– På grund av den ökade flygverksamheten i närområdet, främst beroende på den ryska beredskapsövningen som nu pågår, har vi valt att just nu basera delar av den ordinarie incidentberedskapen på Gotland. På det sättet ökar vi förmågan till luftövervakning, vilket är helt normalt vid större övningar, säger GöranMårtensson, svenska Försvarsmaktens insatschef, på Försvarsmaktens hemsida.

Enligt pressmeddelandet följer Försvarsmakten just nu utvecklingen i närområdet samt det som händer i Ukraina mycket noga.

Enligt PhilipSimon, pressekreterare på Försvarsmakten, är det inte ovanligt att incidentflyg flyttas när det pågår stora militärövningar i närheten av Sverige.

– Det är helt normalt att vi vid sådana tillfällen flyttar fram incidentberedskapen, exempelvis till Gotland, för att underlätta luftövervakningen.

Men har inte hotbilden mot Sverige förändrats efter de senaste dagarnas händelser?

– Nej, det är inte vår bedömning.

Han vill inte säga mer om vad som flyttas till Gotland utom att det rör sig om "ett antal Gripenplan".

Partiledare: Försvarsmiss

Folkpartiets ordförande JanBjörklund anser att det inte räcker med att diskutera mer pengar till försvaret med anledning av Ukrainakrisen.

– Det krävs ett doktrinskifte, sade han vid en pressträff i riksdagen i dag tisdag.

Det handlar om att gå tillbaka till den gamla doktrinen att försvara Sveriges gränser. Och det är Östersjön som bör stå i centrum. Det Ryssland i dag för i Ukraina kan lika väl ske i de Baltiska staterna, och då blir Gotland centralt, framhåller Björklund.

– Det var ett stort misstag av Persson-regeringen att lägga ned all försvarsförmåga på Gotland, säger han. 

Enligt Björklund behövs det luftvärnskapacitet i Östersjön och stabsledning på Gotland.

Anledningen till att Björklund vill ha ett försvar på Gotland är ett scenario han ser framför sig att Ryssland, om man går in i de baltiska staterna, också ockuperar Gotland, för att förhindra att Nato får ett brohuvud. Frågan är hur troligt detta är.

– Men man måste dimensionera brandkåren efter risken för brand, annars chansar man. Hur många trodde att Ryssland skulle gå in i Krim? Samma argument kan användas för Baltikum, säger Björklund.

Händelserna i Ukraina ökar argumenten för att Sverige bör gå med i Nato, anser han.

– Jag hoppas att det här får fler att tänka efter, säger Björklund. 

I en intervju för Suomen Kuvalehti säger Wallin att det redan innan tvisten mellan Ryssland och Ukraina har funnits grunder för ett medlemskap.

Wallin tycker att frågan borde ha debatterats hela tiden.

– Vi måste lära oss av dessa händelser, säger Wallin till tidningen.

Wallin säger också att det lönar sig för Finland att följa EU:s linje i sina ställningstaganden om Ukraina, men samtidigt också upprätthålla en bilateral kontakt med Ryssland.

– Som grannland har Finland en specialställning. Vi har full rätt att föra en dialog, säger han. 

Sverige, som under tidigare regering trappat ner sin militära närvaro på Gotland, flyttar nu stridsflyg till ön och Sveriges vice statsminister JanBjörklund kopplar beslutet till läget i Ukraina och den retorik som enligt honom kan "gälla också Baltikum".

– Det är av större inrikespolitisk betydelse för Sverige än vad det är för andra, bedömer utrikesminister ErkkiTuomioja (SDP).

Han ser inte något hot mot Baltikum i detta läge, även om Björklund drar sådana paralleller.

– Det är en annan sak att spekulera om framtiden, men jag ser inte sådana tecken i dag.

Försvarsminister CarlHaglund (SFP) är inte överraskad av att de som talat för Nato, bland annat just Folkpartiet och Jan Björklund, får vatten på kvarn och stärkta argument.

– I sig är Björklunds budskap inte nytt, men det är logiskt att han upprepar det nu, säger Haglund.

Också den finländska debatten påverkas. Tidigare försvarsminister StefanWallin tar ställning för ett Natomedlemskap i Suomen Kuvalehti.

– Jag är också övertygad om att det som händer i Ukraina kommer att sätta spår i den försvarspolitiska debatten här i Finland, säger Carl Haglund.

Kan det vara aktuellt redan i följande regeringsprogram?

– Just nu ser jag inte tecken på att det skulle aktualiseras – det är bara ett år dit, och att den allmänna opinionen skulle skifta så mycket är inte sannolikt. Det beror på vilka partier som bildar regering, säger Haglund.

