huset direkt hälsovådligt att vistas i.

– Det byggdes på den gamla goda asbesttiden, säger Heikki Hyyryläinen.

Brandutbildare Kallio är väldigt nöjd med det nya huset.

– Nu fungerar allt som det ska. De gamla utrymmena var hälften för små.

Brandbilarna redo

Också kommendören för Finska vikens Marinkommando, kommodor Markus Aarnio, är imponerad.

– När jag har snurrat på i det här huset måste jag säga att det är fantastiskt. Försvarsmakten och Meriturva har ett långt och tryggt samarbete bakom oss och jag hoppas att det kommer att fortsätta länge ännu.

Upinniemen sotilaspalokunta, på svenska Obbnäs soldatbrandkår, grundades 1908. Nu står deras brandbilar i husets bottenvåning, redo att rycka ut när larmet går.

Aarnio minns när han själv deltog i en utryckning för tio år sedan. Ett kontor på garnisonen stod i lågor och han gasade dit för att åtminstone försöka hinna få ut några dokument. När han kom fram stapplade två soldater ut, rykande och sotiga.

I händerna höll de Finlands flagga.

– De hade grundsakerna i skick, skrockar Aarnio.

– Kustbevakningen meddelade att den hade fått en nödsignal från havsområdet norr om Reykjavik, säger kapten Jouni Poutanen i Försvarsmaktens pressmeddelande.

Förutom de två finländska helikoptrarna deltog två av den isländska kustbevakningens helikoptrar i spaningsuppdraget. Finländarna hjälpte till i cirka tre timmar i blåsiga och mörka förhållanden. Spaningarna avblåstes vid tiotiden på kvällen. Då hade radiosignalen inte hörts på nytt och inga fartyg eller personer hade rapporterats saknade.
I luftövervakningsövningen i Island deltar två helikoptrar och fem Hornet-jaktplan.

Försvarsmakten behöver enligt egna uppskattningar en tilläggsfinansiering på 150 miljoner euro fram till 2020.

Riksdagsledamot IlkkaKanerva (Saml), som leder en arbetsgrupp som utreder försvarsfinansieringen, säger till Yle att anslagen måste höjas. Annars tvingas man pruta på grundfrågorna i försvaret.

Läs Yles nyhet här.

När den arbetsgrupp som försvarsminister Carl Haglund (SFP) tillsatte i höstas bestämmer sig för att hålla en presskonferens om sitt arbete innan arbetet är slutfört anar man ljus vid debatthorisonten.
Enligt arbetsgruppens ordförande Ilkka Kanerva (Saml) är man inom gruppen överens om att arbetet skall utmynna i en rapport någon gång i sommar.
Det exakta datumet är varken fastslaget eller relevant, menar han och så är det.

Däremot är innehållet och framför allt en relevant och nykter analys desto viktigare. Under de månader som gått har den parlamentariska arbetsgruppen hört experter och fokus har varit på en bedömning av utvecklingen i närområdet.
Vice ordförande riksdagsledamot Johannes Koskinen (SDP) betonade att den senaste tidens utveckling i Ukraina har betydelse också för Finland och hela EU. Även om tyngdpunkten ligger i att på diplomatisk väg genom EU, FN och bilateralt verka för en lösning är försvarsförmågan ett stöd för detta, enligt honom.
När Försvarsministeriets kanslichef Arto Räty säger att man i arbetsgruppen inte hittills har kunnat peka på någonting som talar för att man borde ändra försvarets lagstadgade uppgifter tyder det på att försvarsanlagen måste öka, inte att lagen bör ändras.