Han lyfter fram som en viktigare fråga att ha det nationella försvaret i skick, och hur det kan garanteras i framtiden med den nuvarande ekonomiska utvecklingen.

Artikeln har rättats 5.3. kl. 12.21 med Jan Björklunds ministertitel: han är utbildningsminister och vice statsminister.

Lindberg är tidigare befälhavare för flygvapnet.  Han har bakgrund som stridspilot och har fått sin skolning i Hornetflygplan i USA. Som kommendör för flygvapnet stödde han internationella aktioner. För nävarande arbetar han som försvarsmaktens logistik- och materielchef.

Det spända läget mellan Ryssland och Ukraina har väntats sätta fart på Natodebatten i Finland. Men nästan alla medlemmar i den parlamentariska utredningsgruppen för försvaret anser att det inte alls är mer aktuellt än tidigare att ansöka om medlemskap i Nato. Fjorton av utredningsgruppens tjugo medlemmar besvarade FNB:s enkät.

Den enda av medlemmarna som anser att det är mer akut än tidigare att ansöka om Natomedlemskap är Stefan Wallin (SFP) som var försvarsminister 2011–2012. Han anser att det redan länge funnits orsaker för Finland att fundera på att alliera sig med försvarsunionen. 

Det tidigare rekordet är från 1995 då det blev möjligt för kvinnor att göra frivillig militärtjänst. Då ville 793 göra det.

Ansökningstiden gick ut i måndags. Liksom i fjol kom de flesta ansökningarna, 113 stycken, till Kajanalands brigad. Regionalt kom de flesta ansökningarna från Helsingfors (111), Birkaland (99) och Egentliga Finland (70).

Hittills har cirka 6 000 kvinnor utbildats till reserven. Under de senaste åren har cirka 70 procent av dem fått ledarutbildning.

Riksdagen får möjlighet att gå på djupet med läget i Ukraina på onsdag, då statsministern ger sin upplysning.

Statsminister JyrkiKatainen (Saml) berättar samtidigt om det extra EU-toppmötet om Ukraina, i vilket han deltog på torsdagen.

Försvarsminister CarlHaglund (SFP) anser att det är för tidigt att dra några slutsatser eftersom vi inte vet hur krisen utvecklas.

Försvarsutskottets ordförande JussiNiinistö (Sannf) kritiserade beslutet att avskaffa personminorna och frågade om man ändå kan upprätthålla beredskapen att tillverka sådana.

Enligt Haglund kunde det vara tekniskt möjligt, men det skulle kräva en allvarlig kris.

– Då har vi säkert också många andra allvarliga frågor att ta ställning till. 

Mandatperioden är fem år, med start den 1 augusti 2014.

Generallöjtnant Jarmo Ilmari Lindberg (f. 1959) har tjänstgjort som försvarsmaktens logistik- och materielchef sedan år 2012.

Tidigare har han varit kommendör för Flygvapnet, beredskapschef och biträdande avdelningschef vid operativa avdelningen vid huvudstaben, kommendör för Lapplands Flygflottilj, operationschef, beredskapschef och flygutbildningschef vid Flygstaben samt kommendör för en jaktdivision vid Satakunta Flygflottilj.

Tidigare i sin karriär var han flygare och chef för en flyggrupp vid Karelens Flygflottilj. Generalstabsofficersexamen avlade Lindberg år 1993. Till generallöjtnant befordrades han år 2011.

Jarmo Lindberg tar emot uppgiften den 1 augusti. Mandatperioden är fem år.

Lindberg (född 1959) har arbetat som Försvarsmaktens logistik- och materielchef sedan år 2012. Tidigare har han bland annat varit kommendör för Flygvapnet. Han befordrades till generallöjtnant 2011.

Lindberg är en av de första finländska piloterna som utbildades till att flyga Hornetplan. 

Att Rysslands stora militärövningar i Östersjöregionen sammanfaller med Krimkrisen är inget sammanträffande. Det säger Sven Sakkov, statssekreterare vid Estlands försvarsministerium. Finlands försvarsminister Carl Haglund (SFP) håller inte med.

– Han har fel. Jag upprepar att vi kände till de här ryska planerna i januari-februari. Då hade man ingen aning om att Ukrainakonflikten skulle eskalera, sade Haglund efter gårdagens Hanaholmenseminarium om nordiskt försvarssamarbete.

Sakkov önskar att det nordiska försvarssamarbetet skulle jobba ihop med det baltiska och Nato eftersom Ryssland är större än Östersjöländerna tillsammans. Han tar också fasta på att Ryssland vill återupprätta brigaden i Alakurtti nära Murmansk, ett stenkast bortom finska östgränsen. Han tolkar helheten som att Kreml inte har tänkt lägga Krimkrisan till historien riktigt än.