Kärnan gäller närområdet. Inte bara Finlands, utan också EU:s närområde och i synnerhet unionens östra partnerskap, det vill säga Ukraina.
Lars Wedin, tidigare chef för svenska Försvarshögskolans Strategiavdelning och senare Militärhistoriska avdelningen, hör till dem som risar nedkörningen av det svenska försvaret och påminner om att "försvarsdebatten borde utgå från våra behov och inte från hur ett dåligt försvarsbeslut skall kunna förverkligas."
Wedins analys av vad minskade anslag i flera EU- och Natoländers budgetar betyder när Ryssland samtidigt satsar på en omfattande upprustning är intressant.
"Den ryska upprustningen är inte riktad mot oss, säger statsministern lugnt", skriver Wedin (liknande tongångar är bekanta från finländsk politik) och fortsätter: "Men det är ett irrelevant påpekande. Det viktiga är att Rysslands handlingsfrihet (kursiveringen är min) ökar medan Europas, och inte minst Sveriges, handlingsfrihet minskar."
Är det inte precis det argument som brukar anföras: att Ryssland kan agera som det gör – också när det gäller Ukraina – på grund av att EU just nu upplevs som splittrat och svagt? Hela sanningen är det ändå inte.

För att förstå Rysslands agerande måste man inse att landet betraktar världen genom geopolitiska linser och att det militära är nära förknippat med ekonomiska intressen i den ryska säkerhetsdoktrinen.
Hamnarna vid Svarta havet är livsviktiga för Rysslands södra flank. Hamnarna i norr växer i betydelse men måste rustas upp. Till dess är det Sevastopol och Odessa – samt Östersjön – som gäller. Det ställer också de ryska flygsonderingarna vid Gotland förra påsken i ett bredare perspektiv,
Då blir frågan hur Finland, Sverige och de övriga EU-länderna kring Östersjön kunde bidra till en konstruktiv dialog med Ryssland för att minska spänningen också på annat håll. I den situationen är en trovärdig försvarsförmåga viktig för handlingsfriheten också för de icke militärt allierade Finland och Sverige.
 

PeterNordlund, ekonom vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI, oroas av utvecklingen. Resultatet är "sämre än det värsta utfall vi räknade på när systemet infördes", säger han till SvD.

Att fylla luckorna skulle kräva att 7 procent av en åldersklass värvades, en andel som inte ens USA når.

Läs Svenska Dagbladets artikel här.

Övningen Northern Coasts inleds i slutet av augusti och avslutas i mitten av september.

Allmänheten kommer att märka av övningen i Åbo under sista veckoslutet i augusti. Då kommer Aura å att fyllas av tiotals inhemska och utländska krigsfartyg som sedan förflyttar sig till övningsområdet.

Övningsområdena ligger i norra Östersjön.

Senast arrangerades Northern Coasts i Finland 2010.

Två ord sticker ut i de nordiska utrikesministrarnas avsiktsförklaring efter mötet i Reykjavik. Det är orden "krishantering" och "det breda säkerhetsbegreppet".
Det är naturligtvis ingenting som är fel med att stärka samarbetet för att öka beredskapen för till exempel spanings- och räddningsoperationer i Arktis eller att bygga ut den gemensamma kompetensen för att tackla miljökatastrofer.
På den militära kapacitetens område talar man helst om synergieffekter när det gäller anskaffningar. En försvarspakt i form av ett statsfördrag mellan de militärt icke-allierade nordiska länderna Finland och Sverige är inte sannolikt.
Militära säkerhetsgarantier finns bara inom Nato och på den punkten måste man vara tydlig.
Om man vänder på steken betyder det också att bottnen faller ur alla påståenden om att ett finländskt och svenskt deltagande i övervakningen av Islands luftrum utgör någon slags "köksväg" in i Nato. Sådana finns inte. Antingen är man inne eller så är man ute. Samarbete och partnerskap är inte detsamma som medlemskap och ersätter det inte heller. Natos garantier gäller inte Finland och Sverige.
Finlands och Sveriges medverkan i Island skall därför ses enbart ur ett nordiskt samarbetsperspektiv. Nyttan av detta är uppenbar redan nu. Den som är med kan påverka.
Därför bör Finland och Sverige på allvar överväga att delta också när Danmarks uppdrag blir aktuellt.

Försvarsmakten betalar 3 354 euro i månaden för Puheloinens bostad på 145 kvadratmeter. År 2012 beslöt Försvarsmakten att understöda Puheloinens boende med ett hyresunderstöd på 1 771 euro. Puheloinen själv betalar 1 583 euro.

Enligt Försvarsministeriets och Försvarsmaktens regler får hyresunderstödet inte överskrida 35 procent av hyran. I Puheloinens fall uppgår det till nästan 53 procent av hyran.

Försvarsmakten kommenterade frågan i ett pressmeddelande på fredagen. Hyresunderstödets storlek ska bero på de speciella kraven som är kopplade med Puheloinens arbetsuppgifter.

Under veckoslutet framgick det att kommendör Ari Puheloinen har en bostadsförmån som betydligt överstiger Försvarsministeriets egna direktiv. Puheloinen bor i en 145 kvadratmeter stor bostad i centrum. Av hyran på 3 408 euro betalar han själv hälften, 1 744 euro.

Enligt försvarsministeriets interna direktiv får bostadsbidraget maximalt vara 35 procent av hyran. Ari Puheloinen lyfter därmed cirka 500 euro för mycket per månad.

Ministeriet motiverar brottet mot de egna direktiven med kommendörens säkerhet.

– Man har gjort bedömningen att Ari Puheloinen måste bo i centrum, nära huvudstaben. När han tillträdde bodde han i en villa som inte uppfyllde säkerhetskraven. Därför ansågs det rimligt att bidraget överskrider 35 procent, säger kommunikationsdirektör Max Arhippainen.

Enligt honom har ministeriet i två olika repriser bekräftat att Puheloinens hyresbidrag får överstiga reglerna.

– Men beslutet gäller endast Ari Puheloinen. Den dag han avgår och får en efterträdare bedöms bostadssituationen på nytt.

Skattemyndigheterna har godkänt arrangemanget. Gränsen på 35 procent är Förvarsministeriets egen och tillämpas på alla andra anställda – utom på kommendör Puheloinen.

Man frågar: vad beror det på att höginkomsttagare som Finnairdirektörer, försäkringspampar och kommendörer inte har råd att betala för sina bostäder själva?

– Sådant frågas, medger Max Arhippainen.

Artikeln har uppdaterats.

Enligt tidningen borde Försvarsmakten ha lämnat in en anmälan 2009 då möbler för nästan 6 000 euro skaffades till bostaden.

– Utgångspunkten är att det är den som betalar lönen som ska göra en anmälan, det vill säga i det här fallet Försvarsmakten, säger Puheloinen till tidningen.

Puheloinen säger att han har litat på Försvarsmakten då han har granskat sin skattedeklaration. Han antecknade inte möbelförmånen i deklarationen eftersom han utgick från att saken hade skötts.

Aamulehti skrev förra veckan att Puheloinen har fått ett större hyresbidrag av Försvarmakten än han borde ha varit berättigad till.

Carl Haglund deltog i ett EU-försvarsministermöte i går och i dag.

Haglund säger att det i diskussionerna tydligt kom fram att det inte finns ett behov för en större finländsk trupp. Däremot önskas Finland bidra med en liten men specialiserad trupp.

Haglund tror att ett beslut om en finländsk medverkan fattas nästa vecka när det utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskottet möts.

– Det vore nödvändigt med ett beslut, för vi vill vara ute i tid när operationen inleds i april. 

Finländarna säger nej till ett medlemskap i Nato och också till ett försvarsförbund med Sverige.

Nästan två tredjedelar är emot ett medlemskap i Nato. Färre än en femtedel är för medan 18 procent inte kunde uppge sin ståndpunkt.

Sex av tio säger nej till ett gemensamt EU-försvar eller ett försvarsförbund med Sverige. En knapp fjärdedel är för ett EU-försvar och en dryg fjärdedel för samarbete med svenskarna.

TNS Gallup intervjuade drygt tusen finländare för undersökningen. Felmarginalen är cirka tre procentenheter i vardera riktningen.

Förra året fördes en livlig debatt kring övervakningen av det isländska luftrummet. Slutresultatet blev att Sverige och Finland deltog i den största samnordiska flygövningen i historien med Norge som lednation och Island som bas. Den egentliga övervakningen av luftrummet sköts av norrmännen.