– Ryssland har tagit till militära medel för att flytta gränser i Europa. Orsaken är, enligt ryssarna själva, uppfattningen att ryska medborgare i Ukraina är hotade. Om jag var finländare skulle jag vara rädd för hur Ryssland kan uppfatta säkerheten för de sjuttiotusen ryssar som bor i Finland, säger Sakkov.

Haglund avdramatiserar den estniska tolkningen.

Hur uppfattar du tajmningen?

– Jag skulle inte se några kopplingar. Kanske Ryssland återupplivar några nedlagda garnisoner den här gången. Så vitt vi vet har de diskuterat det länge. I ljuset av det tyder inget på att det här har något att göra med den pågående Ukrainakrisen.

Haglund tillägger att brigader och garnisoner är utbildningsenheter som används i fredstid. Deras läge är mindre relevant ifall av en militär konflikt.

– I dagens krigföring är trupper oerhört mobila.

Enligt försvarsanalytikern Charly Salonius-Pasternak vid Utrikespolitiska institutet är den stora bilden att Ryssland förnyar sin försvarsmakt, både genom att ordna stora militärövningar samtidigt och genom att rusta upp förfallna brigader.

Ser du de kopplingar Sven Sakkov ser?

– I ett riktigt brett perspektiv, ja. När det gäller Krimkrisen och övningarna, absolut. Ryssland har två gånger visat att det är ganska finurligt att säga att alla trupper väster om Ural kommer att röra på sig i en storövning. Det gör det svårare till och med för USA att se vad de försöker göra. Det vore löjligt att inte se någon koppling alls, säger han.

Pertti Salolainen (Saml) i riksdagens utrikesutskott bedömer att Alakurttibrigaden hänger samman med att Arktis militärpolitiska betydelse ökar.

Har vi skäl att oroa oss?

– Inte för någon enskild åtgärd, men vi följer givetvis utvecklingen. Ett orosmoment är att Rysslands militära muskler växer, men vi är ju inte rädda för någon särskild operation mot Finland. Vi råkar i knipa bara ifall av en allmän kris, och det finns tyvärr tecken på en sådan. Det kändes inte särskilt kul att de övade på Karelska näset i den här känsliga situationen.

Det farliga N-ordet

Salolainen säger att situationen tvingar fram den säkerhetspolitiska debatt som normalt är tabu i Finland, men ett Natomedlemskap är fortsättningsvis inaktuellt. Försvarsminister Karin Enström säger att Sverige resonerar likadant – så länge Socialdemokraterna och folket inte vill gå med i Nato leder debatten inte till medlemskap.

Enligt SDP:s vice ordförande Eero Vainio har Ukrainakrisen inte förändrat någonting ur finländsk säkerhetspolitisk synvinkel.

– Nato är inte lösningen.

Haglund kontrar med att vi ännu inte vet var Ukrainakrisen slutar, att det är för tidigt att dra slutsatser. Norges försvarsminister Ine Eriksen Söreide tar artigt avstånd från Vainios analys.

– Ryssland har igen använt militärt våld i sitt grannskap. Och det finns ingen militär lösning på krisen, vi ska inte fokusera på militären, säger hon.

Se och hör bildspel från 2:a kustkompaniets läger som publiceras i  fredagens HBL+!

Det har börjat skymma i Syndalen och den våta snön fryser till under fötterna. Victoria Palmgren står i full stridsutrustning tillsammans med en annan undersergeant vid åsbranten och väntar.

– Jag har inte gått på toa sedan morgonen. Det är så besvärligt ta av sig stridsutrustningen och overallen som är under, det är sjukt opraktiskt, säger Victoria Palmgren.

För att komma åt hängselbyxorna gäller det att kränga av sig flera lager, vilket är tidskrävande och krångligt. Det har varit ett långt dygn som kommer att bli längre. Natten gick till att planera morgonen – det har varit Palmgrens jobb att se till att alla i hennes pluton kommer i väg i tid.

Morgonen och förmiddagen har gått till att förflytta sig till Syndalen, välja ut platsen för eldställningarna och övervaka rekryterna som börjat sitt läger med att gräva gropar för eldställningarna.

Under de kommande dagarna basar Palmgren och tre andra undersergeanter under ledning av en aspirant över de 26 rekryter som är i full färd med att spada sand. Det är det första lägret för de nya rekryterna vid 2:a kustkompaniet vid Ekenäs kustbataljon, och första gången de nya undersergeanterna får sätta sig själva på prov.

Befordring och ansvar
– Jag är vice plutonchef och materielansvarig. Jag ska bland annat ta hand om maten och att allt är på rätt plats, berättar Victoria Palmgren och drar ner jackärmarna för att värma händerna.