Jag hade förmånen att besöka Island förra veckan då samtliga nordiska försvars- och utrikesministrar samlades på officersklubben i Keflavik. Under mötet hade vi möjlighet att följa med själva flygövningen där fem finländska F18 stridsflyg tränade tillsammans med flyg från Sverige och Norge. I den två veckor långa övningen ingick allt från nattflygningar till lufttankning. Från Finland deltog dessutom två militärhelikoptrar som övar räddning till havs tillsammans med den isländska sjöräddningen.
De preliminära intrycken av övningshelheten som slutade i går har varit mycket positiva och flygarna jag träffade förra veckan vittnade om hur nöjda de var med möjligheten att delta i de samnordiska flygövningarna i ett större format med en gemensam bas.

Flygvapnen från Sverige, Norge och Finland har redan länge övat regelbundet i norr men i vanliga fall är övningarna korta och vart och ett land opererar från baser i det egna landet.
Aktiviteterna på Island bottnar i det faktum att landet inte har någon egen försvarsmakt och den vägen är man i behov av uppbackning. Ansvaret för detta ligger på Nato men som ett led i att fördjupa det nordiska samarbetet föreslog den tidigare norska utrikesministern Thorvald Stoltenberg i tiden i en utredning att också Sverige och Finland kunde bidra till övervakningen av det isländska luftrummet. Till slut kom man till att själva övervakningen är ett uttalat Nato-uppdrag men vårt deltagande i övningen har ett betydande nordiskt signalvärde.

Det nordiska försvarssamarbetet åtnjuter ett starkt stöd bland befolkningen i de nordiska länderna. Samarbetet är också väl förankrat inom respektive försvarsmakt, vilket betyder att vi beslutsfattare kontinuerligt får konkreta förslag på nya samarbetsformer av våra militärer. För Finlands och Sveriges del har vi dessutom nyligen beslutat att utarbeta en arbetsplan med syftet att fördjupa det bilaterala försvarssamarbetet. Arbetsplanen kommer att bli färdig nu under våren och innehåller nya samarbetsformer från alla försvarsgrenar.

I den inhemska diskussionen om internationellt försvarssamarbete möts man ofta av dem som bedömer att det hela utgör mycket snack och lite verkstad. Försvarssamarbetet har på senare tid producerat en mängd resultat som visar på att den nordiska verkstaden levererar. Den allra senaste produkten kunde skådas på den isländska himlen.

Carl Haglund är försvarsminister

Operationen beräknas pågå i cirka ett halvt år.

Det instabila läget i Centralafrikanska republiken har tillspetsats efter statskuppen i mars 2013.

Närmare en miljon människor har tvingats lämna sina hem och 250 000 har flytt till grannländerna. 

Forsström säger att det är Ukraina självt som har nyckeln till lösningen. Krisen kan blåsa över om parterna i Krim och Kiev lyckas nå enighet.

Forsström anser att på ett rent militärt plan har Ukraina gjort allt i sin makt inför de eventuella egentliga krigshandlingarna. Han tror ändå inte på en väpnad konflikt.
– Jag anser att förnuftet nog sakta men säkert kommer att segra.

Forsström är inte helt enig med USA om att ryska trupper de facto redan skulle ockupera hela Krimhalvön. Han menar att uppgifterna om antalet rysk militär i Krim i alltför hög grad bygger på rykten.
– Det enda man med säkerhet kan säga är att det inte är Kiev som kontrollerar Krim, säger Forsström. 

Nyhetsbyrån Itar-Tass var först med uppgifterna om militärövningen.

Trupperna ska öva både offensiva och defensiva manövrar och mer än 450 olika militära enheter deltar.

Försvarsminister Carl Haglund (SFP) säger till Hbl att stridsövningen inte har något att göra med krisen i Ukraina.

– Ryssarna fattade beslutet om beredskapsgranskningen långt innan krisen i Ukraina eskalerade.

Enligt Haglund finns det inget skäl för finländarna att vara oroade över stridsövningen.

– Fartygen är inte där på grund av krisen i Ukraina. Det finns ingen koppling.

Dagens diskussion svävade också kring ämnen som Oscarsgalan, tvångsvård av gravida alkoholister, sexhandel och laglig graffiti – är inte det en oxymoron? 

Veckans måndagsexemplar var Kasper Strömman, illustratör, komiker och Årets grafiker 2013 , samt Karin Palmén, samhällsvetare och politisk sekreterare. Hbl:s Janne Strang ledde ordet i "Svenskfinlands överlägset roligaste talkshow".*

Klicka på playknappen på bilden ovan för att se videon! 

---

* Oberoende källa för påståendet saknas tills vidare. 

De norska myndigheterna har precis beslutat att de två drunknade finländska dykarna inte bärgas ur Pluragrottan nära Mo i Rana. Kropparna av Jari, 34, och Jari, 40, blir kvar där nere.

Lasse Nurmi, 65, har gått till fots från metron till intervjun vid Havsstranden. Han är en av landets ledande polis- och krispsykologer.

Det är lite av lärare kring hans person i ylletröjan, några delar psykolog som blir berörd av att tala om svåra saker, och några kryddmått snut. Han har polishumorn; lägger orden välvalt också kring det svarta och absurda i livet.

– Jag skulle nog vara mildare mot dykarna i den norska olyckan, säger han.

I medierna fördömde folk dårskapen att gå ner i trånga, okända passager 130 meter under jord, i mörker, med tung dykarutrustning, i tvågradigt vatten.

Men Lasse Nurmi har lämplighetstestat stridsflygare, dykare och soldater för krävande uppdrag. Han har sett Pluragrottan på video; "ett råtthål", en labyrint efter en älv som dämts upp och tvingat vattenströmmarna ner i kalkstenen i underjorden.

Men att dyka i sådana förhållanden och i synnerhet att ta sig upp till ytan, när två dödsolyckor har skett, det klarar man inte utan att ha förberett sig och planerat väl.

Möt faran igen

I medier har en av de överlevande (Bbl 12.2) från Borgå sagt sig vara beredd att fortsätta dyka.

Lasse Nurmi tuggar i sig det sista av sin förmiddagssmörgås. Det är kanske är för tidigt att säga någonting om det än.

Men det är så man kommer över det som skrämt en, vet han. Piloter ska efter en krasch upp i ett plan så snart som möjligt igen, "men kanske inte för att göra de allra svåraste konsterna".

Det är också någonting mänskligt sunt och positivt i att söka sig längre, högre, djupare, säger han. Samma sak har drivit upptäcktsresande, ännu längre ut i världen.

I extremsporterna tror han inte på att man i grupp driver varandra till större dumdristigheter. Freuds dödsdrift, thanatos, är inte kollektiv och har överdrivits av andra efter honom.

Bland poliser och soldater

Hela yrkeslivet har för Lasse Nurmi kretsat "kring poliser och soldater". Som nyutexaminerad psykolog började han vid försvarets huvudstab 1979 med lämplighetstest – att skilja de uthålliga och avvägt modiga från de dumdristiga.

Folk testades i rum fyllda av ljus- och ljudeffekter, med spakar och pedaler att hantera samtidigt som man skulle göra enklare räkneuppgifter i huvudet.

Man uppmuntrade testpersonerna att ta större risker, skruvade upp farten tills det var mänskligt sett omöjligt att inte stippla, göra fel.

– Viktigast efteråt var att testpersonen skulle kunna analysera själv när, varför, och vilka saker hade börjat gå fel.

En stabil människa behöver vara klar över sina egna gränser. Ofta har militärhistorien visat att det också en de tysta, stillsamma människorna som bäst hanterar sin rädsla och är effektiva.

Viljam Pylkäs, förebild för Rokka i Okänd soldat, ska ha varit en fullkomlig krigsmaskin vid fronten, men i det civila en lågmäld och tillbakadragen karelsk småbrukare, säger Lasse Nurmi.

I modern krisberedskap har egenkontroll blivit ett viktigt verktyg för människor i ansvarsfulla jobb, till exempel vid kärnkraftverk.