När vi senast träffade den blivande båtföraren Palmgren lärde hon sig navigera transportbåtarna av Jurmoklass.

Vid jul blev hon och resten av hennes kurskompisar vid underofficersskolan befordrade till undersergeanter och firade med pepparkakor och lussetårtor. En stor förändring var också när hon flyttade från amfibieskolan till 2:a kustkompaniet, och en stor del av dem som ryckte in samtidigt som Palmgren hemförlovades.

Efter att isarna lade sig blev det stopp till sjöss. I stället har det varit lugnare hamnvaktsveckor, inventering av medicinväskor och granskningar av båtutrustningen – och Palmgren har fått ta ansvar för de nya beväringarna.
Den här gången finns det inga kvinnliga rekryter i amfibieskolan, de gör för första gången alla sin grundperiod vid pionjärkompaniet vid Vasa kustjägarbataljon. Det betyder att Victoria Palmgren inte är stugförman och därmed har en aning färre uppgifter.
– Det kan vara att hålla sluten ordning, förflytta rekryter från ett ställe till ett annat, leda en formation till mat, lite allt möjligt.

Större förståelse
Rekryterna som är uppdelade i pat-ruller på tre personer har kämpat sedan förmiddagen med att bygga eldställningarna, som fortfarande inte är tillräckligt djupa.
– De ska alla gräva var sin grop som de ryms att stå i. Vi behövde inte gräva stående eldställningar under vårt grundläger, utan liggande, berättar Victoria Palmgren.

Hon håller ett vakande öga på pat-rullerna som är utspridda i en halvmåne längs med åsen. Tanken är att skydda plutonens läger som senare under kvällen ska byggas upp i skydd av åsen. Det ska finnas en person per eldställning, med stöd för vapnet och en inbuktning som man kan söka skydd bakom.

Palmgren var inställd från början på att göra militärtjänst på ett år och ta del av ledarskapsutbildningen. Tills vidare har den nya positionen känts bra.
– I början var det svårt att förstå att man hade blivit chef eftersom man så snabbt kastades in i det – plötsligt var den äldre kontingenten borta. Sen var man själv chef och i samma position som de hade varit.
– Jag har varit tvungen att jobba på det, det kändes konstigt när rekryterna kom. Plötsligt är det de som hälsar, när man en månad tidigare har varit den som hälsat på och tilltalat alla. Men man vänjer sig.

Dimman hänger mellan tallarna och ett tunt lager snömodd blandar sig med sanden till en röd sörja över lingonriset.

”Satanamma!” hörs det bakom ett träd. En rekryt bankar uppgivet med sin spade på en tallrot som envist sticker upp ur sanden. ”Hacka inte bara rakt”, lyder rådet från hans patrullkompis.

Från groparna som börjar blir djupa hörs mummel om vilken som är den bästa taktiken för att gräva en duglig eldställning. Aspirant Peik­ Hämekoski som är plutonchef springer fram och tillbaka och håller koll på att hans underordnade sköter sig.
– När det börjar regna kommer du att få in sand, säger Hämekoski och nickar mot kanterna på en eldställning som sluttar för brant.

Allt har sin plats
Undersergeanterna Patrik Hammarström, Arthur Therman och Nico Nieminen står tillsammans med Palmgren och granskar rekryternas arbete mellan några gropar. De behöver inte gräva egna eldställningar utan ska ta skydd i redan existerande ställningar.

– Inte är jag ju speciellt glad att de måste göra det, men man är glad över att man själv slipper det. Det är inte speciellt roligt att gräva eldställningar, men man förstår varför man måste göra det – på ett annat sätt än då man själv hade varit här lite på en månad och sen skulle börja gräva, förklarar Victoria Palmgren.

– Tjugo minuter kvar! Ni får inte mat om ni inte blir färdiga! Kämpa in i det sista, ekar det i luften.

Tomma hotelser, och det är alla medvetna om – men de tar skruv.

Eldställningarna börjar ta form, och luften är tjock av doften av tallved och våta kläder.

– Herr aspirant! Hinner man gå och pissa?

– Om man är snabb.

Tröjor, stridsvästar, hjälmar och gevär dras på och rekryterna tar sig i trupp ner från åsen för att äta och få en lägeskoll av kompaniets chef.

När det redan är beckmörkt anländer två flakbilar med tält och utrustning. Det blir ett uppsluppet kaos i tron att dagen är slut efter att tälten rests. Antalet toapappersrullar och landminor diskuteras och saker slängs ur bilen huller om buller.

– Palmgren, du är materielansvarig. Vad gör du nu? frågar löjtnant Lauri Kananoja som tillsammans med sergeant Jockum Lundstenövervakar första plutonen.

Innehållet i flakbilen delas ut och rekryterna bär på sig så mycket de bara förmår.
– Första pluton – följ mig, säger Victoria Palmgren och leder beväringarna längs en smal spång till lägerplatsen.

Trots de glimmande vinklarna som indikerar att Palmgren har stigit i rang är det inte alltid lätt att ge order till personer som man tillbringar mycket tid med, i synnerhet om de har samma grad.

– Det finns vissa som kanske inte gör allting lika ivrigt som andra. Det gäller att vara seriös och sträng men förstås rättvis. Visst finns det de som tycker att det är konstigt att ta order av en kvinna. Man måste bara visa att man har skinn på näsan och att man inte ger upp så lätt.

Rekryterna som följt henne till bivackeringsområdet radar ut sin materiel i en rät linje vid ett träd, och börjar skyffla snö från marken där tältet ska stå. Skymningen ligger över skogen och det går inte längre att urskilja vem som är vem.

Efter två timmars kamp med tältpinnar, stormlyktor och kaminer är de åttkantiga tälten till slut uppställda och maskerade.
 

Är ni nöjda med era grupptält?

– Vi är kalla, svarar Victoria Palmgren med ett trött leende och pumpar axlarna upp och ner för att värma upp sig.

Fingrarna är stela som istappar och fötterna har tappat känseln. Gummistövlarna som beväringarna bär är fodrade med filt, men när de väl är kalla blir de inte varma igen.

Ändå har övningen bara börjat. Rekryterna ska lära sig att snabbt kämpa sig upp bland granriset på den hala åsen och hitta sina eldställningar, ha vaktpost och närpost. Om och om igen. Tills det sitter i ryggraden. Vice plutonchef Victoria Palmgren, de övriga undersergeanterna och plutonchefen ska se till att det går så smidigt som möjligt, enligt de order de fått.

– Man är ju ett mellanlager som delegerar. Du får en uppgift och ser till att den sköts, säger Palmgren.
 

Enligt huvudstaben har feedbacken under en längre tid blivit mer och mer positiv. Nu var ungefär 85 procent nöjda med sina upplevelser.
Viljan att försvara landet ingår också i enkäten. Den siffran har alltid legat högt och gör det fortfarande, i snitt en fyra på en femgradig skala.

Ungefär 15 procent av dem som ryckte in i juli förra året avbröt sin värnplikt. År 2008 låg andelen på hela 19 procent, men Beväringsförbundets ordförande Ville Blom tycker att den fortfarande är för hög.
– Uppbådsförfarandet kan förbättras mest. Det är frågan om hur bra de värnpliktiga kunnat förbereda sig för tjänstgörningen, fysiskt och psykiskt. Det här innebär till exempel att förbättra sin fysiska kondition inför tjänstgöringen, säger Blom.

Veckoslutets samtalsämnen fick en filosofisk slagsida, då producent Thomas Perret och jämställdhetskonsult Malin Gustavsson grep sig an frågor om våld i parförhållanden, i världspolitiken och på gatan, nu senast den nynazistiska attacken i Malmö. 

Men först redde vi ut begreppen kring kvinnodagen. Det är ingen dag för blommor och choklad, eller? 

– Man kunde argumentera att det är samma sak att gratta kvinnor på kvinnodagen som att gratulera någon i rullstol på handikappdagen, filosoferar Malin Gustavsson. 

Se de mest djuplodande Måndagsexemplaren hittills. Programledaren Janne Strang satt mest tyst, för en gångs skull. 

Det som nu sker i Ukraina hade EU:s ledare ingen aning om när de manglade fram det nya regelverk för unio­nen som behövdes när så många medlemmar hade kommit till efter Sovjetimperiets sönderfall.
 

Trots att regelverket, som fick namnet Lissabonfördraget, trädde i kraft i december 2009 visste man när det begav sig inte heller vad som skulle ske i Georgien 2008. Det var nämligen i december 2007 som statscheferna skrev under fördraget.

Därmed hade man inga konkreta bevis på hur redo Ryssland är att med militära medel ”försvara ryska intressen” i andra länder.

De säkerhets- och försvarspolitiska avsnitten i Lissabonfördraget är snarare ett resultat av den ovisshet som då rådde om USA:s europeiska närvaro via Nato.

Medlemsländerna enades om att unionen bör ha en gemensam säkerhets- och försvarspolitik och att slutmålet kan vara ett gemensamt försvar. Också en klausul om ömsesidig solidaritet skrevs in i fördraget. Om en medlemsstat utsätts för ett väpnat angrepp är de övriga medlemsstaterna enligt fördraget skyldiga att ge den medlemsstaten bistånd med alla till buds stående medel.