– Man ska kunna göra en rapport över hur man själv har handlat i en viss situation, utan att behöva vara rädd för påföljder eller straff.

Ny generation på plan

Lasse Nurmi växte upp i västnyländska Pusula, som otaliga andra som barn till en krigsveteran. Det var generationen som visste vad både pansarvagnsskräck och flyktinstinkt vid fronten var, och som nu satt i basturna och söp och pratade ut om kriget.

I dag är det andra tider. Inom polisen har man slutat glira om mesighet eller att "få sitta i någons knä och berätta vad som har hänt".  En ny generation är på plan och i dag finns det klara rutiner för debriefing, jälkipuinti, eftersnacket kring tyngre och svårare saker i jobbet.

– Det görs i tre skeden, förklarar Lasse Nurmi. Först kring stressen över det som har hänt, sedan det taktiska, hur en operation har lyckats, och sedan till sist det tekniska.

Men även för polispsykologen kan det vara så gott som omöjligt att förutsäga hur människor öppnar sig efter en svårare arbetssituation.

– Någon som är stor, tuff och verkar grovt tillyxad kan ibland vara den som har lättast att börja prata, säger han.

Polisarbetet har också förändrats. Många har i dag en möjlighet att söka sig till uppgifter som passar dem. Många trivs numera med fältjobbet, att vara ute i uniform och sköta småkrockar och familjebråk.

Fortfarande kan jobbet vara psykiskt tungt; alltid tyngst när ett barn har dött.

– Poliser, räddningsmanskap, rättsläkare, säger Lasse Nurmi, alla berörs alltid av barn. Nästan alla har egna barn eller barnbarn som man relaterar till.

Tunga ansvarsfrågor

Som polispsykolog hann Lasse Nurmi vara med om de flesta stora rubrikhändelser inom polisen – allt från bombdramat i Sankt Michel till den senaste kidnappningen i Jemen, plus "ett tjugotal omringningar".

Ofta är polispsykologen då med som stöd för förhandlarna och hjälper till med att profilera den som har förskansat sig och skjuter omkring sig.

I en del fall tvingas poliser fatta svåra beslut på liv och död och att efteråt leva med oklara skuld- och ansvarsfrågor.

Efter det kidnappningsdramat i St. Michel 1986, som led av en oklar ledningsorganisation, fördes rättegångar i sju år.

I det så kallade Hirsaladramat i Kyrkslätt 1994 sköt specialpoliser i ett pansarfordon en 27-årig man som förskansat sig. Först 2007, fjorton år senare, friade den Europeiska människorättsdomstolen polisen för hur man hade använt vapen, "en lång tid att stå med snara om halsen".

Men alla poliser orkar inte. Självmord inom polisen var länge ett tabu, säger Lasse Nurmi. Bland dem, precis som bland läkare och vårdpersonal är självmordssiffran "åtminstone inte mindre än bland befolkningen överlag".

De ser döden till vardags och den är inte nödvändigtvis är skrämmande och avlägsen. Såväl läkare som poliser har också verktygen för ett självmord nära till hands.

– Man har vapnet vid bältet och när man är berusad är vägen kort att... Lasse Nurmi för fingret mot tinningen. Tre av fyra självmord inom polisen görs med tjänstevapnet. Vi andra behöver ju gå till järnhandeln och köpa snöre och hinner komma på andra tankar under tiden.

Nya anhörigpoliser

Lasse Nurmi varit med om att utveckla många nya rutiner inom polisen.

I tsunamin 2004 omkom 179 finländare på semesterorter i Thailand. Det blev ett stort jobb vid Centralkriminalpolisen, dit Lasse Nurmi kallades.

Det var då polisen också började utveckla den så kallade FLO-praxisen – en family liaison officer, anhörigpoliser, som vid större kriser avdelas för att ta hand om de anhöriga. De håller kontakt med familjen, upplyser dem om deras rättigheter, hur utredningarna avancerar, när den avlidnas kropp kan släppas för begravning.

Vid den första allvarligare skolskjutningen i Jokela 2007 var modellen redan införd. I dag är den en klar del av polisens krisrutiner.