Det är ganska tydligt sagt, menar Utrikespolitiska institutets direktör Teija Tiilikainen.

– Det är en stark folkrättslig förpliktelse. I praktiken handlar det för EU-medlemmarna om samma slags ömsesidiga säkerhetsgarantier som Natoländerna har. Det betyder att EU:s medlemsländer ska vara redo att försvara varandra.

Hur EU konkret kan visa solidaritet om ett EU-land angrips är en annan fråga. Medlemsstaterna har sina nationella försvarslösningar och EU som institution har ingen egen försvarsstruktur.

– Man har hittills inte sett någon orsak att duplicera och skapa en gemensam försvarsstruktur så länge Nato finns i Europa, förklarar Tiilikainen.

I spekulationerna om Rysslands intresse att värna om ryssar i Baltikum har man i Finland tyckt att det inte angår oss, eftersom de baltiska länderna är med i Nato och solidaritetsyttringar vid behov kommer därifrån. Det resonemanget håller inte, anser Tii­likainen.

– Om ett EU-land skulle utsättas för ett angrepp har Nato de militära strukturer som behövs. Men också de EU-länder som inte hör till Nato måste delta vid behov.

Också Finland skulle alltså vara förpliktat att vara solidariskt?

– Så länge det inte finns gemensamma strukturer skulle det bli fråga om bilateral hjälp, efter att EU beslutat att det föreligger en konflikt där solidaritetsklausulen gäller. Men faktum är att trots att Nato är det primära ska EU:s solidaritetsklausul vid behov införas. Då är Finland förpliktat som alla andra EU-länder.

Tiilikainen tror ändå inte att Ukrainakonflikten går så långt.

– Om EU skulle råka in i en större politisk konflikt med ett yttre hot skulle det leda till en fördjupning av försvarssamarbetet, alla medlemmar är så beroende av varandra att något annat inte är möjligt. Trots att läget i Ukraina är allvarligt tror jag ändå inte att det går så nu.

Europaparlamentsvalet i maj ger enligt Tiilikainen en ypperlig möjlighet att diskutera EU:s säkerhets- och försvarspolitik.

– På toppmötet i december tog man ett steg framåt när man enades om att fördjupa samarbetet inom försvarsindustrin. Nu är det dags att diskutera vad nästa steg är. Speciellt nu när Europaparlamentet har fått mera makt borde man i valet upplysa medborgarna om vilka alternativ som finns.

Vilka konkreta frågor borde diskuteras?

– Som EU-medlem har Finland den här solidaritetsförpliktelsen, men vad är följande steg? Är vi nöjda med att Nato har den roll som alliansen har i dag eller vill vi ha en större roll för EU?

– Det vore väldigt viktigt att kandidaterna skulle ge sina synpunkter på EU:s solidaritetsklausul, liksom också klausulen om solidaritet i fall av naturkatastrofer och terrorism.

Vad tycker du om den diskussion som förts?

– Nu påverkar Ukrainakrisen diskussionen, men jag anser att vi borde ha ett längre perspektiv och fråga oss om de nuvarande strukturerna räcker till på sikt.

När regeringar bildas hör det till kutymen att SFP får ett par ministerposter. Anmärkningsvärt ofta har försvarsministerposten varit den ena. SFP kan därför stoltsera med en längre lista på försvarsministrar än många av de större partierna.

I Jyrki Katainens (Saml) sexpack sitter CarlHaglund som försvarsminister. Han efterträdde StefanWallin, som innehade posten 2011–2012. Före Wallin var det Jan-ErikEnestam 1999–2003. Listan fortsätter med ElisabethRehn 1990–1995, OleNorrback 1987–1990 och Carl Olaf Homén 1974–1975.

SFP och Samlingspartiet är de Natovändligaste partierna i Finland, och Ukrainakrisen fick Stefan Wallin att säga att det är dags att inse att ett Natomedlemskap skulle vara den främsta garantin för Finlands säkerhet.

Nu har Wallin tagit nästa steg. Haglund måste hålla sig till regeringsprogrammets liturgi om att saken inte är aktuell, men Wallin har fått ihop de nämnda ex-försvarsministrarna bakom ett upprop för Nato.

Uppropet med rubriken En debatt som måste föras återfinns på annan plats i tidningen och det andas frustration över att det aldrig tycks vara rätt tid att diskutera ett finländskt Natomedlemskap.

Teija Tiilikainen, forskare vid Utrikespolitiska institutet, tycker att man just nu rätt aktivt debatterar Finland och Nato. Hon konstaterar att försvarsdiskussionen är rätt enkelspårig.

– I det senaste presidentvalet diskuterades olika försvarsalternativ, det var inte bara ja eller nej till Nato, men i och med Ukrainakrisen diskuterar vi nu bara Nato. Jag skulle önska att man kunde se framåt och ta ett europeiskt perspektiv. Hittills har vi haft en väldigt finländsk synvinkel.

Även om Ukraina är långt från Finland både geografiskt och geopolitiskt, har framför allt förespråkarna för ett Nato-medlemskap gjort ärendet aktuellt igen.

Än en gång visar det sig att finska folket motsätter sig ett eventuellt medlemskap. Finländarnas åsikter om Nato tycks inte har påverkats av läget i Ukraina. Motståndet har dessutom snarare ökat än minskat under de senaste åren. I den nyaste undersökningen som Taloustutkimus gjorde, på Alma Medias beställning, tyckte endast 18 procent av respondenterna att Finland borde ansöka om medlemskap i Nato. En tydlig majoritet, 66 procent, var emot, resten hade inte en klar åsikt.

Motståndet var kraftigare bland unga respondenter än bland äldre, vilket är intressant. Unga har inte egna erfarenheter eller minnen av Sovjetunionen vars skugga fortfarande kastas över Nato-diskussionen. Denna börda begränsar inte deras tänkande och yngre tycker helt tydligt att vi inte behöver Nato, även om de annars brukar vara öppnare för internationellt samarbete.

Men frågan som Nato förespråkarna ställer, även Västra Nyland i sin ledare den 3 mars, är om det faktiskt är bättre att Finland förblir ensamt, även om det skulle innebära att vi då kan hålla oss utanför allvarliga internationella konflikter? Skulle det inte kännas skönt att få säkerhetsgarantier utifall att? Det självklara svaret man är ute efter är ett bestämt "ja".

Detta synsätt bygger på felaktiga premisser gällande säkerhetsgarantier från Nato. Artikel fem i Nato-stadgan ger inga sådana garantier som skulle betyda att Finland blir räddat ifall Ryssland invaderar oss. Enligt den ska ett Natoland nog få hjälp av andra Natoländer om dessa tycker att hjälp behövs. Denna hjälp kan innebära militära aktioner, ifall Natomedlemmarna, ensamma eller tillsammans, så tycker.

Som hela Natostadgan, är även den avgörande artikeln fem tillgänglig för alla på nätet. Jag uppmuntrar varmt alla att läsa igenom den för att själva bestämma huruvida den skulle garantera Finlands säkerhet om Ryssland av något för tillfället otänkbart skäl skulle ockupera vårt land. Jag har läst den utan att känna mig tryggare.

Man kan förstås hävda, som många gör, att Natos trovärdighet skulle drabbas om medlemsländerna inte skulle hjälpa oss i en krissituation. Det stämmer och det är klart att Nato skulle hjälpa till. Däremot är det naivt att tro att Nato, där USA bestämmer, skulle riskera ett fullskaligt krig och en global konflikt med Ryssland på grund av Finland. Stormakter övervakar sina intressen och i slutändan är det nyttokalkyleringar, inte idealism som bestämmer. Det är naturligtvis inte i USA:s intresse att någonting händer Finland, men priset för riktiga garantier för oss är för högt för Nato.

Beväringen dog på torsdagsmorgonen meddelar Försvarsmakten.

Fallet utreds av polisen som enligt uppgift inte misstänker något brott.

Den värnpliktige dog på sin enhet inne i kasernen strax före klockan åtta på morgonen, berättar överstelöjtnant JanneJaakkola på Björneborgs brigad.

Han säger att inga andra personer var utsatta för fara. Han tar inte ställning till om det fanns några ögonvittnen till det skedda.

Den värnpliktiges anhöriga har informerats och de som tjänstgör i samma enhet har fått krishjälp.

– Vi koncentrerar oss nu på att vid behov ge krishjälp till anhöriga, kamraterna på enheten samt brigadens personal, säger Jaakkola. 

Tuomioja betonade på en presskonferens i dag att inställningen till ett Natomedlemskap har slagits fast i regeringsprogrammet och att det inte finns någon orsak att ändra denna klara inställning.

Då riksdagen diskuterade Ukraina i onsdags dök också frågan om ett finländskt medlemskap i Nato upp. Medlemskapet har också fått en del stöd efter att situationen i Ryssland och Ukraina har skärpts.

 Han hoppas att läget inte tillspetsas till en beväpnad konflikt efter morgondagens folkomröstning, men att det tyvärr finns en risk.

– Läget är så känsligt att också en liten sak kan leda till att läget tillspetsas eller att man förlorar kontrollen över det, säger Haglund. 

Enligt Haglund är alla möjliga sanktioner mot Ryssland dåliga ur Finlands synvinkel eftersom Finlands ekonomi är mer beroende av handeln med Ryssland än många andra europeiska länder. Motsvarande sanktioner från Ryssland skulle drabba Finland i ett ekonomiskt läge som också annars är svårt. Han framhåller dock att om EU beslutar om sanktioner står också Finland bakom dem. Haglund betonar även att EU måste tänka ut hur man senare ska kunna häva sanktionerna.

Enligt Haglund befarar Ryssland att Ukrainas nya regering ska häva arrendeavtalet om den ryska flottbasen på Krim. Arrendet skulle ha gått ut 2017, men den senare avsatte presidenten förlängde det till 2042.

Haglund anser det vara bra att krisen i Ukraina har lett till en debatt om Finlands eventuella försvarssamarbete med Sverige.

– Sannolikt skulle det provocera Ryssland mindre än om Finland och Sverige gick med i Nato. Fast knappast skulle Ryssland öppna champagneflaskorna. 

Artikeln har uppdaterats

 – Strax efter nästa årsskifte, är det senaste bud som brigadkommendör Olavi Jantunen har fått vad gäller starten för återstoden av det grundliga renoveringsarbetet som ska "datera upp kasernen till 2010-talet".

– Ännu bättre! säger Jantunen då han får höra hur fastighetschef Petteri Näveri vid Senatsfastigheter ser på läget.

Enligt Näveri lever man i ägarbolaget med den fasta avsikten att försöka komma i gång med reparationerna i år.

– Nu inleds projektplaneringen, säger han.

Ser lovande ut

Överstelöjtnant Jyrki Nurminen, chef för utrymmesförvaltningen vid Huvudstabens logistikavdelning, fyller i.

Nu under våren ska en konditionsgranskning utföras och en projektplan göras upp. Sedan återstår upphandlingen av byggnadsplanerings- och byggtjänster.

Inte heller Nurminen utesluter att reparationerna kan inledas redan i år.

Hundraprocentigt säker kan man ändå inte vara, reserverar han sig: Det finns potentiella renoveringsobjekt också vid andra garnisoner, och slutligt besked om prioritetsordningen ger konditionsgranskningarna.

Med tanke på hur mycket krut som nu sätts på beredningen, ser det i alla fall lovande ut för Nylands brigad och kasern ett.

Har torkat upp

Det var i höstas som det klarnade att den efterlängtade saneringen av ettans kasern, där i dag bland andra kustjägare logerar, äntligen ska bli av. Då regeringen beslöt om tilläggsbudgeten, beslöt man också ge Senatsfastigheter fullmakt att tidigarelägga kasernrenoveringar.

Redan nu har alltså fönstren bytts ut, dessutom har kasernens yttertak och dränering åtgärdats.

Enligt brigadkommendören har åtgärderna burit synlig frukt, byggnaden har torkat upp.

Sikte på årsskiftet

I följande skede ska det inre av kasernen renoveras och moderniseras, den ska uppdateras till att svara mot 2010-talets krav.

Går det nu så, att de arbetena kommer i gång tidigare än vad man vid brigaden räknat med, så är det inte brigadkommendören emot.

Han tvekar inte att slå fast att den nödvändiga evakueringen av beväringar och stampersonal kan verkställas med bara två veckors varsel.

Låt vara, att man från brigadens sida primärt siktat in sig på evakuering i skarven mellan december månads hemförlovning och inryckningen i januari - detta för att så långt som möjligt undvika att någon tvingas flytta två gångar.

Till Ekåsen

Då tvåans kasern underkastades en likadan, grundlig renovering, fick det forna garnisonssjukhuset göra tjänst som tillfälligt logement.

Den möjligheten finns inte längre, de utrymmena är inte i användbart skick.

I stället kommer man att tillfälligt hysa in folk i två byggnader på Ekåsens område. Inte kustjägare med mycket och tung utrustning, utan snarare exempelvis chaufförer och beväringar med underhållsfunktioner, förklarar han.

Dessutom blir det aktuellt att tillfälligt inhysa evakuerade i andra, egna lokaler på garnisonsområdet.

Efter renoveringen kommer inte heller alla enheter att finnas på samma plats som i dag, helheten kommer att ses över.

Avlopp, inte mögel

I amfibieskolan har visa problem med inomhusluften förekommit, och - knappast särskilt oväntat – rykten om fukt och mögel kommit i svang. Med hänvisning till mätningar som gjorts, tillbakavisar brigadkommendören i alla fall dem. Källan till problemet har helt enkelt varit avloppssystemet, som i olika repriser visat sig fara i behov av reparation.